Eva Marie Wergård

The Road Trip!

Vi började vår road trip den 23 december och kom hem först idag, 2 januari. Den röda tråden genom hela resan har varit ”fantastiska vänner och spontanitet!” – Ni är bäst!

Började med en avstickare till Kolmården där vi (Angelica & Michael) bland annat åt Sunnas fantastiska julgodis, myste med Michaels kakadua Jocke (jag är kär!) och såklart även kikade på deras fantastiska delfin- och pinnipedträning. Lär mig alltid något nytt av att skugga andra tränare; känner hur jag bara insuper atmosfären och kunskapen de har. Lycka!

På väg hem möttes vi av en snöstorm och gjorde en avstickare till Hedvig och Pascal. Visade sig att hennes syster med flickvän också var där, och som tur är gällde ”finns det hjärterum finns det stjärterum” – vi spenderade kvällen i köket; fem hundar och fem personer på ca 12kvm, inga problem! Blev den absolut mysigaste lill-jul jag varit med om – gott godis, Cluedo och sk*nka utan rumpa. Siktar på att bli insnöad nästa år också…

På väg ner mot Borås plockade vi naturreservatet Rosenlunds Bankar – check!

Kom hem på julafton till världens bästa mamma som hade fixat vegetarisk julmat åt mig. Hon hade experimenterat fram k*ttbullar som v e r k l i g e n smakade som hennes köttbullar. Det var helt fantastiskt gott!!! Hon är något alldeles, alldeles extra min mamma. Julafton avlöpte på bästa sätt med juldukat matbord, julklappsutdelning och, till rovdjurens glädje, vintrig efter-all-julmatspromenad med min Sjöbovän Mikael. Fantastiskt, jag var inte ensam om att fira jul i metropolen Viskafors.

Juldagen började med längdskidåkning (trillade endast sex gånger, rekord) och blev sedan en riktig ”back-to-the-hoods”-dag, där Bat bland annat fick leka med Lindis greve Dracula. De roade sig så pass mycket att jag inte hade dåligt samvete när vi senare på kvällen fortsatte umgås och dansade natten lång.

Annandan var jag något trött… tur Skåneland lockade. Det var lätt att stiga upp och åka neråt (för den oinvigde; jag dansar bäst nykter, köra tidigt är alltså inga problem). Byta ett Sjöbo mot ett annat Sjöbo – humor på hög nivå. Målet med resan var familjen Benterfalk-Thelander och hårdträning! Hann knappt komma ner så åkte vi till ”deras” ridhus, tog in fåren och lät Ozz jobba. När vi tyckte det räckte med vallning ställde vi fram agilityhindren och körde ett riktigt bra agilitypass. Amanda och Floss bara levererade runda på runda, wow! Dagen avslutades med film och hundprat, såklart. Sov som en stock den natten…

…och var helt utvilad på torsdagsmorgonen. Haväng (eftersom vi gick åt andra hållet blev det ett nytt naturreservat, check!) och en rejäl morgonpromenad var målet med morgonen. Vi älskar Haväng, det är en av Sveriges vackraste platser! 5 km ren njutning: havsvinden var dessutom behaglig denna dag. Därefter blev det en snabb fika inför ytterligare ett par timmar i ridhuset: vallning och agility. Tiden gick alldeles för fort, verkligen synd att ni bor så långt borta… eller så kanske det är vi som bor långt bort. Beror på vem vi frågar.

För att utnyttja tiden maximalt for vi vidare till Malmö där vår vän Marie bor. Kvällen till ära blev det pannkakor (i mängder), hundprat (vem blir förvånad?) och inspirationspepp. Många planer smiddes den kvällen. Önskar bara att även Emelie hade kunnat vara med, saknad… nästa gång.

Fredagsmorgonen bjöd på promenad vid Turning Torso. Lite annorlunda promenad än vad vi är vana vid, eftersom ALLA(!!!) har sina hundar lösa på fältet. Helt… ja, jag vet inte. Galet. Bra. Imponerande. Många ord. Hade Ozz lös, och tja, det gick ju bra. Tog dock en lov runt värsta smeten av hundar. Tänk vad olika kultur vi har i hundvärlden. I den värld jag lever i har vi inte våra hundar så, men, de blir ju väldigt bra på hundspråk. Får spåna mer om det en annan gång.

Hade via Facebook fått en spontan inbjuda till Carro, som jag tidigare jobbat ihop med på Borås Djurpark, och som nu bor i Helsinborg. Åkte helt sonika dit, snackade och drack kaffe. Mysigt att träffas igen! På väg därifrån hittade jag (skräll) Domsten-Vikens kusthed – check!

Lördagen var lugn, men kvällen räddades av agilityträning i Tångahallen med Boråsgänget – inklusive Tånga heds naturreservat, check!, med bland andra Out-n-Out Anna & Fredrika. Tre timmar inomhusträning på konstgräs. Need to say no more! Ozz gick dessutom bättre och bättre för varje vända. Fick även prova Annas Panda… vilken kille – gosig och ett agilityunder. Hmm… en liten Panda jr. kanske?

Söndagen var det dags för pannkaka igen, denna gång hos Gabbe med familj. Pannkaksbrunch när den är som allra bäst. Sedan kan jag meddela att vi sov resten av dagen och kvällen. Ja, för sedan var det ju dags för mer agilityträning med A&F. Vad gör alla andra mellan 21-00 på jullovskvällarna? Frågan är även: var tar tiden vägen? Jag fattar inte…

Nyår? Jaa… det är väl lika bra fortsätta köra när motorn är varm. Hundarna lämnade jag kvar hemma i Viskafors. Istället, helt spontant (älska spontanitet) följde Mikael med till Oslo för ett Syd Amerikanskt nyårsfirande hos Jossan. Visste ni att man inte går ut och tittar på raketer klockan 12 i Syd Amerika? Nej, istället äter man vindruvor (inomhus) för varje slag – lyckas du inte äta upp alla druvor kommer just den specifika månaden du misslyckas på att bli dålig. Vi lyckades självklart med bedriften! Kan även meddela att mängden mat var… obegränsad. Kan väl utan överdrift säga att jag nog aldrig ätit så mycket – jag kunde inte att sluta. Därefter spansk musik & dans natten lång…

På nyårsdagen vaknande jag rastlös(…), lånade Jossans löpskor och tog en 30-minuters löptur i centrala Oslo. Fick till en grym känsla i steget och bara smattrade fram på gatorna i strålande solsken. Bra start på nya året. Resten av dagen blev det soffhäng, Tour de Ski och mer mat(…). Sen kväll rullade vi tillbaka till Sverige – mer än väldigt trötta. Somnade på en femöring.

Vaknande idag (igår…) av en … kör(?) av skönsjungande hundar. Skönt att veta att vi lever. Åt frukost med mamma för att sedan börja resan hemåt. Stannade till i Linköping och snackfikade med Åsa – varför bor alla mina vänner så långt borta!? Väl hemma somnade vi i sängen, vaknade en timme innan Bats valpkurs för världsmästar-Malin skulle börja. Det blev till att kasta sig upp och iväg. Tur att den är så bra att vi mer än gärna åker en timme för att möta de andra syskonen och träna, trots att vi redan kört mer än fem timmar tidigare under dagen. Ja, och nu sitter jag här, kl.2 på natten och skriver… vänt på dygnet lite lätt kanske? Kan ju bli en spännande morgondag.

Och ni:

Seize the day!

Gott Nytt År

Växelkris och Bat-uppdatering

Skidor

Precis hemkommer från julbord, andra för året, och jag är väldigt glad för alla vegetariska alternativ som erbjuds. Inga problem att vara vegetarian – eloge för det.

Skidåkning på Seglinge i söndags. Hur roligt som helst! Ozz är en pärla och det skall bli så roligt att komma igång, tacka Eva! Tyvärr har jag inte åkt något mer. Varför? Skidorna ligger kvar i min bil, som står på en verkstad i Huddinge… Växellådan rasade igår under resan till jobbet. Tur i oturen att det skedde på en måndag på väg till jobbet. Tidigt på veckan och inga hundar i bilen. Nu blir Tumlaren faktiskt klar innan jul!

Liten Bat-uppdatering. Lill-killen vägde 9.1kg i söndags, han är verkligen inte stor. Alldeles lagom. Jag skryter väldigt mycket om honom, han är verkligen en enkel kille. Men även solen har sina fläckar. 😉

Jag tycker att han fortfarande har för mycket dåligt intresse för bilar. Ett intresse som Theresé, som var snäll och passade honom när jag var i Hong kong <3, bestämt inte alls tyckte var särskilt farligt. Skönt med någon annans åsikt! Ozz har ju inget vall i andra situationer än med får,så för mig är det läskigt med minsta hukande.

Han är proaktiv, det vill säga, han kan reagera på saker genom att skälla till. Han hade säkert inte fortsatt skälla om det inte varit för en speciell rovfisk som gärna hakar på. Ingen jättegrej, jag försöker se til att hans sinnestämning blir bättre istället för att bygga på osäkerheten. Tanken är att det så sakta kommer att försvinna – tänker inte släppa det. Men helt klart ett beteende som skulle kunna bli ett stort problem.

Draghund… han drar som bara den. Men… det är inget jag ser som ett problem, tyvärr. Han är för det mesta lös – och tja, det stör mig helt enkelt inte särskilt mycket. Fast det klart, en sak när 10 kg valp drar och en annan när 20 kg bc-hane drar. Får fundera ett varv till, kanske kan lösa det med ett specifikt kommando bara för tillfällen då han inte får dra.

Det här med att vakta matskål och sno mat har blivit mycket bättre, och den träningen har också spilt över på mycket annan träning – ett val jag är nöjd med att jag gjorde, att träna bort det istället för att ”fya” bort det.

Kampen tränar vi på. Han är inte galen i trasan såsom Ozz var i samma ålder, men… kampar gör han. Oavsett, det är helt klart en av våra läxor på båda valpkurserna.

Ja, det var fläckarna för denna gång.

Solsidan:

Han tänker i träningen, och på bara några klick (visslor, bytt signal) fattar han vad jag vill. Antingen är han väldigt smart, eller så har jag blivit en bättre tränare… hmm…

Han är alltid nära när vi är ute, vilket jag har de andra rovdjuren att tacka för. De är alltid omkring mig. Checkar av läget. Kommer när jag säger ”koppel” och han härmar dem såklart i allt de gör. Det lönar sig ju!

Keligaste killen i världen, med allt och alla. Hoppar gärna upp i knäet på okända och älskar att vara nära. Vilket gör all skötseln enkel: kloklippning, torka tassar etc.

Hänger flera timmar stilla på kontoret – får ofta höra hur cool han är. Kan busa till det ibland, men… bara på ett gulligt sätt. Hemma är han ensam med de andra och linjen på Audacity fortsätter att vara rak under dagarna. Ikväll lämnade jag en kartong framme, för jag tänkte att han kunde slita i den om han kände för det. Men han hade uppenbarligen nöjt sig med att gnaga mat-kongarna, för kartongen låg kvar orörd.

Han är helt enkelt 10 kg (ok 9.1 kg) ren kärlek och gos.

Livet leker

Snowman

Uppdaterar inte bloggen eftersom livet leker just nu, och jag helt enkelt inte har tid. Efter Hong Kong-resan har jag levt upp igen, och jag älskar känslan att vara mig själv igen – som att möta en vän jag glömt bort fanns. Vännen som är full av idéer, full av energi och som får saker gjorda. Saknat henne och jag vill njuta av varenda sekund att ha henne tillbaka.

Kan meddela att vi börjat valpkurs för Eva Bodfäldt, och att Bat var den absolut busigaste och mest proaktiva valpen av dem alla! Det är en ”Sikta mot stjärnorna-kurs” för lydnadshundar… vi går den för att jag vill lära mig mer om allt. Hur som, det var ett grymt tillfälle, och jag fick massor av tips och idéer på vad vi behöver fokusera på.

Läxan på Malins valpkurs (shapa två beteenden) går bra, och med tips från Eva så går det än bättre. Häftig synergieffekt.

Ja, och så gjorde vi en snögubbe igår, och idag har jag träningsvärk i rumpan. Mer snögubbar åt folket helt enkelt!

Ha det bäst och njut, njut, njut av livet!

Årssammanfattning 2012

Regel #1: drick inte cola under ett träningspass kl.22 på kvällen… träning+cola=går inte att sova. Check!

Lade idag upp ett 2012-album på Facebook, men… nä, det är inte samma sak som en bloggsammanfattning. Vet att det är ett par veckor kvar av året, men… hur mycket mer kan hända liksom?

JANUARI

Månaden då jag fyllde 30-år, och fick världens vackraste tårta av S. Kommer aldrig glömma den glädjen när jag såg den. Perfektion!

Får veta att för att kvala till European Open behöver vi komma top-20 på åretshundlista – Nu började jakten på poäng! Kistamässan först ut: grymma lagprestationer: 1,1,2. Individuellt uteblev resultaten.

Åker till Hjo och har agilitykurs för ett superhärligt gäng!

FEBRUARI

En vända till Linkan för A2 med Ozz, inga resultat och sedan en sväng ner till Karlshamn och Piraya får sina första poäng och sin sista SM-pinne i agility – SM-kval var ett faktum!

Gjorde en långresa med Daniel och Mija upp till Luleå, älskar Norrlandstävlingarna! Kom hem med en förstaplats, och såklart poäng. Dessutom ligger fortfarande cidern ni ser på bilden kvar i min bil…

MARS

Resorna inom Sverige fortsätter; Linköping, Hammarö och Rättvik matas snabbt igenom – flera fina resultat.

Mitt i allt tävlande åker jag ner till Skara för en doktorandkurs (Crane seminars) och lär känna en hel bunt underbara biologer, och får kvalitetstid med Bea.

Väl tillbaka i Borås drog vi genast till båten för att ta oss till Gotland. Bodde ihop med finaste Göteborgs-Hanna. Ytterligare poäng rullar in för Piraya. Ozz gör en nolla i A2, men… kommer 2:a efter Fanny/Squid, och sista pinnen uteblir.

Avslutar månaden storartat i Kumla där laget tar två förstaplaceringar och en andraplacering.

APRIL

Börjar träna mer och mer, målet är höstens AIM Challange, och lunchpass med hundarna är inget ovanligt.

Påsken firas i Oxie/Sjöbo hos Madde med familj, och såklart tävlingar i Nils Holgersson-hallen. Piraya går helt fantastiskt bra och nollar som bara den och radar upp fina placeringar. Ozz nollar sin första hopp 3:a.

Hinner även en sväng till Njudung där vi bor i husbil för första gången, tillsammans med snälla Birgitta och hennes svarta faror (ja, och den lilla gula lågan). Mycket mysigt!

Sedan börjar mina utlands(o)vanor ta fart. Åker till Hell, Norge, på konferens i ett par dagar. Springer med sjukt mycket överskottsenergi…

MAJ

Får finbesök från djurtränar-kollegor runt om i Europa, blir en härlig arbetsvecka med mycket snack.

Linköping och Söderköping, och sedan åker vi till Belgien för att vara med på World Agility Open! Sover dock i Holland… Tävlingarna går kalas, Piraya i flera finaler med en 12:e plats som bästa placering. Bäst går Ozz som genom grymma prestationer slutar på en total 5:plac i Gamblers klasserna!! Finaste djungelkatten.

Hittar också ett naturreservat i Belgien som jag får med mig Jonas och Katarina till (TACK! Ni är bäst!). Japp, för jag fortsatte samla NR under detta år också…

Just ja, visade sig att vi kom topp-10 på åretshundlista och var därmed kvalade till European Open, Piraya och jag. Yey!

JUNI

Vår MTB kom ut allt mer, och Ozelot var min ständiga följeslagare – djungelkatten är bästa träningsinspiratören som finns.

Årets SM regnade inne för vår del, Piraya gjorde två fina nollar första dagen, tyvärr diskade sig laget och i individuella finalen diskade vi oss storartat redan på 3:e hindret. Shit happens.

Åker på vår första Kanonsabotör, Linköping, och lilla Tigern tar en PINNE och blir uppflyttad till hopp 2:an. Duktig tjej!

JULI

Årets mest händelserika månad. Man kan tro att vi har semester, men då tror man fel…

Gjorde klart min litteraturuppsats: Animal training – applied theory. Riktigt nöjd. Lovat att maila ut den, men… ville fixa layouten. Som om det blivit gjort.

Amanda kom upp och assisterade mig på Slottsveckan i Uppsala, vi tältade och hade det urmysigt. Dessutom tog jag med bruden på kanot, vilket skulle visa sig vara en halvbra idé. Men, det är bara fakta, Stockholm SKALL ses från kanot! Så är det bara.

Sedan drog vi två ner till Skåne, där vi kursade, vallade och hade det sådär mysigt som det bara går att ha i en av världens mysigaste familjer. Åkte sedan hem en sväng för att tävla i Knivsta, för att sedan åka neråt igen för European Open… kan tyckas som att det vore smartare att stanna kvar. EO gick bra, Pi nollade, men tiderna räckte inte till. Vi hade iaf roligt tillsammans med Linda och Daniel som vi delade rum med – som om det går att ha annat än roligt med dem.

Jag tingar valp hos Eva, de föddes i slutet av månaden.

Tar grönt kort i klättring (funderar på att börja samla gröna kort, nästa kanske blir i golf. vem vet…).

AUGUSTI

ÄNTLIGEN AIM Challange, efter allt cyklande och springande kändes det som att det verkligen var på tiden. In åkte Emelies och min MTB, och Tumlaren blev plötsligt en multi-sport wagon istället för the dog mobile. Mycket bra! AIM var bland det roligaste jag varit med om, även om jag trodde jag skulle dö vid vattenkontrollen… Ett måste inför nästa år!

Annars är jag mycket valpvakt under augusti. hur mysigt som helst. Att bara vara på Seglinge är hur mysigt som helst, än mindre att vakta valpar också…

Min älskade far fyller 80 år och jag tar med honom på en ritt på Djurgården. Snacka om att han blev en snackis. Han är verkligen världens coolaste far, och jag har hans gener!

Går klätterkurs utomhus, väldigt roligt och bonus är såklart att hundarna kan haka på.

SEPTEMBER

September

Valpvakt och jag bestämmer mig för att Bat skall bli en medlem i vår rovdjursliv – och ja jag veeet, men han är en blodsugande fladdermus. Okej!

Detta är månaden då mitt globetrotterliv tar fart, som aldrig förr.

Bollnäs är fortfarande inom Sveriges gränser (och Piraya ser till att nästan hela SM-kvalet inför 2013 spikas, vi har en hoppinne kvar), men i slutet av månaden åker jag till Kenya för en djurtränar-workshop. En fullkomligt fantastisk upplevelse och kick!! Jag älskar att föreläsa, jag älskar att coacha och jag älskar att se på djur – kombinationen är oslagbar!

Bonus: besökte Hells Gate, det betydde att jag under året varit i helvetet och vänt två gånger! Inte illa pinkat på ett år. (Kanske till och med tre gånger…)

Detta var även en sorgens månad då vår älskade Jessica gick ifrån oss och blev en stjärna på himlen tillsammans med Åsas Lovis – en gång en P-star, alltid en stjärna!

OKTOBER

Oktober

Månaden då jag skulle vara hemma och njuta av valp blev lite mer omtumlande istället. Bodde hos fina vänner, tack Sandra och Eva, det betydde oerhört mycket för mig att ni fanns där just när jag behövde er.

Bat fladdrar in i vårt liv och är precis sådär underbar och snäll som han ser ut att vara. Världens mest okomplicerade och lättaste valp – vilket är bra, eftersom han fått vara i många olika hem redan… han är definitionen av stabil!

Resandet tog nämligen fart efter Kenya. Redan helgen efter hemkomsten åkte jag tillbaka till Trondheim, Norge, för att ha agilitykurs. Måste bara säga, det är verkligen något speciellt med norrmän. Det går bara att tycka om dem.

Sedan hann jag även med ett par dagar i England. Kanske flyttar jag dit ett par månader nästa år… man vet aldrig. Kan ju hoppas!

Annars handlade månaden främst om att hitta boende, för att vara inneboende är inte helt optimalt med valp och två rovdjur till…

NOVEMBER

November

Men skam den som ger sig, den första november flyttade rovdjuren och jag till vår alldeles egna lägenhet på Lidingö. I början var jag ganska skeptisk… men nu tycker jag om den och ön (ön har jag alltid tyckt om, våra får är ju här… doh). Läget är toppen, storleken perfekt och vi har både egen uteplats och badkar – vad mer att önska sig? Jo just det ja, nämnde jag att vi har 15 min spring-/cykeltur till fåren, 1 min till simhallen och en 10 min till ridhus. Svårt att inte trivas.

Börjar vägen till att bli agilitylärare, vilket sker i kurslokal utanför Örebro. Hann också med en sväng till Frankrike för att presentera på en konferens. Trevligt hade jag också, vilket det brukar bli när man träffar likasinnade kollegor.

Just ja, Blodbadet! Presenterade en av mina första studier och det gick fint – åh vad tjatig jag är, men… det gick bra! Dessutom, alla rovdjur var med och skötte sig prima. Alltså, vilken valp vi har fått … han är alldeles alldeles alldeles perfekt. Osannolik. Ja, så är det.

Såklart, Tigra får en liten Tiger-valp. Lille Tiger Woods skall bo hos min syster.

DECEMBER

December

Efter Rättvik stod det klart, PapilLONE Stars blev ÅRETS SMALLAG!!!

Som sagt, vet att månaden inte är slut, men, efter min resa till Hong Kong finns det inte mycket mer som kan hända. Det var en av de bästa veckorna ever! Seriöst… jag älskar det jag gör, och jag är så oerhört tacksam för att jag får hålla på med det jag älskar – träna djur. Efter en jobbig höst kändes det som att denna vecka gav mig sjukligt mycket energi. Träffade helt fantastiskt underbara människor – vänner för livet! Fick se oslagbar träning. Är mer speedad än någonsin *spricker/bubblar/exploderar*

Nu ser vi fram emot en fin jul och nyår.

Jultips#1

Ok… Känner mig manad och kan väl åtminstone komma med 24 tips fram till jul.

Dagens tips handlar om skor och snö. Converse på snö är typ mer än världens sämsta idé. Då säger den bussiga busschauffören att när han fiskar tar han med sig en frigolitbit att stå på. Lätt att jag kommer göra det nästa gång.

Annars fungerar norska vantar, lite grann. Jag överlevde!

Tyvärr…

Det blir ingen julkalender i år. Velade länge, inte över ämnet, men över om jag alls hade tid. Bara att inse, jag har ingen tid det. Men, jag vet i alla fall en duktig hundinstruktör som kommer att bjuda på en kalender!

bild-3 — Att vänta i soffan är enklare än att vänta på golvet.

En av anledningarna till att inte bjuda på en kalender är för att ha tid att träna de egna hundarna. Just nu jobbar vi en del på att kunna titta på när de andra tränas. Vilket går bra. troligen för att det är vad vi tränar varje morgon och kväll när Ozz får mat…han vet det här med att vänta på sin tur. Ja, i alla fall under shaping-träning.

bild (7) bild (6)

Idag har vi börjar med att träna på att vända sig ifrån mig och GODISARNA!! Det började med att han låg mellan mina ben och tyckte jag var mycket konstig, men snart fattade han poängen – han har ju tidigare blivit belönad att gå upp på pallen – och vände sig om. Duktig kille! Belöningen kom sedan både från höger respektive vänster sida samt mellan frambenen.

Måste bara säga igen, vilka kramgrodor till rovdjur jag har! Seriöst. De skall ligga nära, de kommer och måste ha tvångskärlek – eller ja, tvång och tvång, Ozz in i näsan och Bat in i munnen och Piraya i knä’t. Både Ozz och Bat kramas, mycket och länge, både med mig och med andra. Kanske måste döpa om dem till krambjörnarna. 🙂

Got the grip

Ikväll åkte Anna, Milla, rovdjuren och jag till Stockholms hundsportcentrum för att provköra den nya hallen. Vi har ju kört på underlaget tidigare i Lotushallen, men hallen var ny. Wow vilken hall – och vilken akustik. Vill dit igen!

Vi hade ett riktigt effektivt pass där vi körde tre olika kombinationer under en timme. Och vi körde hårt! Vi alla blev trötta, och Ozz ligger nu nöjd i soffan.

För min egen del var jag någon annanstans och Ozelot speedad. Hon skötte sig bra, fick till vägarna fint och allt, men… jag var dock splittrad och inte alls fokuserad på vad jag egentligen gjorde. Bra då att ha Anna med som kunde säga vad som egentligen hände.

Skönt att träna inomhus också, särskilt när det är kallt och snö utomhus. Måste dock säga att jag älskar snön! Det är inte alls geggigt inne när vi varit ute dessutom är det sådär skönt mysigt tyst ute.

Time is on my side, yes it is…

Nä, nu ljuger jag. Sista tiden har det varit väldigt mycket upp och ner när det gäller tiden. Detta har resulterat i många inställda aktiviteter, men… doktorerandet går föra allt. Eller i alla fall det mesta. Men, time is on my side, till slut.

Just nu förbereder jag inför min resa till Hongkong och IMATA-konferensen i djurträning. Hinner dock med mina rovdjur: vallning och klickning är det som gäller. Kamplekar som vi fått i läxa av Malin samt lite agility vid sidan av. Idag hann jag till och med åka och simma en sväng på morgonen! Älskar att bo 100 m från en simhall.

Continue working…

Strasbourg

Har i ett par veckor pratat om att jag skall åka till Tyskland… Strasbourg. Visste ni att det inte låg i Tyskland? Inte jag. Döm om min förvåning när mina kollegor pratar om Frankrike och jag Tyskland. Jaja, kollar jag på kartan är det faktiskt inte helt ologiskt att tro att det var Tyskland vi skulle till…

Haft två riktigt bra dagar – även om jag verkligen tvekade inför resan, pga jobbstress, flyttstress och allmäntillståndsstress. Tror dock att det var nyttigt för mig att hänga med likasinnade primate-nerds och snacka träning, forskning och vikten av publicering.

Fick även äta Strasbourgs specialité, en tunn pizza med namn Tartes Flambées, vegetarisk sådan. Smakade mest ingenting, tänk er ett tunnbröd med ost på – utan kryddor. Saknade crêpes och nutella… hade hellre satsat på det.

Lade upp en bild på frukostbordet på FB, och jag blir alltid lika fascinerad över utbudet av kakor och godsaker. Kanske inte riktigt min definition av frukost, men… visst tar vi seden dit vi kommer? Bara att hugga in, som Bjarne skrev.

Idag velar vi över om det skall bli en säng från Ikea, eller om alla fått lön och slåss där inne… Jag har iaf inte fått lön. Men verkar som att alla andra fått det. Får ta Ozz och jogga till fåren istället.

Just ja, Strasbourg var supervackert! Skulle lätt kunna tänka mig att åka dit igen – särskilt med sällskap av alla glada holländare. Tusan att det inte blev något samarbete med dem, hade varit roligt att bo i Holland ett tag.

Träningsplanering

Sitter och planerar kommande fyra veckors träning. Vi har precis fått utvidgad friskvård på jobbet, så det blir att köpa ett simkort på Gångsätrahallen som ligger precis över vägen. Simning en eller två gånger i veckan kommer jag att må bra av. Sedan skall jag försöka våga mig till Campushallen för ett pass Body attack – lite rädd för gruppaktiviteter, men yogan gick ju bra. Ja, om vi bortser från att nacken pajade…

Hundarna då? Ja, de har jag inte glömt. Bokat ett pass i nya Väsbyhallen med Anna, medan Jo & jag skall en vända till knivstahallen. Dessutom har jag fixat ett par morgontider i ridhuset här intill för lite smålir, och så har jag såklart SAgKs söndagsträningar jag räknar med att kunna delta på under några söndagar i alla fall.

Vintervila tänker ni? Inte för Ozz. Rovdjuren har nu vilat hela hösten. Piraya skall få fortsätta ta det lugnt, men Ozz och jag skall fixa och dona under vintern – vi har abstinens.

Bat har två valpkurser på gång, en för Malin E som är påbörjad – och läxorna i full gång – och en för Bodfäldt- Tyvärr missar vi första tillfället på Bodfäldts kurs på fredag, då jag är i Frankrike (no comments).

Vallning? Ja, med 2,5 km till fåren lär det bli ett gäng 10 min pass i veckan. Ni vet, buppa lite rumpor och vissla lite. Redan har vi ökat vår % i läggande på visslan. Verkligen roligt! Håller tummarna för en snöfri vinter (sorry Marlene…). Vilket får mig att även tänka på löpningen, vilket vi såklart också planerat in ett par pass.

Alltid lika spännande att se hur planeringen hålls. Med tanke på allt jag fått ställa in senaste veckorna pga spontana jobbmöten vet jag egentligen aldrig hur morgondagen kommer att se ut. Men… tidiga mornar och sena kvällar brukar(…) vara hyfsat lugnt. När andra sover, det är då vi tränar – och så har det varit varje vinter.

Ja, och så har vi Kina om en dryg vecka också… och julpyssel, och… hur kommer det sig att jag alltid är så optimistisk med allt jag vill hinna med när jag annars är så tidspessimistisk?