Nu är det knappt två veckor kvar till Ken kommer till Sverige! Det skall bli så sjukt kul. Där kan man börja snacka inspirationskälla!! Extra kul att så många vänner skall dit och lyssna – bland annat Lucy från England som jag träffade på ClickerExpo tidigare detta år. Så jäkla roligt! Kommer definitivt bli massor av snack på lördagkvällen med alla som är med.

Surfade runt, doh, och hittade en filmsnutt som Petra lagt ut på sin blogg om när Shed tränar övergivna hundar, tycker för övrigt att Petra skrivit en bra bakgrund om klippet i sin blogg, snacka om engagerade människor.

Hostan är kvar. Ingen direkt sömn att tala om i natt heller.

Vilken tur att det finns saker att träna med hundarna trots att jag är sjuk. En sådan sak är stadga av alla de slag. Jäklar vad vi tränar stadga. All mat som belöning för att du är stilla.

Sitt och stå har varit de bitar vi fokuserat mest på. Svårast är stå. Vi har tidigare tränat att de skall lyfta olika tassar, aktiv träning. Att nu vara still ger dem huvudbry. Lättast när jag lägger till störningar de kan fokusera på, svårare när jag är passiv. Av någon anledning (för att det är roligt) har jag också tidigare jobbat en hel del med huvudrörelser av olika slag, att få huvudet stilla har också blivit en utmaning.

Igår hittade vi vår apportbock. Idag gick frukosten åt att sitta still med bocken i mun. Vissa hade lättare än andra, om jag uttrycker det milt. Roligt hade vi, och hundarna har i alla fall fått anstränga hjärncellerna.

Pelle har kommit ut med en ny bok, oktober 2011, som jag ännu inte läst, men högst troligt snart har i mitt bibliotek. Böcker har en tendens att dyka upp där.

Hittade ett referat på nätet, och funderar på, efter att ha läst det, vad som skiljer denna bok från Ádám Miklósis bok Dog behaviour, evolution and cognition. obs. under länken till Miklosi hittar ni många av de hundreferenser som ofta omnämns i olika sammanhang i pdf-format, fria för alla att ladda hem *tummen upp*.

Förutom att Pelles bok är lättillgänglig på svenska, låter innehållet mycket likt ovan nämnda bok: hundens historia med Savolainen i spetsen, personlighetstest och Miklósis forskning. Det som får mig att vilja köpa boken är vad den tar upp om utvecklingsfaserna. Något nytt? Jag får ta reda på det.

Satt för ett par veckor sedan och pratade med en doktorandvän. Vi kom in på det här med inspiration, och att det är inspirerande att se andra lyckas. Om jag ser någon lyckas, ser att det är genomförbart, då är det lättare att lyckas själv.

If I see people succeeding around me, it will stimulate my desire to succeeed

En sådan inspirationskälla fann jag 2005, när jag läste etologi vid Stockholms universitet: Hanne Løvlie. Hon är i mina ögon en grym vetenskapskvinna; skarpsynt, noggrann och dedicated (tycker att det engelska ordet bättre skildrar vad jag menar än det svenska ordet målmedveten, kanske brinnande vore bättre…?). Förutom dessa egenskaper har ett av hennes PhD-pek (pek är ett annat ord för manus, den artikel man som doktroand publicerar för att nå sin doktorstitel) blivit publicerat i nature (THE tidsskrift, det är likställt med att vinna VM om man blir publicerad där) under sin tid som doktorand. Wow liksom! Men, inte nog med det. Artikeln kom på omslaget. Det är hur stort som helst!

Jag har såklart fler inspirationskällor, både människor och djur. De får mig att brinna. Fast, kanske är det ändå så att jag själv får mig att brinna många gånger. Får lov fundera vidare på det. Till dess…

Vad får dig att brinna?