Hittade ett tidigare inlägg som jag skrivit här i bloggen februari 2010 om min syn på tur och otur – intressant att få ta del av er syn sedan.

Så här tänker jag om tur:

En man vid namn R Wiseman har skrivit en bok vid namn The Luck Factor, som tar upp varför vissa människor verkar ha mer tur än andra. Det han har gjort är att studera vad som skiljer personer som verkar ha tur mest hela tiden med ”vanligt” folk. Så finns tur eller inte?

Det han fann var att det finns fyra faktorer som påverkar utgången – det vill säga, fyra principer som verkar för att en person ter sig ha mer tur än en annan.

Personer med tur tenderar att…

1) …öka sina chanser

2) …följa sina ingivelser

3) …förväntar sig att ha tur

4) …förvandlar sin otur till tur

Det handlar om att skapa förutsättningar för att lyckas!

Genom att t ex vara öppen för nya idéer – att tänka utanför ramarna. För att utveckla oss behöver vi ibland ta ett steg åt sidan (eller bakåt) och skapa oss en ny stig. Ta t ex backhoppning. Fram till 1985 så hoppade de med en viss stil, men så råkade en svensk vid namn Jan Boklöv hamna i obalans i luften och vred ut sina skivor så att de  skapade ett V – vad hände? Han hoppade längre!! ”Boklövs revolutionerande hoppstil gav framgångar, trots poängavdrag” (Wikipedia). Vilket bemötande va! Då tyckte man det var fult och inte alls något att ta till men idag är det den ledande stilen.

Positiva tankar och inre samtal – åh vad klyschigt! Men så jäkla rätt!! Bestämma sig för att tänka framåt istället för att älta de motångar som har hänt – refokusera. Vad hände? Varför? Vad kan jag förändra/utveckla/förbättra? Ok let’s go!

Vända de negativa tankarna till trygghet och något användbart. Jädra skit det regnar! – Vad bra, nu får vi träna i regn! Se till att vara förberedd för det oväntade! Inse att det alltid finns en ny chans att prestera.

Ja… många tankar att använda sig av i den mentala träningen.

♤ ♣ ♧ ♡ Vad bra – då sätter vi igång och skapar tur!! ♤ ♣ ♧ ♡

Vad säger finnen som fick en kniv i ögat? AJ! Tur att det inte var en sax!

Nå, vad tror ni – var det tur att ni vann senast eller – ve och fasa – var det så att ni tränat och faktiskt var bäst när det gällde 🙂

Återkommer ständigt till två saker när jag pratar om tävlingspsykologi. Det ena är att bli medveten och det andra om att Du är unik!

Det låter så sjukt klyschigt, men spelar ingen roll. Du är unik! För mig innebär det att vi tänker olika, reagerar olika och har olika uppfattning om saker. Vi är olika. Detta tycker jag är en viktig nyckel i just den mentala träning, för det går inte riktigt att säga att det ena är mer rätt än det andra, du måste utgå ifrån:

Under vilka premisser presterar JAG allra bäst?

Konkret kan det skilja sig hur du reagerar på när folk* skriker och hejar på dig när du tränar/tävlar.

• Själv älskar jag skrik och hejarrop, går igång som sjutton. Jag känner hur adrenalinet ökar och jag älskar stämningen som skapas, jag lyfts av ropen.
• Det kan också innebära att du istället känner stress över hejaropen. Helst av allt vill ha tystnad. De får dig att tappa rytmen och koncentrationen på det du gör
  
• Andra hör inte ens hejarropen ”va, hejade ni på mig?”

* Folk är oftast ens vänner. Många menar att de sållar och bara hör enstaka personer. En av mina vänner har sagt till mig: ”När jag hör dig, EM, skrika ”SPRING FORTARE!!!” då vågar jag f*n inte göra något annat än springa fortare”. Eller som en annan vän till mig, som inte vill att vi vänner hetsar henne när hon kör på banan, men inte ens hör den övriga publikens hejarrop.

Det gäller självklart också andra delar såsom uppladdning, nedvarvning, vad jag taggar på, hur jag är efter en seger eller förlust, hur jag tacklar kritik – oavsett om den är konstruktiv eller inte. Allt sådant det går att jobba med – eller så är du jäkligt nöjd med precis så du är, för det är så du lyckas bäst. Men, vi är olika och det innebär att vi får tackla ibland liknande saker på olika sätt. Vill vi förändra/förbättra gäller det att hitta sitt koncept.

Kommer återkomma till detta fler gånger, och med Anja&Carro-inlägget i minnet häromdagen, vill jag att ni tänker igenom: på vilket sätt är jag unik?

Behöver du inspireras? Ett tips när du behöver inspiration om olika tänk – ibland behöver man titta på andra för att kunna se sig själv – är att kika runt på sidor som innehåller inlägg med förslag på hur man kan hantera olika situationer, antingen om det är egna reflektioner eller allmän kunskap. En hundsida som jag själv inspireras av är Helénes blogg. Sedan besöker jag även Plates hemsida, där han då och då länkar till tanketips. Senast i raden av inspiration är ett tips från Em: Röhlanders peppapp. Jag tycker om pepp och positivt tänk, medan andra inte vill ha det i den formen.

☆ DU bestämmer vad DU inspireras av. ☆

Melena Trott är en amerikansk bloggerksa som jag i morse lyssnade på när hon presenterade ett TED-talk. Letade upp hennes blogg och såg att hon har gjort en både rolig och kreativ interaktiv julkalender åt sin dotter.

För varje lucka de öppnar finns det istället för godis en aktivitet de skall göra under dagen. Dagens lucka innehöll ”måla naglarna”, kanske inte riktigt mitt val på aktivitet, men allvarligt! Hur rolig idé är inte detta! Ha en adventskalender som varje dag har en rolig aktivitet – passar ju både barn, vuxna … och hundägare.

Bra mycket roligare och betydligt nyttigare än en godiskalender.

Synd att jag inte såg denna idé tidigare. Det är tur att jul kommer varje år. Har ett helt år att fundera över roliga och decemberanpassade aktiviteter.

Kommer ni ihåg tjejen jag nämnde i affirmationsinlägget häromdagen? Vet ni vad? Hon och hennes hund har till och med erövrat ett LP3 (dvs TRE 1:a pris i klass tre, näst högsta klassen i lydnad), bara häromdagen. Vad jag inte nämnde var att hon, Angelica, dessutom tävlar med en i lydnadssammanhang mycket ovanliga rasen pomeranian. Det är helt enkelt väldigt coolt! ☆ Stort grattis till Angelica och Gizmo ☆

Jag har fått lov att visa er hennes utvärdering av målen hon hade för tävlingen. Hoppas att fler blir inspirerade av att sätta upp liknande riktlinjer och mål när ni tävlar och tränar. Detta är en, tycker jag, väldigt konkret och fantastiskt bra uppsättning och utvärdering.

Enjoy!

Genomförande:

– känna att vi har kontakt: vi har tränat kontakt sedan senaste tävlingen och nu ska vi ha bättre känsla under Fria följet:) Kändes ruggigt bra, film kommer sedan på hela tävlingen och ff är verkligen roligt att se. Helt klart det bästa fria följet vi presterat någonsin på tävling

– han är där bara för min skull, hjälpa honom inför varje moment så han är med på vad vi ska göra innan jag säger att jag är redo: tänka specifikt på varje moments förberedelser: Check! jag hade gått igenom förberedelserna fler ggr i mitt huvud och de satt verkligen, han hade inte ett betyg under 8 så det tyder ju på att han verkligen var med på vad vi skulle göra:)

– Hjälpa honom under varje moment med att prata tydligt och ha ett tydligt kroppsspråk: jag ska göra mitt bästa! kändes väldigt bra, jag koppade bort publiken och tänkte bara på min hund

– belöna efter varje moment med rösten och med lek: lite minder mellan ff och sättande och sedan ska han få mkt beröm. Fungerade väldigt bra, sprang de transpportsträcker som var lite längre för att undvika att han skulle bli ofokuserad och behöa tjata på honom.

– känna känslan av att det är roligt att tävla, det tycker jag ju annars hade jag ju inte anmält, tränat varje dag, genrepat(flera ggr), planerat och gått upp tidigt för att åka dit. Vi förtjänar att tycka att det är roligt, våran tid i rampljuset: många träningstillfällen och störningsträningar har vi lagt till denna tävling så det är jag nöjd med iaf: Helt klart det roligaste hundrelaterade jag gjort i hela mitt liv, adrenalinkicken var så häftig att den räckte till hela söndagen oxå!!

– se varje missad del eller moment som riktlinjer för vad vi behöver träna mer på: fortfarande mkt bra tänkt! Jättebra motto men nu missade vi inga stora grejer, det finns såklart detaljer att jobba på och vi ska bli ännu bättre.

– vara stolt över varje del vi klarar, det är faktiskt en bedrift att vi kan starta i trean, inte alla pomeranians som kan det inte: jag tror att alla på plats var riktigt imponerade av att han kunde alla moment så nu blev det verkligen klart för mig hur stolt jag är över denna lilla guldklimp:)

Prestationsinriktade mål:

– Se det som en stor bonus om vi klarar rutan och vara fantastiskt stolt över det eftersom det inte är helt färdigtränat. Annars acceptera att det inte är hundens fel att han inte tar sig till rutan utan mitt ansvar att lära honom: lägger till vittringen eftersom han verkar osäker i moment, lägga extra mycket vittring på pinnen för att hjälpa honom Herregud så nöjd jag är! Han fick ju 10:a på rutan och 10:a på vittringen!!! det kan ju inte gå bättre än så!!!

– Känna flow och samarbetsvilja från båda våra håll: det ska bli kul:) Vi var båda sjuukt taggade! Föreberedelserna var optimala så här ska vi fortätta göra!!

– ha roligt!!  Helt klart den roligaste tävlingen hittils i mitt liv!!

Jag tror att de här planeringen har en viktig roll i att det gick så bra som det gick. Jag visste vad jag skulle göra, vad jag skulle tänka på och hur jag skulle tänka och reagera om något moment inte blev som jag tänkt mig. För varje tävling tränar jag på att inte fokusera på sådant som jag inte kan påverka, ex startordning, pauser, publik, osv. Och jag tycker att det ger lite resultat för varje tävling. Det är ju bättre att fokusera på det man kan påverka istället och förbereda det på bästa sätt.

//Angelica