…är när ens mamma ringer och säger att hon tagit rovdjuren på en 5km promenad (i Boråsregn…)Du är så BÄST mamma. Tack!
Kanske skall tillägga att det är hos mina föräldrar mina rovdjur är på kollo medan jag sitter och lyssnar på intressanta föreläsningar i Skara.
Befinner mig just nu på Lundbrunns kurortshotell. Steg upp lite tidigare för att hinna köra en runda styrka på morgonen. Men, det innebar också att träna innan frukost. Bad idea, indeed.
Fast nu efter en dusch och lite snack med Bea, som jag har äran att bo ihop med, känns det betydligt bättre. Nu frukost!
Ser ni en skylt till Kindels naturreservat sväng för allt vad ni gör INTE in där under tidig vår! Vi har upplevt värsta adrenalinupplevelsen sedan norska backen med Smurfan.
När mitt (valfri svordom) förnuft äntligen togs till fånga var det för sent att svänga på dem mjuka skogs”vägen”. Hade vi stannat hade vi suttit fast. Till slut kom vi till en y-korsning med ena vägen i uppförslut, dör vågade jag stanna och backa ner och vända på anslutningsvägen. Därefter parkerade vi på närmaste mötesficka och tig vår promenad.
Jag var helt skakis.
Efter promenaden var det vara att placera sig bakom ratten, hålla den hårt och se till att hålla jämn fart. Var en backe ESP:n satte in (borde stängt av den) och jag inte trodde vi skulle klara det, men så fick vi fäste och kom upp.
Phew. Nu kör vi raka vägen till Borås. Lovar!
!
Lite väl mjuk väg…
Efter tävlingarna var avslutade åkte vi till ”närmaste” naturreservat. Tanken var egentligen att åka 30 min, men på väg till det reservatet såg vi en sylt om ett annat reservat och valde det – dels mörknade det på och dels var vi rätt hungriga.
Väl ute i skogen var det massor av snö. Så pass mycket att de mindre rovdjuren v ä g r a d e haka på om de inte fick agera viktmanchetter. De två andra rovdjuren (Ozelot och Dingo, djungelkatten och vildhunden) tyckte detta var dagens bästa idé och utforskade skogen hej vilt!
Vi följde en ”stig”, som snabbt försvann och då följde vi våra instinkter, som också snart försvann. Då följde vi Runkeeper! Den försvann inte, tack och lov. Lagom till mörkret kom hade vi hittat tillbaka till bilen.
Var det en trevlig tur? Jajamensan! Vi hade supertrevligt och lärde oss mycket nytt:
Visste ni t ex att Guckosar, tillika orkidéer, växer framförallt i våta miljöer? Visste ni att vissa stigar inte är stigar, utan vattendrag? Visste ni att stövlar är en bra idé? Visste ni att om man trycker ner en känga tillräckligt långt ner i ett gyttjehål så sitter man fast? Visste ni att papilloner väger 3,2 kg respektive 3,8 kg och att det kanske inte låter särksilt mycket men blir rätt mycket efter en stund?
Tänk vad mycket ni har fått lära er ikväll!
Fast ja, det var ett väldigt bra avslut på denna dag. Det är verkligen mysigt att avsluta em tävlingsdag ute i skogen.
Nu är dagen slut för oss. Inga resultat att skryta med idag. I agility2:an körde jag en alternativ metod och belöning av kontaktfälten. Film kommer, men idag fungerade det bra och hon tog både gunga och balans som på träning.
I hopp blev det plockepinn och dåligt slalom. Känner mig grymt revanshsugen, särskilt som att hon gick så grymt på träningen i torsdags.
Piraya var härligt tokgasad i agilityloppet och tog ett gång extrahinder. I hoppet gjorde hon en jättefin nolla, men då banan var lätt räckte inte tiden till någon placering.
Nu väntar vi på att Lydia och Dingo (som för övrigt kom 4:à i hopp, bra!) skall köra klart. Sedan skall vi på reservatsjakt.
Slänger in en bild på grisarna foderautomat. Grymt smart grej som ger dem fler bökmöjligheter.
Gårdagskvällens bana igenomjobbad i gott sällskap. Kvällens fundering: hur hade ni tänkt 6-11 där vägval på hinder 9 spelar roll?
Ozz hade samma tid åt båda håll, Dex snabbast till vänster på #9 och Tess till höger.
Nummer 21 gjorde vi till en oxer.
Grym träning i grymt sällskap. Idag bär det av till Rättvik. Wee!
Snälla Tony (Dionnes pappa) filmade Pirayas och mitt agilitylopp i Linköping (4:e plac) nu senast. Jag var lite ur balans på slutet, men Piraya hade uppenbarligen full koll på upploppet. Underbara lilla guldfisk.
Jag är väldigt dålig på att filma, trost att jag har videokamera. Men, jag tycker det är jobbigt att ragga filmare när jag tävlar. Men i Hammarö såg jag Johan L rigga sin videokamera själv utanför banan precis innan han gick in för start. Ska testa det i helgen i Rättvik. Kanske kommer det alltså mer film hädanefter… vi får väl se.
Såg på Ponnyakuten i helgen som var. Kan varmt rekommendera den serien, jämfört med uppfostringsfilmer för hund är det här betydligt mer pedagogiskt och nyanserad träning.
Där sa en av tränarna ”du vill ändra hastigheten utan att bromsa” och jag tycker verkligen det är klockrent även för agilityn. Vi vill ju inte bromsa hunden, däremot få den att läsa linjer och hantera dem optimalt. Fanny har gjort ett inlägg som bland annat innehåller tankar kring detta.
Igår spenderade vi ett par timmar med att byta bromsbelägg på min bil (Simon med en ängel tålamod och jag mest rastlös). Om vi uttrycker det milt så var det hög tid… Men nu går världens finaste bil som en klocka igen.
Innan kikhostan steg jag gärna upp tidigt på mornarna, men efter sju veckor av sömnlöshet vände jag min normala dygnsrytm.
Nu har jag så sakteliga börjat hitta tillbaka och det finns inget skönare än ett tidigt morgonpass i Stora skuggan – särskilt inte en solig vårmorgon. Idag blev det ett pass bestyrka: upphopp varvat med utfall och långsamma släta intervaller.
Tänkte ha skrivit: …och så vitt jag vet så står de kvar där än… MEN så sker det som aldrig tidigare skett. Ozz släpper och Charlie VINNER!!! Wohoo, hurra för Charlie!
Eva Marie Wergård