Eva Marie Wergård

Utedag

Varit ute större delen av dagen. Började i den egna fårhagen för att gå igenom fåren då någon ringt in om en golden som jagat runt efter dem tidigare på morgonen. Alla damer såg fina ut och var inte ett dugg upprörda. Mycket skönt!

Lät Ozz buppa lite rumpa och tog sedan ut Bat en sväng. Han tyckte att de såg läskiga ut och valde att käka bajs istället. Helt ok!

Ett agilitypass i leran blev det också. Första efter vår sommar/resvila, och var tänkt som upptakten till en mer intensiv träning inför Rättvik. Men, nej, inget roligt agilityunderlag. Idag körde vi lite grunder, och då är det ok, men vill inte hoppa banor på det där. Får bli grundträning tills vi kommer in.

Eftermiddagen och kvällen har spenderats i Almunge hos snällaste Eva. Te, fårmock, vallning, valpbus, shaping och skön långpromenad (utan valpar!) stod på schemat. Hur mysigt som helst. Hela flocken kommer sova gott inatt.

God natt!

En dag på jobbet

Regnet smattrar mot rutan, Spotify rullar i högtalarna och vi sitter på kontoret och jobbar.

Eller… inte alla av oss jobbar. Vissa försöker städa, eller något. Vet inte riktigt vad Bats definition är av att städa, men den är definitivt inte densamma som min.

Nu har vi i all fall rätt utrustning för att hålla kontoret skinande – och det skall vi försöka med. Med eller utan valpens hjälp…

Innan filmen startar hör jag en kalasduns, och sedan kommer han rusande med påsen i högsta hugg! Sedan var livet i full gång.

Hemma efter ytterligare två resdagar, England och Salisbury denna gång. Konstaterar att jag är oerhört lyckligt lottad med världens bästa hundvakter.

En dag i skogen

Idag tog vi med rumskollegan Sandra på en långtur i skogen. Hängde och lät hundarna ränna som de ville. Pi och Bat höll sig nära medan Ozz utforskade skogarna på mer avstånd från oss. Helt perfekt valpaktivitet; efter den turen sov han mycket gott.

Imorgon händer det en superspännande grej. Det gäller oss alla fyra. Cliff hanger…

Bat-uppdatering

Vi leker och upptäcker världen. Mailade precis Eva och berättade vilken fantastisk liten varelse Kelli, Loki och hon har skapat. Världens enklaste valp. Hur cool som helst; where ever I lay my head is my home.

Igår var vi på café och bara jag satte mig ner somnade han vid mina fötter. Går i koppel som att han aldrig har gjort annat sedan födseln. Hälsar på alla människor som vill, men tokrusar inte fram till vem som helst hela tiden – han har till och med börjat skvallra på joggare, bara sådär… Tar efter Ozz och får såklart belöning för det.

Just nu rusar han runt på kontoret och har sitt morgonryck – precis som valpar ska ha. Låter som en bulldozer och låter rumpan springa om framdelen. Troligen, lagom till att mina kollegor kommer, har han somnat. perfekt!

Än så länge tippar öronen lite olika, ibland ett upp och ett i minne ibland båda i minne… Sötaste blicken också. Riktig pillemarisk blick – kom an då. Försök du!

Agility i Trondheim

Ena veckan djurträning i Nairobi, andra helgen agility i Trondheim – lite skillnad i klimat om vi uttrycker det milt. Borde tagit med mig mer kläder. Kan berätta att Annica tittade på mig med stora ögon när vi möttes upp på torget: ”var är din packning? Seriöst, har du inte någon väska…?” vänder sig sedan till sin mor, som även hon kom med flyget från Stockholm ”Skojar hon med mig?”

När jag är guldfisk är det tur att de runt mig är snälla och lånar ut både det ena och det andra – tack! FYI (for your information): datorväska(!) med klädombyte hade jag såklart… men inga varma extrakläder.

Även om väderklimatet skiljer sig, måste jag säga att värmen från folket är detsamma. Glädje och värme – hur bäst som helst har jag det.

Agilityn är också grym (fick lära mig att ”grym” har en negativ klang i Norge, vill poängtera att ”grym” är något positivt då det kommer från mig) och det är ren njutning att underhållas av detta en helg.

Var sak på sin plats

Jaa, passivitetsträningen går förtillfället mycket bra. Men så har han också två förebilder.

I väntan på en bajs

Håller till på en gräsmatta och väntar på en bajs som inte vill komma… vi får se vem som är mest envis.

Bat har idag påbörjat sin första dag på jobbet. Alla är förälskade i blodsugaren, och han är så sjukt cool. Tar livet med ro och söker upp mig mest hela tiden om han har någon fundering.

Dagens arbetsuppgift har hittills gått ut på att döda matskålen… Vi får se om den överlever.

Och DÄR kom bajsen. Yes! Vi håller nollan.

Pedagogik

Lånar dagens bild av Eva. Igår blev han liksom min på riktigt – genompapper, pass och pesetas…

Under helgen så har ju vi bott hos Eva, och det är nog den mest pedagogiska start jag kan tänka mig att jag kan ge en valp. Först är nya flocken med honom hemma i uppväxtmiljön. När han sedan lärt känna nya flocken åker man till den nya miljön. Snacka om att han har med sig tryggheten hemifrån.

Dagen har bjudit på många saker att uppleva och upptäcka. Även om han är försiktig är han lugn och avreagerar fint – världen är fylld av läskigheter, men eftersom ingen annan verkar bry sig skall nog inte jag heller bry mig. Så här första dagen har han varit högt och lågt, sovit som en stock, gjort alla behov utomhus och åkt en hel del bil – i bilen gosar han ner sig hos de stora hundarna, som snällt låter honom ligga på dem. Är så glad och stolt över vår fina lilla flock.

Skall bli spännande att ha med honom till universitetet – den miljön kommer att bli perfekt miljöträning.

Bat har äntligen hämtat hem sin EM

Fick frågan igår om jag hämtat hem Bat. Njae, inte riktigt… det är nog snarare han som hämtat hem mig.

Helgen spenderas nämligen hos Eva, medan hon tävlar vallhunds SM (kvalade in Sia och vi håller tummarna stenhårt för en fin finalrunda – med SNÄLLA tackor!). Här njuter vi av solen, landet och att bara vara.

Jaha tänker ni nu, vi vill veta mer om Bat!! och vadå B A T… det är väl inget rovdjur? Hmm… ok, då. Ni har rätt. Men, nu råkar Bat vara döpt efter den vitvingade fladdermusen (Diaemus youngi), som ju faktiskt suger blod. Kanske inte klassas in som rovdjur, men precis lika blodtörstig som mina andra rovdjur. Extra roligt är att jag hittills inte hittat en enda annan hund som heter Bat, udda namn helt enkelt.

Han är precis lika go som han ser ut. Ursnäll och larvar efter mig varthän jag än går. Ni lär få läsa många uppdateringar om honom den närmaste tiden.

Ewokpromenaden

Under min sista dag tog jag en egen hikepromenad i skogen runt centret (jag lovar att det var helt säkert… gick bara liiite vilse). Tänk er, ni går i en skog. Plötsligt ser du något skymta i vegetationen. Lika snabbt som du såg det, lika snabbt är det borta. Snart ser du något igen, lite längre åt vänster denna gång. Bara skymta förbi, sedan borta. Du hör hur grenar knäcks och större grenar rör sig runt omkring dig. vad gör du då?

Jo, du tar av dig tröjan. Breder ut den på marken och sätter dig på den. Sedan är det bara att vänta och njuta av nuet.

Till en början var det bara skymtande huvuden lita varstans, men snart tog visst nyfikenheten överhand. Vad var det för vit blekfis som satt i deras skog?

Snart var de överallt! En grupp på cirka 20-talet sykes kom och hängde med mig en 40 min – vilken ära.

Några passerade snabbt, några höll till i närheten av mig och kikade nyfiket på mig igenom grenverket.

En var extra nyfiken och kom riktigt nära. Lite yngre än de andra. Lite modigare…

Detta var bland den bästa upplevelsen under hela resan. Hur mysigt som helst att bara sitta där och iaktta dem medan de grejade, åt och busade med varandra. Känslan att ha apor överallt var… mysig. Inte ens i skogen är du ensam. De finns där hela tiden och kikar på dig. Spanar och vakar. Nyfiket.

Efter en stund drog de vidare. Några var eftersläntrare och stannade lite längre. Men snart var skogen tyst och stilla igen. En avbruten kvist bredvid mig var en av de få ledtrådar att de precis passerat över mitt huvud.

Denna stund kommer jag ha med mig länge.