Vår kille har nu hunnit bli 6 månader gammal. Han är en fullkomligt underbar liten varelse, perfekt på alla vis. Verkligen nöjd med hur han är.
Bästa som hänt sista veckorna är att han har lyckats få både Ozz OCH Piraya att börja leka med honom! Helt otroligt i mina ögon. Ozz och han kan ligga och brottas eller kampa med saker hur länge som helst. Ute blir det fina springlekar, där även Piraya är med – då förstår ni att de är lugna. Älskar denna utveckling, som skapat en helt ny dynamik i flocken. Att alla tre ligger i hög allt som oftast gör ju bara saken än bättre.
Drar gör han fortfarande, men inte i samma utsträckning som tidigare. Jo, när vi går ihop med andra, men inte när vi är ute ensamma. Sedan är det ju så att han allt som oftast är lös… vilket fungerar fint. Han kan nu pasera människor och vissa hundar utan att springa för att hälsa. Ser hundarna roliga ut behöver vi lite mer avstånd, men… med godis går allt!
Märkte häromdagen att valltendenserna på både bilar och Ozz så sakta har börjat försvinna. Väldigt skönt, men fråga mig inte hur det gick till… kanske har det med allt godis att göra. Det har blivit mer värdefullt att söka upp mig för gotta än försöka stoppa Ozz.
Träningen går framåt, och vi fokuserar mycket på stadga och explosivitet, snarare än specifika beteenden. kampen har blivit superfin, och jag är så nöjd med hur han hanterar kampleksaken med både släpp och grepp.
Med andra hundar fungerar han fint. Hans finaste flickvän är Stjärna (eller Bella som Linda envisas med att kalla henne) och de stora idolerna är Buffy och Charlie. Vi har promenerat ett par gånger med Ullis, och även där kommer han lätt in. Jag kan se tendenser till kaxighet i att han gärna snor leksaker av andra hundar, till och med Tess har förlorat leksaker… han bangar ingen. Vilket vi funderar över hur vi skall hantera. Just nu är det lugnt, men frågan är när han möter fel hund. Ja, för han har självförtroende lillgrabben.
För liten är han. Mätte honom ju till 44cm ungefär och hur mycket han väger vet jag inte, men jag tar honom lätt under armen och bär honom utan svårighet en bit om det behövs.
Några saker på sin tugga-sönder-lista har han inte. Funderat en hel del på detta, men så kom jag på att mina hundar alltid har saker att förstöra. Lämnar ofta leksaker åt dem och har jag en kartong lämnar jag den framme. Ibland är den hel när jag kommer hem, ibland är det små mischemischor över hela golvet… Troligen är ddt sådant som gör att de låter bli annat *peppar peppar*. Hur som haver, jag städar mer än gärna en kartong så länge han låter bli lister, sladdar och annat gottigt.
Som jag tidigare skrivit är han en riktig kramgroda, och han vill krama ALLA! Han tar tag med båda tassarna och håller fast, hårt och länge. Vill gärna pussas och… ja han är ren kärlek. Älskar allt och alla och har inga rädslor mot folk eller hundar. Trygg helt enkelt.
Vi älskar vår lillkille
Eva Marie Wergård 