Vårt älskade lag

Vet ni vad, vi är verkligen med i Sveriges – nej, Världens, bästa lag. Våra lagkompisar är verkligen helt fantastiska och vi har roligt ihop varenda minut. Vi är oerhört lyckligt lottade att få vara med och dela lagets glädje om och om igen. Även tidigare lagmedlemmar gav samma känsla och… ja, PapilLONE STARS’s är verkligen ett lag med stark kultur, både vad gäller att vinna, men framförallt vad gäller att ha ROLIGT på och av banan.

Vi har GÖRSKOJ när vi kör agility tillsammans, tack finaste ni!

Busy bee…

Det har varit en grymt intensiv dag. Började med ett par timmars jobbande, hamnade i flow och det  rann bara på – så jäkla grymt!

När det var dax för rast körde vi lunchintervaller i längdhoppsbacken bakom universitetet. Egentligen skulle vi kört intervaller igår efter KM, men när vi var klara med KM kl.20.30 och allt var dyblött och de mindre rovdjuren kändes sådär taggade efter att ha lekt disktrasa hela kvällen, åkte vi hem – skönt att ta igen det idag.

Förresten… om SoSu-backen är grym så tycker jag faktiskt denna är snäppet värre. Tog lika lång tid att springa uppför (ca 1 min), men… jäklar vad mer slut jag var efteråt. Den känns flackare, men längre… hmm… sladdriga pannkakor är vi allihopa, allihopa…

Efter lunch var det bara att gå tillbaka till universitetet för spikning och bubbel – att vara doktorand kan verkligen vara glammigt, ibland. Ganska ofta tycker jag. Fast fråga mig igen när jag är nära inpå min Lic. eller min disputation… då är jag nog inte lika kaxig längre. Trevligt var det i alla fall.

Lite senare på eftermiddagen mötte vi upp Jo och R-djuren för ett snabbpass agility – vi måste vara de mest effektiva träningskamraterna genom tiderna. Snacka om effektiva träningspass – så snabba att Jo springer ur bild.

Slapp vi undan regnet, nej. Kom värsta åskskuren som gjorde oss dyblöta (se streck på bild), men se det hindrade inte oss för att ha en riktigt bra träning. Tack Jo! 🙂

Nu fredagsmys … stress står på schemat.

Klubbmästare 2011 SoSu

20120510-214249.jpg

Hon är verkligen en guld-fisk – trots ösregn öste hon järnet och gjorde två grymma nollor och blev därmed klubbmästare. Hurra för Piraya!

Med Ozz hade jag redan från start bestämt mig för att träna och det blev bra. Fick belönat allt möjligt. Guldhalsbander ni ser på bilden fick Ozz sedan – även Ozz vill vara en guld-djungelkatt. ❤

VLL och strandstyrka

20120507-074014.jpg

Först 4km VLL och sedan benstyrka på stranden. Nu kan jag knappt gå…

Vanligtvis kör jag styrkepasset i Skuggan, men för att kombinera dessa var det mer lämpligt att göra det på stranden och SHIT vad underlaget påverkade. De sista upphoppen var bara ren plåga när jag kände hur fötterna sögs sig fast i sanden – härligt!

Nu är både rovdjuren och jag redo för en ny dag.

Kvällsfösning

20120506-190643.jpg

Ett varv fösning runt hagen gör vallhunden glad i magen.

Även om jag var trött blev det ett pass och nu efteråt är vi såklart glada för det. Efter min vecka i Norge har det hänt grejer med Ozz. Vi har så jäkla härlig känsla i hagen just nu. Det behövs verkligen viloperioder för att slantarna skall landa ordentligt. 🙂

Tankar att minnas

Hamnade på Lanolifes blogg där hon skriver om Rasmus Hennings 10 budord, och log för mig själv när jag kände igen flera av dem från mina egna tankar från tiden inför Barmarks-SM förra året.

1) Vädret är min bästa vän, ju sämre desto bättre – jag är Boråsare!
2) Kuperade banor är en härlig utmaning
3) Det kommer att går fortare på tävlingsdagen än någonsin tidigare, jag taggar på tävling
4) Upplopp är min styrka – jag är en sprinter
5) I am the machine

Längtar till nästa barmarksstart!

Äsch, what the heck, längtar till nästa träning… imorgon.

Grym kväll

Riktigt grym eftermiddag och kväll. Åkte till Igelbäcken och körde veckans intervallpass upp och ned för backen vid SoSu innan min 30-hinderskurs. Ni som har varit vid Backen vet vad jag talar om, det brann i benen. Bokstavligen. Hundarna var självklart (selvføgelig) med, och det är verkligen avundsvärt hur de drar förbi en lika glatt varenda varv och du kan se hur de jublar: ”Wohoo! Ett varv till! Ett varv till!” Efteråt simdebuterade vallhundarna – känns som att de förtjänade det, och mindre rovdjuren svalkade tassarna.

Under stretchen ringde Sandra och meddelade att även hon var på klubben, så vi möttes upp på banan. Hon visade oss vad de hade tränat på, och jag kunde inte låta bli… så Ozz och jag körde en sväng (med betoning på en, vi hade ju faktiskt redan sprungit). Gick strålande, phew… Sedan diskuterade vi handling. Kul! Oftare?

Sedan kom kursgänget som drillades hårt(?) tills solen gick ner. Grymt gäng! Nu sängen… zzz…