Eva Marie Wergård

Mental träning: koncentrationsövning

Igår satt jag och kollade på film på datorn (även om man inte har tv kan man kika på film 🙂 ) och kom fram till att jag kunde inte koncentrera mig mer än 5 min i taget. Det är inte likt mig. Antingen kollade jag ett mail. Skrev ner saker jag kom på till uppsatsen. Kollade något yourtube-klipp. Facebook… Jag behöver jobba lite med min koncentration. Kom ni ihåg inlägget jag skrev tidigare om en koncentrationsövning? Nu har jag inte längre de möjligheterna. Istället gjorde jag sifferövningen ovan.

Du har 1 minut på mig att hitta 1-64, i ordning. Sätter igång timern och sedan är det bara att hitta #1 (antecknar i minnet att den är tagen), därefter gå vidare till #2, #3, #4 och så vidare. Det som är bra med övningen är att du har ett kvantitativt värde på hur du utvecklas. Allt eftersom kommer du att hinna med fler och fler siffror.

Jag hann till #18 på en minut nu på morgonen (… say no more 😉 ). Hur många hinner du?

ps. Var det för lätt? Kör samma övning, fast med siffrorna baklänges, eller bara jämna siffror etc. Kör två minuter eller tre minuter. Finns många variationsmöjligheter.

Hur ser en vilodag ut för dig?

Frågan dyker upp då och då: hur ser dina vilodagar ut?

Det verkar finnas lika många definitioner på vilodagar som det finns människor – oavsett om det gäller hundträning eller egen fysträning.

Några tycker att vila är att ligga i soffan, några att det är kortare 20min promenader och andra att du kan gå hur långa promenader som helst (inom rimliga gränser). Frågar jag erfarna tränare ger även de olika svar. Om du tränar varierat kan du träna oftare. Är du i högform är det annan vila än om du är under uppbyggnad. Etc. Det är klart, tränar du inför ett maraton är väl inte en 7 kilometers promenad något att dyfta om.

Min fråga till er: vad använder du för definition av vila?

Dagens vilodag har vi spenderat i soffan med Morden i midsommar och sedan en härlig 5 kilometers promenad ihop med Sara. Känns lagom för både hundarna och mig. 🙂

Åland nästa år

Jag ändrar mig, Veronica har en poäng. Nästa år gör vi som många andra och drar till Åland istället när det är individuellt. På Åland har de en konstgräshall, lik den i Norge. Helt underbart underlag för både förare OCH hundar.

Idag gjorde Piraya ett helt ok hopplopp. Vi for förvisso förbi ett hinder och diskade oss, men farten fanns där igen. Det var en rak bana, precis som under lagdagen. Hon vågade sträcka ut. Kändes skönt att ha henne tillbaka.

Agilityklassen däremot… starten var inte rak. När Piraya hoppade första hindret och sedan insåg att vi skulle 180° bakåt såg jag på hela henne: ”jag vill inte”. Det blev raka vägen ut till skinkburken istället för ett långsamt tuggummilopp.

Det är ett halt underlag på Kista mässan. Det är ingen hemlighet. Särskilt i vissa svängar. Det som skall sägas är att vissa hundar går helt ok på mattan, och vissa går till och med ”bättre” – det vill säga får bättre tid i förhållande till vad de brukar få. Men, det gäller att känna sin hund och veta hur de hanterar underlaget optimalt.

Vi har haft alla förutsättningar att lyckas, eftersom vi fått träna på det. Men det hjälpte visst inte Piraya. Som Veronica skriver om sin Femme, så känns det som att Ozelot hanterar mattan bra, men… det klart – hon kan ju inte springa allt hon kan utan att benen slinter. Är det helt schysst?

Bilden då? Jo, det är pokalen för Årets lag 2009 (PapilLONE Star’s) som äntligen hittat till oss. Bättre sent än aldrig 🙂

Is på vattnet

Skippade första hoppklasen och njöt av vinterns första kyla med en tur längst vattnet istället. Det hade till och med blivit is på vattnet. Kanske kan bli lite snö i år också. Hoppas på det. Vill verkligen testa att åka längdskidor efter Ozz.

Stolpe ut

Sovit någon timme och är fortfarande trött. Små rester från sjukdomsveckorna som gör sig påminda i form av mindre ork än tidigare. Inget konstigt med det. Till er som funderar när jag kommer i mål och samtidigt som jag belönar Piraya hostar som en besatt: det är ingen fara. 🙂 Jag kommer att hosta åtminstone ett par månader till och det har att göra med att mina luftvägar är känsligare än tidigare. Allt eftersom kommer de att läka och hostandet försvinna.

Piraya kändes trött i första klassen. Ville inte springa på ordentligt. Runt kom vi ändå, med ett hoppat kontaktfält på balansen och urkass tid. Inför andra klassen gick vi en längre promenad och lekte i skogen. Sedan var hon betydligt mer på när vi körde, men jag kunde se att hon var störd av underlaget. Igår sladdade hon inte märkvärdigt, men detta loppet var hon ute och for en hel del och frustrationsskällde också.

Min tanke är att hon idag är trött i kroppen av att ha hantera mattan så bra igår, och därför inte orkar hålla emot ordentligt i kurvorna idag. Kom runt med en fjuttig vägran efter balansen som såklart kostade en del tid. I övrigt gjorde hon en kalasfin balans och ett riktigt snyggt slalom där jag gjorde ett framförbyte en bra bit ifrån henne medan hon fortfarande jobbade för fullt. Underbara guld-fisk.

Direkt efter loppet åkte vi hem och valde att hoppa över sista klassen för dagen. Istället skall vi mysa och ta det lugnt. Det jag är mest nöjd med idag är att jag jobbat på till sista hindret trots våra fem felare tidigare i banan. Just med Piraya har jag haft lätt att ge med mig efter strul. Inte denna gång. Vi jobbade alla hinder. Hela vägen. Klick till mig. 🙂

Veganpannkakor

Frågade för ett par månader sedan på Facebook hur vegetarianer gör pannkakor utan ägg. Fick massor av förslag, där de flesta baserades på ett äggsubstitutspulver eller sojamjölk. Ett förslag jag tyckte var extra spännande var att göra dem på sirap.

Nu brukar jag ha sirap i istället för socker, så det var väl bara att testa att skippa äggen och göra vegetariska pannkakor.

Recept
Havremjölk
Mjöl
Salt
Sirap
Banan (den var öppnade och åkte ner av bara farten)

Smeten höll ihop hur fint som helst! Inga problem att skippa äggen. Nästa gång skall vi testa utan banan.

Först ärtsoppa på gröna ärtor à la Simon och sedan bananpannkakor. Hur gott som helst! Perfekt torsdagsmys.

Morgonrapport

På plats. Medium har precis börjat, så ja vi är tidiga.

Morgonen började bra. Ingen markering på djungelkatten. Däremot var hon djupt chockad när jag lät henne vara kvar hemma. Nästan så att jag hörde henne säga ett litet ”skandal!” (som annars är Pirayas favorituttryck). Anar att hon snusar ikapp med Charlie och de andra hemma i sängen nu.

Piraya hon ligger mitt knä och är måttligt road. ska vi inte sätta fart snart!

SM-kvalade, braksuccé och markering

Blir en kort rapport! Ozz var som sagt helt fin i morse, men efter första loppet tittade Linda på henne igen och såg en markering. Stryker henne självklart för resten av helgen. Det dåliga är såklart att hon markerar, det positiva i kråksången är att hon bara markerar. Har sedan någon vecka tillbaka bokat en fyskoll av rovdjuren – väldigt lägligt. Koppelvila till dess.

Trots att vi inte var med och kämpade på banan gjorde våra lagkamrater bedriften att vinna och komma trea i en av hoppklasserna respektive agilityklassen på bara tre hundar. Det innebär att Fort-farande nu är klara för SM!!!!!! Party party!!

För Pirris lag PapilLONE Star’s blev det en vända till prisbordet i varje lopp: två vinster och en andra placering kammade vi hem. Vi är ett sjukt starkt och sammansvetsat lag.

Helt fantastiskt vilka lag vi är med i. Ni är bäst vänner!! Helt fantastiska!

Finaste rovdjuren i snyggaste out-fitten från Out-n-out.

Papillontussar

Hemma i halvlek. Jag mitt nöt hade ju glömt att trimma guldfiskens tassar… hon hade verkligen värsta tossorna till fötter!! Än slant hon hit och än slant hon dit! Nej, bätrring morsan! Fram med saxen, fisken las upp och ned och sedan trim trim. Ser ni någon skillnad?