Medan vi satt och hängde i tältet kom en liten igelkott och spatserande förbi. Fört blev jag jätteglad och nyfiken, men snart såg jag att den skadat ena bakbenet. Aktion ”rädda igelkotten” satte igång. Började med att ringa min kollega som är en av kontaktpersonerna på Katastrofhjälp Fåglar och Vilt. Efter många om och men visade det sig att igelkottshonor som precis fått ungar kan släpa benen bakom sig. Vår uppgift blev då att könsbestämma den lilla krabaten. Vilket skulle visa sig vara lättare sagt än gjort, men med ett stort mått tålamod visade hon tillslut upp sin mage och vi kunde se att det var en hona.
Tyvärr såg vi även då att hon hade två sår, buk och ben, som troligen var orsaken till det skadade bakbenet. Men, eftersom folk även sett ungar under dagen så valde vi – i samråd med KFV – att inte åka in med kotten till veterinär. Nu håller vi tummarna att hon repar sig och att det går bra för både henne och ungarna. Om någon ser henne eller ungarna under tävlingsdagen får ni gärna meddela mig, jag har fortsatt kontakt med jouren, och om läget ändras av någon anledning finns det plats för henne att repa sig på ett jourhem.
Tävlandet då? Pi, en femma i vardera lopp. Tigra nollade agilityn, kom precis utanför pinnplats, och i hopp belönade jag platten. Ozz… hon gjorde ett kanonlopp i hopp, om vi bortser från att vi tog om slalom tusen miljoner gånger. *suck* Fast, både innan och efter fixade hon alla svårigheter … svårigheten på slutet var så snyggt och säkert och… ye ye, nya tag i morgon. Hon är min jack pott maskin, även om vi för det mesta missar så blir jag helt hög av de gånger vi lyckas. Det är dessa toppar som får oss att fortsätta jobba och försöka. Älskade tokiga djungelkatt. ❤ En dag.
Eva Marie Wergård 