Wohoo! Äntligen julafton! Sista veckan har jag inte haft tid att svara lika ofta på de kommentarer ni har skrivit men oj vad jag älskat att läsa alla kommentarer och mail jag fått om hur mycket ni har uppskattat årets julkalender! Stort TACK till ER, utan era kommentarer hade kalendern aldrig blivit så bra som den blev. Helt fantastiskt att ni delat med er av era tankar, funderingar och åsikter – kram! Det har varit så roligt att få vara en del av detta.

Nu hoppas jag att ni alla fortsätter fundera över hur ni kan använda och utveckla idrottspsykologin.

Mitt absolut bästa tips till er alla är att starta upp en studiecirkel med ett par nära träningskamrater. Spåna vidare och utveckla er tillsammans. Detta är ett ämne (precis som vilket ämne som helst) som aldrig blir uttömt – du blir inte fullärd. Det är en ständig resa mot nya mål.

Everyone has a will to win but only a few have the will to prepare

Tack än en gång för all uppskattning! Får väl se hur vi går vidare härifrån. Har ni några idéer eller tankar?

EN RIKTIGT VARM GOD JUL önskar rovdjuren med familj!

Nu, vallning – sedan julmat!!

En bok som jag tycker är bra att ha i sitt bibliotek är ”103 mentala metoder” av bröderna Plate. Där finns flera övningar framtagna för att passa olika individer för flera olika situationer.

Ett av de bästa tipsen i boken är ”Fem steg till succé” – en checklista för att nå det du strävar efter.

1. Bestäm dig för VAD du vill. Konkretisera dina drömmar, skriv upp dina mål. Ju bättre du kan beskriva vad du vill, desto större kraft  kommer du använda för att nå målet – med en klar målbild är det lättare att fortsätta även om det blåser motvind.
2. Agera!Börja jobba mot dina drömmar. Hitta steg som leder till ditt mål.
3. Kolla vad som fungerar bra och vad som fungerar mindre bra. Precis som i hundträningen så vill du förstärka det som fungerar. Samtidigt vill du också minska energiförlusten på det som inte fungerar. Analysera – hur kan du öka det positiva, det vill säga, det som fungerar?
4. Ändra inställning tills du når målet. Var öppen för nya möjligheter utan att rubba dina grundvärderingar. Genom att vara flexibel får du styrkan att skapa nya resultat. Du kan inte påverka allt i din omgivning (sjukdom, ekonomi etc.) men bestäm dig för hur du skall förhålla dig till situationen och tänk framåt.
5. Kämpa!

Drakar lyfter i motvind!

Kom i håg, Du bestämmer hur Du vill tänka!

Idag är jag inspirerad av en kommentar Åsa gjorde i en tidigare lucka här i kalendern. Strax innan hon och Algot skulle in och köra ett lopp på SM insåg hon att hon hade fel skor… OCH att det var långt till bilen. Men, hon valde att fortsätta att fokusera på det som var viktigt – loppet! Nu löste det sig med skorna, men just att inte stressa upp sig utan inse att OK, kanske får jag köra med fel skor.

Men OJ vad vi skall köra trots fel skor!

Samma sak om du kommer till en tävling och precis när du står redo på startlinjen och skall lämna hunden viftar domaren åt dig att vänta för att tidtagarutrustningen strular. Eller det visar sig att tävlingsledaren som skall döma haltar, har hatt och dov stämma – flera hundar tycker hen är s k i t l ä s k i g! Eller du kommer till tävlingen och det visar sig att du glömt… godis, favoritleksaken, turamuletten, har fel skor med er, ingen tävlingsbok… Du missar banvandringen, du måste starta först/sist och hatar det startnumret, den där tjatiga personen som du bara inte orkar med bestämmer sig för att prata med just dig precis innan du skall in… Listan kan göras lång på saker som kan gå fel eller kan vara störande.

F**K IT! Gör det bästa av situationen. Perfekt att detta hände just IDAG. Nu kan vi träna på detta, så när vi står inför en viktigare start och något liknande skulle hända är vi redo. Låt inte bagateller rubba dina cirklar. Stanna kvar i bubblan med din hund. Den mesta stressen skapar vi själva. Ladda om. Tänk att det är träning. Ta möjligheten att göra något positivt av erfarenheten.

Vad är det störigaste som hänt dig på tävling?

Vill ni veta en hemlighet…  angående luckan ”tagga inför tävling”. Förra säsongen missade jag Pirayas banvandringar medvetet…

I början av året kände jag mig inte helt taggad när jag körde henne, utan vi gick mest in och lattjade. Visst, vi gjorde helt OK nollade lopp, men jag saknade stinget. Sedan råkade jag missa en banvandring under sommaren och DÅ fick jag tillbaka känslan! Genom att ”gå banna” utanför, det vill säga, stå och analysera den utan att gå den, fick jag upp adrenalinet och kunde faktiskt fokusera ännu bättre när vi körde!

Visst, i Bollnäs vurpade jag över tunneln som låg närmare ett hinder än det sett ut utifrån, men i övrigt så satte vi sjukt bra lopp! I år har jag inte missat några banvandringar medvetet för att tagga mig inför Pirris lopp – känslan har infunnit sig i alla fall. Men det gäller att hitta sina små knep för att tagga rätt. 😉