Åsah hade helt rätt: snön försvann av dagens värmande sol. Det innebar att vi kunde åka och valla i vårens mjuka solsken. Vilken lycka!
Känns som att det var evigheter sedan, men vi har lagt en fin grund under vintern. Vi föste mest och jobbade med styrningar på avstånd. Dock var både Simon och jag rörande överens: vi vill gå kurs för att lära oss mer.
Ps. På bilden överst ser ni hagens lyckligaste skattsökare. En liten vit dutt på bilden. Somliga hittar godis överallt…
Att det är i slutet februari och att våren bara kört falsk marknadsföring sista veckan spelar ingen roll. Jag ville i alla fall inte ha någon mer snö.
Hade verkligen sett fram emot vår sportfårsvecka.
Lyckligt ovetande leker rovdjuren i snön. Tur att några har kul.
Idag har hundarna fått måttligt med promenader och mest haft tråkigt. Eller, nu ljög jag. Lunchpromenaden spenderades med min barndomsvän Gabbe och hennes barn – vilket var mycket lyckat tyckte hundarna. Det regnar liksom godis från barn! Hur mysigt som helst att ses och promenixa ihop. Synd att vi bor 50 mil ifrån varandra.
Ja, hundarna har haft det manjana, men jag har varit chaffis. Övervägde att stanna till i ett naturreservat i Ulricehamn (varför har jag inte stannat där tidigare? De har ju flera stycken) men valde att nöja mig med två reservat denna helg. Särskilt efter att vi redan haft en mysig lunchprommis.
Väl hemma väntade ungsrostade grönsaker, rotfrukter och lökar. Himmelsk gott! Nu tidigt i säng. Vi har en intensiv vecka framför oss.
Börjar med att visa en bild på ursöta Junior. Anna försökte få mig att låna hem honom för socialisering ett par veckor… t.o.m. Simon smalt och övervägde för en sekund att ge honom till Charlie i 6-års present. Fick även träffa ”min” Coco. Vilken tur att hon hade fått en egen människa, annars hade jag haft svårt att inte smuggla med henne hem. 😉
En ängels tålamod då? Ozz tog inte balansens kontaktfält. Eller, allt är relativt. Hon TOG dem på så sätt att hon inte fick fel, men… hon stannade inte ens en hundradels sekund. Min taktik är att ta om och belöna henne att hon gör rätt.
Blir väldigt tacksam för de peppande kommentarerna på Facebook. Det är verkligen inte lätt alla gånger att ta om i det läget, och det tror jag att många vet/förstår/själva upplevt. Självklart är det frustrerande. Samtidigt, jag vet hur jäkla grymt det kommer att bli. Det gäller att fokusera på det, det vi vill uppnå längre fram. Inte det vi kan få just nu.
Och vet ni, hur besviken jag ens kan vara på ett hoppat kontaktfält så kan jag inte bli besviken på Ozz. Hon ger mig så mycket glädje och ger mig berusande upplevelser både på tävling och i vardag – jag är verkligen kär i min lilla Tok-Ozzka. Just den känslan till henne gör att jag orkar och tänker vara den mest envisa av oss två. 🙂
Efter tävlingarna hakade Fredrika på till närmaste reservat, Mölarp och Kröklings hage, och visade oss runt på en ”nätt” terrängpromenad på en timme. Nu sitter vi framför en eld och myser. Perfekt avslutning.
Fick aldrig tillfälle att besöka en av Sveriges vackraste platser förra året: Stendörrarnas naturreservat utanför Nyköping. Men denna dag tog vi oss tid. Fantastiska plats!
Om jag skall välja ett reservat jag verkligen tycker ni skall besöka när ni är ute och reser genom Sverige, så är det Stendörrarnas – mitt absoluta favoritreservat. Lätt att hitta – skyltat från E4:an, en omväg på totalt 4 mil – dvs ingenting, fina promenadrundor på små öar med broar och helt fantastisk natur.
Ta chansen när ni passerar nästa gång.
Sedan jag börjat med yoga har jag fått en trött och ibland smärtande nacke. I början tänkte jag att det hade med att jag tittade på läraren hela tiden, men upptäckte att jag även fick ont hemma när jag var ensam.
Efter att ha frågat Em om detta bollade hon frågan vidare till Petra som nu kört igång en bloggserie om just hur du kan undvika skador vid yogautövande. Fantastiskt bra! Tanken är också att gå på en ”riktig” yogaklass och verkligen lära mig vad och hur kroppen skall spännas och sträckas. Jag är ju en tävlingsdjävul och kan ibland bli lite för inriktad på att nå längst istället för spänna/nå rätt…
Nu skall jag bara tillfriskna från en smärre förkylning som satt sig i halsen på mig. Förmodligen kommer jag att dras med en del infektioner en tid fram över, till följd av höstens kikhosta. Men med vår i luften är jag snart frisk.
För ett par månader sedan ringde Madde mig och frågade: Vill ni vara med och visa upp fartfylld och glädjerik agility för en god saks skull när ni kommer ner i påsk? Självklart!, svarade jag innan jag ens visste vad det handlade om – en tanke från Madde och hennes familj bara måste vara fin. När sedan Madde berättade vad de tänkt blev det än mer självklart. Vi vill självklart vara med och göra en skillnad!
Madde berättar på SVAKs hemsida:
”Ingen kan göra allt men alla kan göra något!”
Orden snurrade i mitt huvud när jag körde hem från jobbet. Den dagen hade en kollega sålt ”änglar” till förmån för cancersjuka barn och det träffade mig rakt i hjärtat. Flera personer i vår omgivning hade drabbats hårt av cancer och som många andra känner man sig maktlös. Jag måste göra NÅGOT!
Så föddes idén om en lokal hunduppvisning för att samla in pengar till Barncancerföreningen. Uppslutningen ifrån mina vänner inom hundvärlden var nästan överväldigande – det här ville alla ställa upp gratis för!
Annandag Påsk, den 9 april, kl 12 hålls uppvisningen Hunden – Människans Bästa Vän på Åsumsgården i Sjöbo.
Det blir en härlig familjedag tillsammans med våra bästa vänner, hundarna, och varenda krona från dagen går oavkortat till Barncancerföreningen Södra! Har ni inte möjlighet att komma men ändå vill stödja eventet kan ni sätta in pengar på Barncancerföreningen Södras bankgiro 900-3302 och skriva Hunden – Människans Bästa Vän – Sjöbo på talongen.
Mer information om eventet och alla förberedelser hittar ni på facebook. Sök på Hunduppvisning Åsumsgården.
Varmt välkomna att dela denna dag tillsammans med oss!
Jag har flera vänner som har drabbats av cancer, denna fruktansvärda sjukdom. En av dessa vänner är vår kära och vackra lagkamrat Jessica som nu startat en blogg för att dela med sig av sitt liv och sina tankar. Stor kram till dig Jessica!
Maktlösheten har alltid legat över mig när jag pratat med mina vänner och funderingarna har varit många, men alltid mynnat ut till en enda fråga: vad kan jag göra? Att nu få ta del av denna dag och detta fantastiska initiativ känns helt självklart och jag fylls av värme av vad vi hoppas att denna dag kommer att ge dessa barn; både i form av bidrag men också i form av en upplevelse i hundens och glädjens tecken.
Precis som Madde skriver här ovan är du som har vägarna förbi varmt välkommen. Evenemanget kommer att äga rum bara ett stenkast från Gåsahoppet, dagen efter tävlingarna genomförts.
Det vore fantastiskt roligt om just Du kom förbi!
”Ingen kan göra allt men alla kan göra något!”
Igår fick jag hem mitt första nummer av Draghunden. Kul med specialtidning. Mindre kul att all snö är på väg bort… Hade ju velat testa att skida efter Ozz.
Halvhalt i Ö-vik för att fylla på depåerna och rasta däggdjuren. Ett snabbt stopp på Fjälleäven outlet där jag hittade en fin jacka. Längtar hem…
Tror många redan läst mitt euforiska inlägg på Facebook efter Ozz första hopplopp. Det var en fullkomligt underbar start. Det kändes helt enkelt… som när jag kör med Piraya. Vi var ett! Är så glad att hitta den känslan. Att vi diskade oss spelar ingen roll.
Att sedan dessutom tidigare ha gått in med Piraya och kört järnet med grym känsla och vinna klassen gjorde såklart inte att jag blev mindre lyrisk.
Inte nog med det, samma känsla inföll sig i sista loppet. Alltså, wow! Bara ler av tanken. En vägran för att vi missade ett hinder var helt klart synd, hade verkligen velat se tiden om vi tagit hindret. Gjorde två vågade handlingsalternativ och satte bägge – kan Johan M blindbyta platten kan jag 😉
Nu känner vi oss superpepp inför vårvinterns tävlingar och jag tror att vi löst nästnästa helg på bästa möjliga sätt. Snälla Marlene har lovat oss en säng de fåtal timmar det är mellan Linkan och Karlstad, Tack ❤
Nu stughäng inför hemresan imorgon. 🙂 Tigra jobbar järnet med att charma övriga inneboende. Vem vill inte ha en pappis i näsan?? Jasså inte…
Eva Marie Wergård