Ok, fullt upp, men en AIM-rapport krävs! För det första, även om det är old news: kolla in Tumlaren! Två MTB inkörda, utan att behöva ta av framhjulen. Hur guld är inte det på en VAS-skala?! Em och jag var mer än nöjda och plötsligt hade the ”Dog mobile” även blivit ”The multi sport wagon”. Detta innebär en helt ny dimension av möjligheter som öppnar sig. Jag älskar min bil!

Hur var loppet då? Det var bland det roligaste vi har gjort. Började med startskott vid kartorna. Bara att roffa åt sig en och sedan sticka tillbaka till sin lagkamrat. Vi valde en rutt som såg bra ut och siktade från början att ta kanoterna och 15 poäng (högpoängsstation). Väl på plats visade det sig att kanoterna fanns på ANDRA sidan sjön… så det var bara för en av oss att simma ut. Av åkte i kläderna och i sjön åkte jag…

Det som sedan hände var bland det läskigaste jag varit med om. Före mig ner i vattnet hoppade en kille som drog i väg i en jädra fart, och jag är inte den som är den; jag hakade på. Saken var bara den att det var något kallt, och jag har nog inte simmat tillräckligt för att hantera just kyla och stress ihop. Fick helt enkelt lite panik. Kände hur hel kroppen stängde av och det enda jag tänkte på väg ut till kontrollen var ”vem kommer dra upp mig när jag börjar sjunka?!”. Andningen blev värre och värre, och nä, usch. Det var verkligen inte roligt. Väl ute hos kontrollen tänkte jag vila, men när jag tar tag i den så sjunker den… måste tillbaka, in till land. NU. Känner att det blir värre, försöker ryggsimma, hamnar ur kurs – strömt. Då vänder sig killen jag hakat efter sig om och frågar ”Aer do OK?” – observera norskan. ”Näe” gnyr jag till svar ”det känns inte bra alls”. Då håller han helt sonika mig sällskap och småsnakker hela vägen in till land – hur snällt som helst. Det gjorde mig lugnare och det fixade sig. Jag överlevde – doh. Inne vid land bjuder Em mig på ost och efter att ha fått på mig kläderna igen beger vi oss – det vill säga, sååå farligt var inte simningen, jag kom igen.

Ska inte redogöra för hela vår tur  – ömsom på cykel i branta uppförsbackar, ömsom springandes i myrmark med vatten upp till knäna; men totalt fick vi ihop ca 5,5 mil, 15 kontroller och 108 poäng. Rent resultatmässigt vart det kasst, men med två stora missar (bland annat kartfel, vilket innebar att vi fick vända tillbaka efter att ha rullat ner för världens längsta backe, och det efter att ha cyklat uppför samma backe lite tidigare – andra vändan upp kändes tung om vi uttrycker det milt) känns det ändå prestationsmässigt bra. Vi hade så jäkla kul att det på något vis överskuggade resultatet. Samtidigt… vi är sjukt taggade inför nästa år. Som alltid, vi är nöjda, men vi nöjer oss inte. Nästa år, då jäklar kör vi både Lindvallen och Hemsedal. Hell yeah!

Bäst: Em! Maten – salta nötter is tha shit (som jag ju alltid sagt). Folket – glädje och värme. Kläderna – älskar min 2XU och mina Inov8-skor (yes, klädd som på en agilitytävling – hade till och med Canadas agilitylagtröja på mig…). Vårt stugsällskap (Skåne regerar, eller något). Vädret. Att jag inte drunknade…

Sämst: … att det inte var tvådagars?

Verkligen en upplevelse. Rekommenderar detta äventyr varmt.

Glömde, på vägen hem stannade vi till… oväntat.

Wow! Det här har varit en fantastisk upplevelse. Vi är ett riktigt bra team. Utförlig rapport kommer. Vill bara säga: do it!

Nu skall vi partaya Hell yeah! (Läs: jag får på Red Bull och har ännu inte fattat hur trött jag är. Vi får väl se efter maten…)

Vi är anmälda. Vi har fått pinnen som skall registrera kontrollerna vi tar. Det är på riktigt. Imorgon står vi på startlinjen. Min känsla just nu? Det bubblar av glädje!

Emelie och jag har haft en härlig dag (kolla fina bilder på Ems blogg), och det skall bli väldigt roligt att köra detta ihop imorgon.

Snart skall vi försöka sova. Skall bara låta skummet sjunka lite.

Första stoppet blev i Falun, där vi nu skall få i oss lite mat. Vi kommer blogga under resans gång, så kika gärna in på Ems blogg för ytterligare godbitar. Tex att Tumlaren ÄR en helt fantastisk bil.