Igår var vi och bytte däck på Smurfan och Tumlaren, vilket vi alltid gör vid mitt förråd. Eftersom min soffa skall få flytta till universitetet och bli kontorssoffa tog jag på mig uppgiften att prångla ut den. Detta innebar flyttande av x antal kartonger, och självklart var jag bara tvungen att öppna dem för att kika vad som fanns i. Vilken nostalgitrip det blev!

Piraya fick äran att pryda omslaget av agilitybladet för sin championprestation. Ni anar inte vad överraskad och glad jag blev när tidningen damp ner i vår brevlåda och jag såg guld-fisken hoppandes mot mig. 🙂 Det var Marie Hansson som höll i Agility bladet under alla år, men tyvärr slutade den att ges ut för ett anta år sedan. Kan istället tipsa om att Åsa Emanuelsson nu har startat upp en ny agilitytidning: Om agility, som snart kommer ut!

Hittade också denna jättepokal för titeln Årets lydnadshund på Borås BK som jag vann tillsammans med min första hund Lille Vicke Vire… oj vad jag har glömt bort den titeln. Tänk att jag varit så lydnadsnördig en gång. Vi tränade jämt, och bästa lydnadsminnet är från en utställning i Skåne, där lydnaden gick precis intill papillonringen – kan milt säga att vi fick flest applåder under den tävlingen! Som grädde på moset vann vi också, allt för att visa hur bäst pappisar är.

Skulle verkligen vilja tycka det var lika roligt med lydnaden då som nu, men… näe. Börjat ett par gånger, men sedan rinner det ut i sanden. Piraya är i stort sett klar för lydnadsklass 1, men… tycker inte att det är värt att lägga henne med andra hundar och riskera att någon hund flyger på henne.

Med tanke på de nya lydnadsreglerna (när kommer egentligen de nya agilityreglerna?) där man i stort sett måste lägga på platsen  känns chansen att jag startar henne minimal.

Men, jag skall aldrig säga aldrig, och en dag kanske jag står där på lydnadsplan och blir kommenderad. Vet i alla fall en person som skulle bli glad då. 😉

Hittade även en låda med andra poklaer vi vunnit och där låg bland annat denna gås från Gåsahoppet som Oxie BK anordnar varje påsk. Klart vackraste pokalen vi vunnit!

Valde bort deras tävling förra året, och är därför allt bra sugen på att åka nästa år – bästa agilityunderlagte i Sverige när det gäller inomhushallar OCH en av Sveriges absolut bästa tävlingsarrangemang. Håller som bäst på att övertyga Simon om hur roligt det är att fira påsk i Skåne, det ÄR ju liksom påsk-länet i Sverige. Tycker ni inte det…

Då kunde vi köra lite agility, hälsa på lite får och ta ett par personer-jag-vill-hälsa-på-trippar. 🙂

Nojjig som jag är har jag kollat både mitt hjärta och min lungkapacitet för att se hur virussviten har påverkat mig. Glädjande nog visade inga av testerna några negativa tendenser, snarare att jag är vältränad – wohoo!

När jag läste specialidrott i gymnasiet hade vi alltid fystest två gånger per termin för att kunna följa vår träningsutveckling. Det var en självklarhet. Vi satt och cyklade medan vår tränare mätte pulsen under olika intervaller för att sedan kunna jämföra resultaten mellan tillfällena.

Nu är det 10 år sedan jag gjorde ett sådant fystest och det skulle verkligen vara roligt att göra det igen! Hittade Sporttest när jag googlade på tester i Stockholm. Kanske skulle vara något. Kostar ju en hel del. Framför allt som jag tror att man helst skall göra det fler än en gång för att kunna jämföra resultat med sig själv, men kanske går det att få via frsikvårdsbidraget på jobbet.

Någon som har gjort fystest privat, var det värt det tyckte du?