When the goings get tough the tough gets going.
F. Shero

Ingen bestämmer över hur du skall tänka mer än du själv. Om du står inför en knivig situation kan du själv bestämma om du vill ge upp eller om du vill kämpa vidare.

Jag har en nära vän som stod inför en sådan situation på sitt vallhundsprov. När han skickar ut sin hund för att hämta fåren (ni minns hur det ser ut när man gör ett VP hoppas jag) ser han hur hans hund först går ut i en fin båge för att plötsligt bryta in och korsa den vertikala osynliga linjen mellan herde och får. Detta innebär direkt en nolla, och det är i stort sett omöjligt att få en godkänd vallhund efter en sådan start.

Att bryta eller inte bryta, det var frågan.

Trots nollan bestämmer han sig för att fortsätta: oavsett start skulle de nu göra resten sjukt bra! Allt annat flyter och linjerna blir så fina de kan bli. Efter fålla ut tar han fåren till fållan och klappar om sin hund. Tillbaka hos domaren, för att höra domen, får han veta att han har en riktigt fin hund och att han just blivit stolt ägare till en

☆ Godkänd vallhund! ☆

Du har säkert själv någon gång sneglat på domaren och sett de låga poäng ni just fick på ett moment, hört hur en bom knockades ner eller känt hur en av era trix under showen inte blev så som du tänkt dig. Strunta i det. Fokusera framåt på nästa moment, nästa hinder, nästa uppgift. Det finns inget du kan göra åt det som hänt.

Vad ni har är alla chanser att göra ett riktigt bra avslut!

Har du något bra historia att dela med dig av där du trodde det skulle gå åt pipsvängen, men du istället bestämde dig för att ni skulle lyckas?

Återigen, ett av de ämnen (och den slide på föreläsningarna) jag älskar allra mest när det gäller det här ämnet – beröm andra, beröm dig själv!

☆ HIGH FIVE! ☆

Vi hundtränar är sjukt bra på att belöna och berömma våra hundar, men hur är det med oss själva och varandra?

För bara några veckor sedan ramlade jag över Helenas blogg där hon skriver om att egoboosta sig själv. Hell yeah! Vi behöver det. Det är en superviktig del i utvecklingen av sig själv – våga säga till sig själv: shit vad bra jag är! Jag lyckades! Jag är bäst!

Våga både känna dig bäst och våga också säga det. Våga också säga till någon annan att du tyckte det den gjorde var riktigt bra. Sådant ger ringar på vattnet.

Själv tycker jag om att både ge och få komplimanger och kommentarer. Det jag brukar tänka på är:

• Mena vad jag säger – ge beröm med hjärtat
• Peka på något konkret, t ex vad snygg den svängen var/ det kontaktfältet, vad du sprang starkt, du är verkligen fit!
• Extra snurr får berömmet om det också ger vid rätt ögonblick, t ex efter att personen ifråga lyckats med något den kämpat för, DÅ är beröm ovärderligt.

Min vän Sara och jag jobbade massor med positiv feedback när vi klättrade ihop i Linköping – positiv innebar också konstruktiv i detta fallet. Hela tiden peppade den som låg och väntade på mattan den som klättrade. När vi nått vårt mål var det alltid high five som gällde. Shit vad vi växte! För varje pass blev vi smidigare, starkare och snabbare på väggen. Dessutom hade vi sjukt roligt på träningen!

Är du bra på att egoboooosta dig själv och andra?

Mer HIGH FIVE åt folket!

08.57 in i denna film får ni se en effekt av high five 🙂

Det blev onekligen svar på min fråga om begreppet talang existerar – härligt!

Min mening är – kanske inte helt oväntat – att talang är ett påhittat begrepp.
En ursäkt att det inte är någon idé att arbeta hårt – ”jag har det ändå inte i mig”.

Ordboken säger att talang är en ”medfödd lätthet att tillägna sig viss färdighet”.

Vi hundtränare vet att ett beteende som blir uppmärksammat på ett positivt sätt kommer att ha en tendens att upprepa dig. Tänk er då ett barn som älskar skidåkning – för att återkomma till Anja P – och vid sin första tävling sätter sitt åk och vinner! Kan ni tänka er den fest det måste ha blivit hemmavid? Med denna positiva känsla för att tävla i bagaget så fortsätter det hela och hon lyfts för varje seger hon tar. Hon tycker det är en positiv upplevelse att åka, tävla och vinna – hon vill göra allt för att ta sig tillbaka till den känslan.

Är inte det vad vårt liv handlar om? Om vi upplever något positivt så har vi en tendens att söka oss dit – uppleva känslan igen och igen och igen. Det blir ett gift att söka den där kicken vi får. Just precis, fysiologiska effekter i kroppen som triggas av upplevelser och som skapar ett behov. Vi gör allt i vår makt för att återuppleva flowet!

Tillbaka till vår medfödda lätthet. När vi tittar på hund är det lätt att se talang som en nedärvd egenskap i form av t ex vallning, eftersom det ligger en systematisk avel bakom dessa egenskaper (återkommer till hund längre ner) – men… är du avlad för talang?

Ja ok då, jag erkänner att jag är ett resultat av genomtänkt avel för att få utveckla en ny superlinje av hundförare. Jag har två föräldrar som tävlat med hund på elitnivå och som andas hund – jag är dessutom uppfostrad i valplådan. Snacka om överdrift med valplådan, det hade de inte behövt… eller vänta nu, kan det vara så att den faktiska anledningen till att jag pysslar med hund och är så inne i mitt intresse är för att jag är uppvuxen i ett hem som uppmuntrar kontakt med hund på ett sådant sätt att det fick mig att vilja jobba för mitt stora intresse?

Någon kommer genast säga att jag minsann inte blev uppmuntrad till mitt intresse, men jag är ändå bäst! Ok, kan det vara så att du skapade ditt eget behov i intresset? Att du hittade din plats i intresset? Att kunskap föder kunskap och viljan att veta mer? Fråga en person som doktorerar vilket ämne de brinner för – oavsett hur de kände för ämnet innan det begav sig.

M Gladwell ha undersökt begreppet talang och nu kommit ut med en bok – Outliners – som tittar närmare på skillnader mellan de bästa och sämsta. Skillnaden är enkel – övning! Oavsett vad han tittade på så var det antalet timmar de hade lagt ned på sin så kallade talang som var skillnaden. Och jag skulle vilja göra ett tillägg här, för jag tycker att tanken på träningen också är del i den framgången.

En annan ”intressant” studie av Thomas Pettersson, gjord i uppdrag av Sveriges Idrottscentrum på Bosön, visade att det som förenade de mest framstående personerna inom idrott var att de var födda under januari, februari och mars!! Phew, vilken tur jag har som är både linjeavlad OCH född i januari.

Nä, skämt åsido, vad han menade var att det inte verkar finnas specifika egenskaper för talanger – vi kan/bör inte gå ut i skolorna och plocka ut de bästa fem åringarna och placera dem i en skola där deras talang kommer att göra dem bäst rättvisa, det är genom att utveckla alla som vi kommer att ta fram det bästa ur ett antal personer.

Men, hur jag än vrider på mig så kan jag såklart inte stenfast säga att talang inte finns – för det är ändå något mystiskt över det hela och jag gillar mystik. Jag kan bara säga att det varken finns bevis för eller emot begreppet talang – idag!

Vad jag däremot tycker är att vi skall sluta fokusera på talang och börja fokusera på hur vi kan arbeta för att utveckla oss själva till att uppnå det vi VILL uppnå – med vare sig uttalad eller outtalad talang!

Hundar då? Mycket svårare tankevurpa – är vallning en egenskap eller talang? Hur många valpar tas inte ut som talangfulla valpar av talangfulla erfarna förare för att sedan kasseras i äldre ålder för att de trots allt inte dög eller tas över av annan förare som gör underverk av dem – finns exempel på detta i alla grenar! Innebar det då att de var talangfulla men tappade det, eller var det personkemin hos ekipaget som inte fungerade och är det en form av talang eller … vad?

Går det verkligen att se talang hos en valp? Hur många tester försöker vi inte ta fram för att kunna utvärdera valpar för att satsa på de bästa… har något test egentligen fungerat?

Långt inlägg! Vill skriva mer och det finns massor(!) av tankar som jag känner att jag inte kan få ur mig utan att skriva en doktorsavhandling, men det får jag vänta med. Nu skall jag fokusera på helgens föreläsningar!

Jag är nyfiken på era tankar av mina obesvarade frågor i texten!

Fler kommentarer finns här.

Hur ser det ut när du funderar igenom dagens tävling eller träning? Var ärlig mot dig själv 🙂 Den analys du gör när du går igenom en prestation består den av objektiva förklaringar varför det gick som det gick eller är det så att det är bortförklaringar du skriver ner?

Det är lätt att hamna i subjektiva tankar, till exempel: domaren dömde oss hårdare än de andra eller vi visste redan från början att det skulle gå dåligt eftersom underlaget var undermåligt eller min favorit ”vi hade otur som inte vann” (detsamma kan gälla det omvända ”vi hade tur som vann” – it makes me wanna puke när jag hör det…). Det finns alltid saker att skylla på. Strunta i det.

Fundera istället igenom objektivt över er prestation och varför det gick som det gick. Kan du bli bättre på att analysera rätt kommer ni att utvecklas på ett helt annat plan. Du kommer att kunna se vad ni behöver jobba mer på för att verkligen nå den där rätta känslan och gå in och leverera.

• Vad gick mindre bra med dagens prestation? Hur kan jag konkret förbättra/förändra dem?
• Vad gick bra med dagens prestation? Hur kan jag konkret förvalta/förbättra dem?
• Vilka bitar av prestationen är du nöjd med?

För att skapa en balans kan du antingen skriva ner tre saker på varje punkt, alternativt lika många på varje punkt. Våga vara ärlig, på ett objektivt sätt.

Vad var Du mest nöjd med på din/er senaste träning/tävling?

Jag hoppas ingen har missat Ems eminenta inlägg om flow som hon gjorde häromdagen. Bland annat länkade hon till filmen ni ser här nedan, men också till en riktigt intressant text om just flow!

Vad är flow för dig?

För mig är flow det jag upplevde i Norge när vi var där och tävlade. Att gå in och nolla lopp efter lopp efter lopp efter lopp är en obeskrivlig känsla. ”On top of the world” är en underdrift! Vi var ett, Piraya och jag – det fanns bara möjligheter, vi tänkte samma tanke och efteråt fanns bara ett rus av glädje.

Det är inte enda gången jag känt flow, både i agilityn och i skolan har jag känt det. Genom att lära sig känna igen flow tror jag att det är lättare att frammana känslan i andra sammanhang. Hitta tillbaka.

Bland de första gångerna jag kände den ultimata känslan av flow i samvaro med någon annan var tillsammans med Zenior Zorro, the one and only. Med honom behövde jag knappt tänka färdigt tanken så var han där, redo, klar. Denna samvaro, som var betingad på olika sätt, gjorde att känslan av flow väldigt snabbt kom till oss, både hemma i skogen och ute på tävlingsbanorna.Vad vi än gjorde, lyckades vi och hade roligt.

Vad jag vill ha sagt. Känn efter. Hur känns det när du är i flow? Beskriv känslan för dig själv. Tänk efter varje gång du känt känslan av flow. Varje gång du snuddar vid den, sug åt dig de ögonblicken.