Årets adeventskalender!!

Självklart blir det en adventskalender i år också, för mig är det minst lika spännande! Första året (2009) handlade den om agility och förra året (2010) om djurträning. Jag har filurat en hel del under året – gäller att planera – vad årets julkalender skall handla om. Det finns många ämnen jag tycker om att skriva om och varken agility eller djurträning är ämnen det går att skriva för mycket om.

Vad vill ni läsa om? Skall jag fråga er? Många frågor, men efter att ha verkligen funderat kom jag fram till en sak: vad vill JAG läsa om? Vad har jag saknat när jag surfat runt på nätet? Vad har jag mer för specialintresse som andra är intresserad utav? Hur kan jag utvecklas med bloggen?

Genom tävlingspsykologi såklart!

Årets julkalender kommer därför att handla om min syn på mental träning, prestationspsykologi och tävlingspsykologi – helt enkelt om hur vi alla kan utvecklas genom mental träning. Det skall verkligen bli spännande att höra er respons och jag hoppas att ni som dyker in på bloggen kommer att få en och annan aha-upplevelse, igenkänningsfaktor eller någon annan reaktion. Jag kommer att vara personlig i mina beskrivningar, och hoppas att även ni som läser kommenterar med egna reflektioner och berättelser. Ju fler som delar med sig, desto bättre och mer utvecklande tror jag att vi kan göra denna julkalender. 🙂

Kom ihåg, vi är alla unika!

PapilLONE Stars!!!

Wohoo, nu har resultatet för årets lag kommit ut! Blir så jäkla glad när jag ser det här. Vi har haft en del strul med laguppställningen i år, trots det så har vi gått in och levererat lopp efter lopp efter lopp! Är så jäkla glad och STOLT över oss i bästa laget PapilLONE Stars!! Tack till världens bästa lagkamrater – love you!

Åh vad jag längtar till nästa säsong!

Så här glada är vi!

Wohoo! Efter två dagar med ingen mindre än Ken Ramirez ser vi såhär glada ut! Det har varit tre extremt intensiva, oerhört lyckliga och superpeppande dagar. Träning av större grupper, hur hantera misstag och problemlösning är några av de ämnen som Ken har tagit upp. Får blogga om det vid tillfälle, men just nu kan jag bara säga att det har varit bäst!!

Nu börjar djurtränarkonferensen med alla presentationerna. Ha det super!

Over and out.

Tur att mamma har några att välja på…

20111127-232234.jpg

Phew! Idag blev jag räddad av Gaya, en av mammas små guldklimpar!

Mamma och pappa visste inte att jag var i närheten. Överraskade dem helt enkelt genom att knacka på rutan. Kan väl meddela att jag möttes av en kakofoni av ljud – 20 pappisar och en Humla har en tendens att ljuda lite när det knackar på rutan 😉 Myskväll!!

Tips på bakverk, utan ägg och mjölk, för att lysa upp i vintermörkret!

Min doktorandvän Karolina Tegelaar är helt fenomenal på att baka och bjuder ofta på både det ena och det andra. Det som är extra speciellt med hennes bakverk är att de varken innehåller ägg eller mjölk! Recept som annars inte är helt lätta att hitta. 🙂

Ni hittar alla hennes böcker, hon doktorerar och tillverkar bakböcker på löpande band simultant, på hennes hemsida: KAKBOKEN.

Mums!

 

 

Fårpyssel och fållmissär!

Finlir och fårmanikyr

Ikväll har det varit fårpyssel på schemat. Dels gick vi igenom vinterns pyssel och sedan behövde vi gå igenom fåren och deras klövar så att de såg bra ut inför vintern. Det innebär att man tar en stuckatör och jämnar till dem. Första gången jag verkat klövar på får, alltid lika roligt att få lära sig något nytt. 🙂

Effektiva som sjutton var vi också, tjipp tjopp så var alla klövar fixade!

Ehh... så här skall det väl ändå inte vara?

Innan fårpysslet hann Ozz och jag dessutom att träna. Det började helt fantastiskt! Ni vet sådär mjukt, lyhört och samstämt som det är när allt bara fungerar – flow. Vi föste fram och tillbaka, i olika riktningar och Ozz kändes bara bäst.

22:an har en riktigt liten pussmule

Så fick vi för oss att ta in fåren i fållan… det tyckte INTE fåren var någon bra idé, alls. Vi strulade och pysslade, grejade och styrde, men som mest fick vi in fem av elva får, ja ni ser hur det ser ut på bilden. Jädrar i mig vad svårt det kan vara då!

Felet är helt enkelt att JAG går upp i stress och då tar inte Ozz mina kommandon lika fint utan börjat snäva in vilket gör att flera av tackorna rann förbi ingången till fållan istället för att rinna in. Ute på öppet fält har jag inga ”målkrav” utan kan köra finlir och fokusera på att göra rätt. När vi t ex kör fållan blir just att få in dem i fållan målet, oavsett hur. Blir till att gå och dunka huvudet i väggen, som Bailey skulle sagt, och sedan på’t igen!

Britt kom mot slutet och peppade, så nu har vi lite saker att fokusera och träna på. Och… nästa gång vi ger oss i kast med fållan skall vi börja med den istället för att köra den sist! Skönt med en plan. Wohoo vad vallning är roligt!!

Lycka är att få tillbringa tid i fårhagen.