Katter är i träd #14 och tankar om uppbyggnad

Ozeloter klättrar gärna

En sväng förbi det hängande trädet vid Bergianska med vallhundarna blev det för Simon ikväll. Själv har jag faktiskt varit på en yttepyttepromenad i skalmantempo idag – nästan 1 km tror jag att det blev (glömde runkeepern). Wohoo!!

Just nu funderar jag en del på hur jag skall bygga upp mig själv igen, ja, så snart jag är frisk igen alltså. Börjar så smått, såklart, planera redan nu för att vara redo vid klartecken. Hade ju en läkare som fnyste åt mig för två veckor sedan och tyckte jag gott kunde börja träna igen trots att jag sa att jag inte mådde helt bra. ”Det kommer göra dig frisk igen”.

Innan jag får en MASSA kommentarer om ”ta det lugnt, du måste varva ner! Tänk inte ens tanken”*scary scary* och liknande vill jag bara skriva att 1) jag tog det lugnt (oavsett vad en del verkar tro 🙂 ) och 2) lugna ner er, jag skall ta det lungt. Därför jag skriver och planerar om det juh!

Hur som helst, började väldigt enkelt med 1-2km per promenad, vi snackar lugna promenader – läkaren sa att upp till 3 km var helt OK! Hur det slutade vet vi ju… feber och återfall. Önskar att jag fick ett program att följa för bra uppbyggnad när jag känner mig bra, precis som Piggelina-Anna, som håller på att komma tillbaka efter att ha fått löparknä.

Jag tycker verkligen om att följa scheman och listor. Trivs med rutiner. Just nu (ja, jag vet, NU skall jag ta det lugnt, men när jag är frisk igen…) vet jag inte vad jag vågar göra eller börja, än mindre vad jag bör eller inte bör göra. Samtidigt vill jag tänka framåt!

”Använd känslan!” kommer säkert flera föreslå. Problemet är att jag är en endorfinjunkie när det gäller träning, och tillika en maskin, jag sänker huvudet och kör – jag känner inte efter. När jag rullar, då rullar jag. Har jag ett mål, ja då springer jag. På tävling väldigt effektivt, men mindre bra i dessa sammanhang. Får lära mig känna efter helt enkelt…

Ni som haft en långdragen virusinfektion, har ni några tips?

Lucka #7 Carro vs Anja

Två idrottsutövare som jag tycker om att både läsa om, lyssna och titta på är Carolina Klüft och Anja Pärson. Två helt skiljda idrottsprofiler som jag tycker speglar två olika idrottstänk och sätt att tackla press.

Titta på dessa två olika klipp:

Carolina Klüft – Carro berättar i intervjun hur hon under alla år bibehållit glädjen i idrotten och att främsta fokuset alltid har legat i att ha roligt. Resultaten har kommit som en bonus, glädjen är det viktiga!

Anja Pärsson – Tyvärr finns inte den grymma dokumentären ”I huvudet på Anja Pärson” kvar, men ni som sett det vet vad jag menar när hon i intervjun berättar om hur hon taggade på att gå ut i media och meddela att i nästa OS, då skulle hon minsann ta så och så många medaljer. Folk omkring henne skakade på huvudet och försökte lugna henne, så kaxig kan du inte va. Men det var vad Anja taggade på, och det var också så att hon tog sina medaljer!

  • I vilken av dem känner du igen dig i?
  • Är det någon nackdel/fördel att tillhöra endera tänket?
  • Finns det några rätt och fel tycker du?

Framförallt tycker jag att det visar att vinnarmentaliteten kan se olika ut. Vi är alla unika och målet är att hitta den mentalitet som Du själv presterar bäst under.

Hur ser din vinnarmentalitet ut?

Snabbt test av Magicshine 808

Anna frågade om pannlampor på facebook idag, och eftersom vi precis köpt var sin Magicshine MJ-808 som vi är väldigt nöjda med kommer här på begäran lite testbilder. Egentligen hade jag helst velat ha med en vanlig billig pannlampa från Jula eller något som jämförelse, men den hade gått och gömt sig och vägrade låta sig bli upphittad till skogspromenaden ikväll. Så den gamla trotjänaren till ficklampa (en äldre version av en sån här Maglite, utan en massa blinklägen och andra finesser) fick rycka ut i stället. Tog också med iPhonen i jämförelsen, dels för att den faktiskt har en helt okej nöd-ficklampa (bästa appen heter just Ficklampa.), dels för att det blir en bra referensbild ifall någon vill gå ut och lysa i skogen själv.

Slutsats? Magicshine 808 är med sina (på papperet) 900 lumen inte världens starkaste pannlampa, det finns modeller som pumpar ut över 2 600 lumen, men den mosar alla vanliga ficklampor vi provat. För vanliga skogspromenader är den faktiskt nästan för ljus eftersom man blir bländad av alla belysta trädstammar – att köra den på halv styrka räcker i 90 % av fallen.

Själva lampan då? Riktigt bekväm att ha på huvudet, fast sladden till batteripacket man får ha i fickan gör förstås helheten lite mindre smidig än de pannlampor som har batterierna inbyggda eller på baksidan av huvudet. Vattenskyddad är den också, IP67 på batterierna om någon undrar, och lyser drygt 3 timmar på full styrka innan det är dags för laddning som också tar drygt tre timmar. En smart detalj är att strömbrytaren växlar färg från grönt-blått-gult-rött allt eftersom batteriet blir urladdat.

Nedan kommer bildbonanzan, 12 testbilder totalt efter hoppet!

Samtliga bilder är tagna med samma exponering: 5 sek, f/3,5 och ISO 400 och helt oredigerade. Lamporna är placerade cirka fem centimeter ovanför kamerans blixtsko vilket ungefär är där en pannlampa hade befunnit sig.

/Simon, som inte orkar hålla liv i sin egen blogg

Fortsätt läsa ”Snabbt test av Magicshine 808”

Kolmårdenvisit, naturreservat #69 och viktig myrfråga

Glömt att blogga om när Chris och jag hämtade Ken på Kolmården. Sunna, som för övrigt bor i ett av de absolut interiörmässigt vackraste hus jag vet, hade gjort värsta kalas adventsbalunstjofräs-frukosten. Det vara bara att hugga in och frossa. Så jäkla gott var det. Sedan begav vi oss ut i parken för lite rundtur. Bästa var att jag äntligen fick se buskhundarna, som jag väntat!

Som små falukorvar for de runt.
Hur söt får man bli liksom?
Vi var även en sväng inne hos girafferna, och som Chris skrev efteråt: inne hos girafferna ser man mest en massa ben...
...men plötsligt kommer det en lång dreggelblobb uppifrån, du tittar upp och inser att, ja, idag är det din tur att få bli pussad av en giraff – din turdag.
Nu får jag skämmas... läser ni vad jag läser? När jag började löpträna ordentligt 2007 så sa min PT Foppa från Lycksele: "hitt en myr å spring på, så blir e bra traening". Fick då förklara för Foppa att nere hos oss finns inga myrar. Oj, det fanns det visst, det vara bara att leta lite bättre. Tröstande tanke är att det ändå var för långt att åka dit... säger vi. Innan jag gör bort mig igen: har vi någon myr i Stockholm att springa på?

Lucka #6 Praktisk mental träning: affirmationer

Mina affirmationer från 2006

Affirmationer är ett av de mentala verktyg som jag själv har använt mest. De går att variera i det oändliga och det finns alltid något jag vill fokusera extra på. För ett par veckor sedan städade jag ur mitt förråd och då hittade jag denna lista (se bild) på affirmationer som jag hade i mitt badrum i Borås för 6 år sedan.

När du använder affirmationer handlar det om att hitta något du vill förändra/förbättra och som du vill fokusera extra på. Välj ut ett par tre meningar, skriv upp dem på en lapp och sedan är det bara att upprepa högt för dig själv en eller två gånger per dag. Upprepa upprepa upprepa till de är en sanning.

En tanke tänkt i trygghet, upprepade gånger, har en tendens att bli verklighet.

Vad som händer är som sagt inget hokus pokus, det som händer är att affirmationerna gör dig medveten om hur du vill tänka istället och du ändrar omedvetet attityd. Successivt blir du mer och mer fokuserad på det du affirmerar om och du ger det mer tid, fokus och uppmärksamhet. Till exempel, om du tycker att slalom är det tråkigaste hindret som finns och du tycker det är supertrist att träna det, skriv ner tre meningar liknande dessa:

  • Jag tycker att det är roligt att träna slalom
  • Jag tycker det är enkelt att gå på båda sidor av slalom
  • Jag känner att vi blir bättre för varje träningspass på slalom

Vad som sker är att du troligen kommer att göra ett extra slalompass, kommer att tänka mer på att gå på båda sidor, förändra din attityd och plötsligt kommer du upptäcka ”Hey, detta var inte så jäkla svårt, det känns lätt. Det är riktigt kul!”

Affirmationen kan gälla allt från attityd till nervositet, ett specifikt moment eller helt enkelt känslan inför något specifikt. Tänk på att börja meningarna med ”jag känner/tycker/vill…” etc, det är DU som säger pratar till dig själv. Tänk också på att vända meningarna till något positivt, skriv därför: ”Jag älskar slalom” istället för ”jag skall inte hata slalom” 😉 Håll dig till ett mindre antal meningar fokusera på att förändra/förbättra en specifik sak. Har du en lång lista, som den på bilden, kan det bli svårare att genomföra. gör det enkelt i början!

Ge träningen 30 dagar, gör det till exempel till en 30-dagars utmaning att köra affirmationerna morgon och kväll vid tandborstningen, när du ändå står framför spgeln. Det finns studier, som jag desvärre inte hittar refrenser till i detta nu, som visar att det sker neurologiska förändringar efter 30-dagar av mental träning. Det händer alltså något rent fysiskt med dig när du tränar ditt mentala. Ta chansen och testa!

Brukar ofta be folk att testa och se hur affirmationer fungerade för dem och ibland får jag positiva mailsvar om hur det gått. Ett av mina roligaste mailminnen var helt klart en tjej (du vet vem du är 🙂 ) som testade att affirmera inför en specifik tävling och när det väl blev dags gick de in och körde järnet och hade roligt (lydnandsklass 3), tog det efterlängtade förstapriset och blev därmed uppflyttade till elitklass. Så jäkla glad för henne och hennes hund skull, riktigt grymt jobbat!

Har du testat, hur fungerade det för dig?

Lyx igen

Ja, idag var det en stubbe som Piraya hittade och kravlade sig uppför. Enligt Simon var det inte helt lätt och blicken säger en hel del tycker jag: ”Räcker det inte nu?”.

Kul att även Simon börjat leta balansmöjligheter på promenaderna. För det är vad som händer med en – och hundarna. Som jag skrivit innan, så har vi alltid hoppat upp på stenar (Piraya är manisk med sina stenar), men nu verkar de förstå att det lönar sig ÄNNU mer om de hittar mer avancerade saker att hoppa upp på. Det är som att de värderar stenarna och stammarna nu: ju högre och smalare, desto mer benägna är de att flyga upp på dem. Kul utveckling. 🙂

Samtidigt, jag är noga med att de inte tar sig vatten över huvudet och hoppar upp på något de kan göra sig illa på. Än är de inte lika välbalanserade som Ullis grabbar. 🙂 Träning ger färdighet!

Grötstadiet – pendlar mellan 3:an och 4:an

Bästaste hundtränarkumpanen ”nu-kör-vi-stressig-VM-träning-träning” Jo har gjort ett helt genialt inlägg om Grötstadier, en uppfinning av hennes bror, eller hur det är att vara fattig student under olika perioder.

Ett för vardagslivet mycket användbart begrepp uppfunnet (?) av min bror. Det finns fyra sådana stadier, vilka alla utgår från tankeexperimentet ”du har ont om pengar och har bara råd att äta gröt”.
Första grötstadiet: Du äter gröt för att du inte har råd att äta något annat än gröt. Och du tycker att det är helt ok, gröt är ju faktiskt ganska gott.
Andra grötstadiet: Du äter gröt för att du inte har råd med något annat men börjar tycka att det känns lite enformigt. Därför börjar du experimentera med din gröt, du blandar i olika sorters gryn, testar olika sorters sylt, blandar kanske i torkad frukt eller varför inte lite kanel eller kardemumma?
Tredje grötstadiet: Du avskyr gröt. Eftersom du inte har råd att äta något annat än gröt så äter du gröt. Men du avskyr det.
Fjärde grötstadiet: Du äter gröt.

Jag har tagit mig friheten att göra min egen tolkning och den ser ut enligt följande – enligt min nuvarande situation:
1) jag är sjuk, det är helt ok, tråkigt, men ett par dagar, bra för kroppen och knoppen att vila, hundarna har sällskap hela dagen, det finns några positiva bitar i att vara sjuk ändå.
2) jag är sjuk, börjar så sakteliga få upp ngn form av stresspuls, försöker kolla filmer, försöker planera, försöker, men orkar inget… accepterar motvilligt.
3) FRUSTRATION, vill INTE vara stilla, orkar inget, psykbryt på psykbryt!! (inte bokstavligen, men lite lätt sådär).
4) jag är sjuk – god natt

Igår natt hade jag en släng av 3:e stadiet, idag är jag tillbaka på 4:an… 🙂

Lucka #5: Vilse i pannkakan

På kartbilden här intill ser ni Linköping fylld med röda prickar. En sådan här karta fick jag av mina kära vänner Åsa & Bea när jag bott i Linkan en vecka. En prick för var jag bodde, en för Åsas och en för Beas boende, samt två prickar som respresenterade hundungdom samt brukshundklubben. Varför?

För att jag alltid, utan undantag, åkte vilse. Jämt! Var jag än skulle – I got LOST! Vet inte hur många mobilsamtal Helga fått av mig när jag varit på besök i Stockholm: ”Ehh… jag är någonstans…?” Alla vägar leder ju till Bromma!

Man ger inte EM en vägbeskrivning, man ger henne sitt mobilnummer.

Visst, i början var det roligt, men någonstans blev epitetet vilse i pannkakan en profetia som jag inte alls trivdes med. Varför kunde jag inte bara åka rätt för? Hur svårt kan det vara!

Irriterad, frustrerad och även lite sårad funderade jag på hur jag skulle komma ur denna negativa spiral. Jag tycker ju om att höra min egen röst, så jag började att tala högt för mig själv och säga tre fraser morgon och kväll:

  • Jag har lätt att hitta
  • Jag har bra lokalsinne
  • Jag lyssnar på vägbeskrivningar

Höll väl på ett par månader. Tänkte inte så mycket mer på det. Slutade. Tänkte inte, men så en dag slog det mig. Shit! jag har slutat ringa och fråga var jag körde fel! Bara sådär! Vad hade hänt?

Non Reward Markers (NRM)

Finaste Eva la idag ut en länk om Non Reward Markers till oss djurtränare, och jag vill dela den länken med er eftersom  jag tyckte Laura hade skrivit riktigt bra om dem.

Läs hela länken, men något jag tog extra fasta på vad följande stycke:

While, superficially, an NRM seems to be relevant data, it can break down careful training. Positively-trained cues are themselves tertiary reinforcers. An NRM after a failed cue breaks the contract of reinforcement, offering P+ (positive reinforcement) after a tertiary reinforcer—and creates serious risk of poisoning the cue (and rendering it useless for future use in chains).

(Note: If you find yourself using an NRM after a cue, review the cue. Why isn’t it working? The issue is probably not the NRM at all!)

Använder ni NRMs? Hur och när i så fall?

En NRM är detsamma som ”fel-ord”, ”ooops-ord” eller ”kallt” i varmt eller kallt-leken. Används helt enkelt för att tala om att djuret/människan är på fel spår: ”du-kommer-inte-att-få-någon-belöning-för-det-där-markering” och behöver tänka om.