Sista passet, eller?

20120627-072707.jpg

Arla morgon i fårhagen innebär även först ute i Långängens motionspår – älska mornar.

Kan inte bestämma mig för om detta skall bli sista passet inför morgondagens tävling eller om vi skall hit en vända till ikväll. Till saken hör att jag på gårdagskvällens uppklättring inte blev godkänd… Bara att göra om och göra rätt, och jag vill såklart helst dit redan ikväll.

Bollplankstankar:
Klättra upp kan jag göra när som helst, men ikväll är enda kvällen jag kan denna vecka.

Det är inte som att vi lär oss något magiskt om vi vallar en gång till ikväll. Det kan till och med snarare sätta griller i huvudet på någon av oss. (Morgonens pass var riktigt grymt!)

However…

Jag gillar att smida när järnet är varmt, och blev riktigt snopen igår. Vill genast få en ny chans och komma upp i sadeln.

Ytterligare ett vallpass kan också verka lugnande och få alla bollar på plats inför morgondagens start. Vallning handlar ju mycket om ihopsamling av studsbollar…

Så, någon som vill bolla tankar med mig?

Bästa midsommardagen – med ugglespan!

Dagen började som ni redan vet med att vi sprang. Väl hemma åt vi pannkaksfrukost, kikade på film och sov lunch…

För att förgylla dagen ytterligare mötte vi upp E&J på ”Stjärnmellanmiddag” (vilket underbart namn för födointag mellan lunch och middag) vid 16-tiden på Hermans – vegetarisk midsommarbuffé. Hur gott som helst. Kan varmt rekommendera en tur dit. Extra bonus, förutsatt att man vill sitta ute, är att hunden får följa med. Check!

Direkt från stjärnmellanmiddagen, som varade flera timmar, åkte vi till fåren. Och vet ni vad vi fick se!? Wohoo, lappugglan!!

Precis när vi kommit fram till Långängen ser vi hur något stort lyfter ur gräset och landar på enen på stora fältet. Självklart traskade vi ut för att närma oss den vackra individen. Så jäkla stort, häftigt och alldeles, alldeles underbart. Ni anar inte hur glad jag var/är.

Vi stod där en bra stund och fotade och njöt. Så vacker. Så stolt. Det är verkligen något visst med stora rovfåglar, mäktiga.

Som om inte det vore nog, efter vårt snack med ugglemannen igår, så kikade vi såklart även till ”kattugglehålet” och vem tror ni sitter där om inte kattugglan i egen hög person.

Vet att det är en fullkomligt kass bild, men ni kan i all fall se ugglan sitta i hålet. Då önskade vi verkligen att vi hade haft med oss systemkameran…

Först ser man ingenting, ingenting, ingenting och sedan ser man ugglor överallt. Fullkomligt… bäst!

Wohoo, vi gjorde det!!!!

20120623-100842.jpg

Bästa djungelkatten och jag har idag sprungit(!) Brunnsviken runt, och vår debuts-springmil slutade på … 1h och 1min!!! Det är ju fullkomligt fantastiskt!

Skulle kört ardenner (dvs våga/orka springa långsamt) men på 4:e km kände jag styrkan och flowet komma och lät benen kötta på. Sedan gick det bara snabbare och snabbare. Mer om det sedan, nu ska vi stretcha.

EM ❤ Ozz

Ugglemannen berättar om ugglor

Innan jag glömmer måste jag bara berätta om killen vi mötte idag när vi varit hos fåren.

Till saken hör att det skymtats en lappuggla vid Långängen, och den vill jag såklart gärna se. När vi då ser en kille med kamera, värsta objektivet och ett stativ stannar vi och frågar om han möjligen nyligen sett lappugglan. Det hade han…

…fast inte just då, för när vi mötte honom hade han precis varit och spanat på en kattuggla lite längre bort. Vi kunde ju alltid gå dit och kika på den istället om vi ville. Till en början var han lite tystlåten, men snart säger han ”äh, jag visar er var han sitter, haka på!” Det var bara att parkera bilen och springa(…) efter. Väl framme hade kattugglan flytt fältet men vi hade en lång pratstund med killen där han berättade flera historier och visade bilder; han älskade verkligen sina ugglor och sitt fotande.

”Alltså, jag vet inte vem jag gillar bäst, lappugglan eller Berguven… fast, jag vill nog inte favoritisera någon av ugglorna, det känns taksigt att tycka mer om en än en annan. Tänk om de andra blir ledsna, nä jag gillar all ugglor, oavsett om det är en kattuggla eller lappuggla.”

”Jo, en gång skulle jag fota en mård. Jag visste att den satt i granen, men den ville inte visa sig. Väntade länge, men nej. Så tog jag upp mobilen och letade efter ett lämpligt ljud bland mina ljudfiler och hittade ljudet av en stressad räv, och då skulle ni sett. Då vart den nyfkien och kom fram!” Coolt, hur många har ljudet av en stressad räv i sin mobil liksom… Han berättade flera ljudhistorier, så han hade verkligen nytta av sina olika ljud.

Tänk vad kul det är att träffa nya människor, eller som Charlie alltid säger:

Främlingar är vänner du inte känner.

Midsommar i Paradiset

20120622-203252.jpg

Årets midsommarpromenad skedde i Paradisets naturreservat, och det var verkligen ett paradis. Vacker natur och klara sjöar, lagom varmt, god fika och mysigt sällskap. Rekommenderas varmt.

20120622-203901.jpg

Dessutom fick jag perspektiv på morgonens cykeltur, funderar på vad det egentligen var för MTB-led vi valde imorse. Hmm… stigen vi gick på i Paradiset kändes betydligt mer passande. Men som Simon sa, perfekt att börja med en nära-döden-upplevelse, nu kommer all annan terräng kännas enkel.

Världens bästa träningskompis

20120622-100001.jpg

Djungelkatten är verkligen den bästa som finns att träna ihop med, alltid redo och alltid vid min sida. Hon är fullkomligt fantastisk. Shit vad jag älskar min djungelkatt.

Idag gjorde vi debut i terräng och … Jag var livrädd. Här är det inte ”viljan att vinna skall vara större än rädslan att förlora” som gällde utan ”viljan att vinna skall vara större än rädslan att köra ihjäl sig”. ”Skall det vara såhär?” tänkte jag mer än tio gånger när spåret återigen gick ”lodrätt” neråt med stora stenar och rötter överallt… För mig som nybörjare kändes det helt galet, men men, står det MTB-led så står det.

Jahupp, bara att börja träna. Simon föreslog att jag skall börja på Lidingö – något snällare terrängspår trodde han. Bara att kasta hjärtat och följa efter, som sagt. Tur att jag har bästa vännen med mig i spåret.

Glad midsommar på er.