Amandabanan

20120704-172112.jpg

Då Madde och Amanda var här tog vi självklart chansen och tränade agility (doh). Ritade snabbt ihop en liten kombination i huvudet och byggde upp. Nu är det som så att jag i stort sett bara ritat 30-hindersbanor under våren, så min ”lilla” kombination blev faktiskt 18 hinder. Ser man på, hjärnan blir omställd av långa banor.

Samma start som i flera andra banor, tycker verkligen om denna start – den utmanar ekipaget och går att lösa med flera alternativ. Sedan alternerar banan släpp och närarbete. Testa, jag tyckte den var rolig. Daniel var väl mindre förtjust i den och Amanda… Hmm… Vi hade lite delade meningar om starten. 😉

Bästa tipset: när du tränar på en kombination, försök då hitta två-tre lösningar på hur du kan handla den. Bli bra på alla alternativ och var öppen för det alternativ som går snabbast. Använd tidtagaruret.

Lycka till!

Hinner inte

20120702-194833.jpg
Det här med att cykla terräng var tredje dag gick tydligen inte att hålla. En vecka sedan min dödsångesttur. Nu fick jag förvisso en överansträngning i ljumsken efter förra helgens långgrunda, därefter blev endagsklättringen en tvådagarsklättring och dessutom har vi tävlat fyra dagar. Men… iaf.

Nu är det som det är och det är bara att fokusera framåt. Dagens tur gick betydligt bättre än sista och jag höll mig på lämpligt spår för min nuvarande kapacitet. Känns som att det går framåt. Tur är väl det, annars hade det ju varit trist. 😉

SM-pinne i hopp och revansch

20120701-210518.jpg

Står i fårhagen och bloggar medan vi fyller på vatten. Lugnt och skönt vid Långängen ikväll.

Som titeln visar fick Pi & jag en sm-pinne i hoppklassen, genom en blygsam 10:e plac. Jag var för ovanlighetens skull(…) besviken på mig själv när jag gick i mål, och är mycket glad och tacksam att loppet räckte till en pinne. Jag var mycket passiv och defensiv. Men inget dåligt som inte för något gott med sig…

Med Ozz ville vi ha revansch och oh yes vilket handlingsklockrent lopp det blev. Varje millimeter var ren och skär njutning. Jag sprang som aldrig förr och Ozz både ökade och bromsade som aldrig förr. Tyvärr blev det fel ingång i slalom. Verkligen synd. För den tiden… Wow. Känslan… underbara känslan.

Tigra ville inte springa i hopp, men i agilityn fick hon fjutt igen. Duktig lilltjej.

Ps. Råbocken visade just att vi inte var välkomna … bara till att välja annan väg. Hmm… borde kanske blogga någon kväll om djurs integritet och vårt ansvar att faktiskt läsa deras signaler. En annan kväll.

Glad och stolt

20120630-210025.jpg

Tigras framgångar vet ni redan. Jag är så sjukt glad att hon ville och var glad – finaste lilla Tigerbarn.

Näst ut var katapult-Ozz i agilityklassen. Gör om gör rätt och snabbast väg ut. Piraya hittade första bästa fälla på tredje hindret i hopp… När jag sedan fick revansch med Ozz gör hon ett superfint lopp! Rev tyvärr ett hinder, för tiden var grym och hennes attityd genom hela banan helt enkelt fantastisk. Den känslan. Myser.

Sist ut för dagen var flygfisken som gjorde skäl för sitt namn. Känslan jag tar med mig från hennes lopp är hur fräsch och snabb hon känns.

Ja, känner mig både stolt och glad över mina rovdjur. Nu skall de få en omgång massage och bara mysa.

Just ja, snällaste Åsa & Daniel lånar ut sin lägenhet, så vi har världens största och mysigaste soffa att kura i. Samt tv… inte ofta vi kolla på tv, så det känns lyxigt (vi har ingen tv hemma). Tack snällaste ni!

Tigerrandigt är inne idag

20120630-112956.jpg

Tydligen är det ränder som gäller, och skinkost&skinka. Tigra nollade hopploppet och tog därmed sin sista pinne. Början tvekade hon men sedan släppte det allt mer och så bara flöt allt. Hurra!

Agilityloppey var även det nollat, ja om det inte varit för att hon tog slalom från fel håll. Jag låtsades som ingenting och hon gick i mål som vinnare.

Blir extra varm och glad när Tigra vill köra på såhär. Snuttan!

Inte en droppe champagne ikväll

20120629-163022.jpg

Näe, inte en droppe champagne ikväll. När vi idag gick mot stolpen kändes allt perfekt. Hon var cool, med mig och … Ja, det kändes som idag kan vi.

När jag säger höger så slår hon fin ut för att plötsligt stanna. Upprepar och hon vill inte röra sig… Upprepar och hon vill vänster. Till slut, efter inkallning halvvägs tillbaka och flera stop på vägen får jag upp henne i kontakt med fåren. Då lägger hon sig klockan 4… väl på benen och fåren i rörelse var det bara hejbaberiba. Vi bröt.

Snacka att det blev fullkomligt megatokigt. Sven S, som dömde och som sett henne, skakade också på huvudet. Ja ja, väl tillbaka bland publiken fick jag massor av pepp och historier om liknande incidenter som de varit med om. Tack alla ni ❤ kände mig mindre ensam.

"Oavsett prestation på banan är det samma hund som följer med dig hem som du hade med dig in på banan".

Efter en misslyckad vallningsstart hakade hela min coach troop (Madde, Amanda, Helena och Daniel) på till agilitybanan där vi tränade en bra stund. Agility är verkligen uppfriskande, och Ozz gick finfint.

Fick vara med och slipa på diamanterna Yes och Floss (Amanda! Du måste skicka bild på er tre, missade ju att ta en sådan) och de kommer att bli riktigt farliga på banan – oh my god vad de går fint. Härligt jobbat Amanda.

Hmm… Kanske skall fira lugnet fram till stolpen iaf. Och min nya, fantastiskt fina, frisyr/hårfärg (Tack Anna!). Finns alltid något att fira!

Uppvärmning i Vattgruvsmossens naturreservat

20120628-121552.jpg

Besiktningen gick bra och vi kikade påvert par hundar innan vi begav oss till närmaste reservat för lite uppvärmning (och nedvarvning): Vattgruvsmossen.

Fullkomligt fantastisk natur och att solen skiner gör ju upplevelsen inte mindre underbar. Efter en liten promenix blev det sushiunköp i Järna (sjukt gott!) och tillbaka till tävlingsplatsen. 18:e hunden hade precis kört och nu är det lunchpaus. Vi har startnummer 30. Wee… ser fram emot starten.