Hjalmar – att klicka en bock

Sitter där jag sitter. Nu ljuger jag. Ligger där jag ligger är mer korrekt. Blev inget Holland för mig. Hostar och hostar, orkar ingenting och är bara matt. Samtidigt är jag otålig och rastlös. Vill åka till Holland. Vill jobba. Vill träna. Vill, vill, vill… Nu är det som det är. Jag få istället försöka läsa ut Donna Tartts ”Den hemliga historien”, fixa med det jobb jag kan fixa med via datorn och planera kommande träningar. Fast det hade varit bra mycket roligare att vara i Holland och prata träning.

Nåväl, nog om ältandet, nu till något mycket roligare. Åkte till gården i förra veckan och gjorde ett försök att klicka deras bock: Hjalmar. På plats kändes träningen stökig och oplanerad, men efter att jag redigerat bort dötid syntes det faktiskt vilka framsteg vi gjorde på hans första och hittills enda träningspass! Klickerträning is tha shit!

Ja, detta är också en undervisningsfilm. Nästa gång hoppas jag få tillfälle att träna en av grisarna till ett beteende genom att använda shaping. Har inte riktigt bestämt vilket  beteende. Troligen blir det sitt eller ligg. Buga kanske. Ett beteende som i alla fall inte innehåller någon form av target. Kanske har ni något förslag på ett hyfsat enkelt beteende för en gris – vill kunna få fram beteendet under tiden jag är på plats för att verkligen fånga varje stegutveckling på film.

Skulle också behöva få fatt på något mindre djur som känner sig träningssugen… Någon som har en liten gerbil eller råtta som är aktiv, godissugen och som bor i Stockholm?

Frank – the briliant clicker cat!

I lördags var vi över till Simons syster och man för att spela in lite undervisningsfilm. Tanken är att göra småklipp utav träningssituationer med olika djurarter, som sedan kommer att visas under en föreläsningsserie vi håller på att ta fram på jobbet. Vad är då inte mer lämpligt än att filma världens grymmaste katt: Frank!

Kanske kommer ni ihåg att vi hade Frank hemma hos oss ett par dagar under april och att vi då så smått påbörjade hans klickerkarriär. Sedan dess har hans undersåtar (visst heter husse och matte så för en katt 😉 ) tränat honom flitigt och jag fick äran att låna honom under ett par timmar för att göra en kortfilm om målträning: hur det kan se ut i början och hur det kan användas rent praktiskt.

Frank skötte sig strålande och var både tålmodig och träningssugen; tonfiskgodis is tha shit! Att han dessutom köpte mig som tränare rakt upp och ner säger en hel del om hans öppenhet. Finaste!

Tack för lånet!

Frustration

Sitter och är frustrerad över att jag hostar lungorna ur bröstet. Har känt av att jag hållit på att bli sjuk i flera veckor men lyckas hålla hälsan i schack, men så nu i helgen – första lediga helgen på länge – bröt bakterierna ut (Tobit meddelade att det måste vara bakterier och inte virus). Såklart, fem veckors hård gångstrid och sedan barmarks löp på det tar ut sin rätt. Även om jag var supernoga med vilan veckan innan SM OCH veckan efter SM så blev det för mycket! Tänk vad sjuk jag hade varit om jag inte vilat…

Nu sitter jag här. Försöker vara lugn och ta det lugnt samtidigt som vi skall till Holland imorgon och jag har en presentation jag verkligen vill vara färdig med. Bad combination!

Inte nog med det. Vår uppkoppling strular, så filmerna jag redigerat i helgen (ledig helg var det ja…) inför Hollandsresan kommer inte upp. Gah!

Positiva halmstrån: jag kan ligga i sängen med datorn, bästaste Simon kommer att fixa uppkopplingen när han kommer hem, rovdjuren värmer mig genom att ligga på och omkring mig och även om det är surt att hosta så får i alla fall magmusklerna lite träning.

 

Hundarnas bilbur är invigd!

Dubbla våningar med pappisarna överst.

Vi köpte ju ny bil för ett par veckor sedan – Citroën Berlingo – och den senaste veckan har vi nu fått hundburen färdig i bilen.

Kontaktade Robust hundburar för hjälp, eftersom vi ville ha en specialbyggd variant till bilen och vi vet att de är grymma på just det – och jäklar vad nöjda vi är! Åkte dit, de mätte och hade sig och ett par dagar senare var buren färdig för hämtning. Hur smidigt som helst.

Längtar nu efter nästa långresa för att testa hur allt fungerar. Vi skall ju till Jokkmokk om två veckor, och vår förhoppning är att både två- och fyrbenta skall sitta bekvämt. Igår gjorde vi en kort premiärtur och det kändes bra. Det var också roligt att se att man sitter riktigt bekvämt bak.

Är barnsligt glad över att äntligen ha en riktig hundbil!

Placering och utformning
Det vi har gjort är alltså att sätta bilburen på längden genom bilen istället för på bredden i bagageutrymmet. Vi har tagit ut två säten bak och sparat ett säte. Detta innebär att vi har plats för tre passagerare och riktigt lastutrymme längst bak i bilen. Det är sällan vi är fler än tre personer i bilen, så tre sittplatser räcker gott.

Lite större bild från sidan.

Själva buren är indelad i fyra sektioner, en övervåning och en undervåning. Respektive våning går att länka ihop så att det blir två större burar istället för fyra mindre. Den övre delen är 47 cm i höjd och den nedre 65 cm – större hundar går alltså med lätthet in i de nedre burarna. Pappisarna delar på den främre av de övre burarna; de har gott om utrymme och bästa utsikten. Luckan till den buren öppnas från sidodörren och är precis lagom för att ta in och ut pappisarna. Den bakre, övre buren är perfekt för en mediumhund/mindre largehund alternativt för packning och har en större lucka som öppnas bakåt. De nedre burarna är lika stora till ytan som de övre men alltså högre. Tanken är att ha mellanväggen öppen. På så sätt får vi ett enda stort utrymme där de stora hundarna kan sträcka ut sig. Dessutom kan vi välja om vi vill ta ut dem via sidodörren eller bakluckan.

Stor plats för all packning.

Men varför?
För det första ville vi ha hundarna närmare oss som sitter fram. Detta var något vi tänkte på när vi gjorde en road trip i Norge för två år sedan. De satt längst bak och vi längst fram, hur kul är det på en skala? Åker man längre sträckor är det mysigt om hela flocken är samlad.

För det andra, ni som följde bloggen i somras kommer kanske ihåg hur meckigt det var att få ner temperaturen bak hos hundarna på väg till Dania cup. Vi monterade termometer och satte upp fönsterskydd, helt ok lösningar, men kanske inte de snyggaste. På det här sättet behöver vi inte ens fundera på hur de har det. Både snyggare och bekvämare på alla sätt.

Tredje orsaken till vinklingen på buren är för lastsäkerheten. Nu kan vi lägga alla väskor och andra saker längst bak i bagageutrymmet där vi kan säkra dem ordentligt. Dessutom slipper vi åka med all last i baksätet, vilket oftast är där all packning hamnar i vanliga fall. Har som bonus lämnat lite utrymme mellan passagerarsätet bak och buren för att kunna köra in längre skrymmande saker emellan (kompostgaller, större burar) om det skulle behövas. Plus att passageraren som sitter bak nu alltså har riktigt gott om utrymme.

På bilderna har vi en provisorisk inredning – första åkturen. I helgen kommer vi att inreda bilen på riktigt! Skall bli hur roligt som helst – vi har flera idéer till hur vi skall få alla detaljer på bästa sätt. Uppdatering kommer!

Ps. Vet ni vad, tar vi bort andra sätet bak blir det perfekt utrymme för en kickbike också…

Barmarksskolan

 

Brenda cyklar i mål

Maja har varit på mig varenda dag nu om att berätta mer – hon vill veta allt! Helt rätt Maja!! På mig bara. 🙂

Jämfört med mina allvetande nya vänner vet jag endast en bråkdel av allt som finns att veta om draghundsporten – jag lär mig ständigt nya saker, t ex att ha bensnören. Marlene är som sagt den som drog med mig in i draghundsvärlden och tyckte absolut att jag skulle sätta igång. Hennes blogg är fylld av träningstankar, både om drag och annan hundträning.

Mitt intresse började förra hösten och i vintras tog jag Grönt kort, hur man tar det kan man läsa mer på Draghundsportförbundets egen hemsida (SDSF) – ni kan inte missa länken till hur man tar det gröna kortet. Kan också säga att det fixar ni plättlätt! Har man grönt kort i ridning är det ännu lättare.

Sedan gällde det att hitta en klubb ansluten till SDSF att tävla för. I den vevan kontaktade jag ordförande i SDSF angånde att Solna agilityklubb skulle söka medlemskap i SDSF – förstå hur roligt att kunna tävla för SAgK i drag! Efter ett gäng vändor så är detta mer eller mindre färdigt, så nästa år hoppas jag att vi kommer springa i SAgKs lila färger i löpspåret, eller till och med åka tvåhjuling bakom rovdjuren. Cykel eller kickbike, det är fortfarande frågan.

Hur som helst, en hemsida jag varmt kan rekommenderar er att kika på för att lära er mer är Anna-Carins hemsida, tjejen som tog dubbla SM-guld under barmarks-SM. Framför allt har hon gjort en grymt bra inläggsserie om just barmarksdrag: Barmarksskola. Där beskriver hon enkelt och kortfattat både regler och träning. De e bara å läs – sedan e de bara ut å spring!

 

Nytt naturreservatsmål

Ok, helgen gick i dragets tecken, men självklart tog vi tillfälle i akt och letade upp ett gäng naturreservat att vandra i. Att tävlingarna dessutom gick i ett blev verkligen en extra bonus! Ni som missat 52 naturreservat kan läsa mer om det under inlägget 52 äventyr – 52 naturreservat.

Denna helg var vi i: Svatbäcksmåla, Rismåla, Horsö-Värsnäs samt Vinterskogens naturreservat (sista i måndags när vi var i Tumba och fixade det sista med vår nya fina bilbur). Vi är alltså upp i hela 68 stycken naturreservat nu och hela 10 veckor kvar på detta år. Kan det vara så att vi kan hinna med att besöka 10 stycken innan året är till ända? Jooo, men visst. Vi vågar. Nya målsättningar är ett måste för utvecklingen, vi vill ju inte stagnera.

År 2011 vill vi ha varit i 78 stycken naturreservat.

Hur har det gått för er andra som också blev sugna på att vandra i reservat? Oavsett antal hoppas jag att någon/några blev pepp och gick ut off-track och njöt – ja, blir också för all del. 🙂 Läs gärna denna text också innan ni ger er ut. Det gäller de allra flesta naturreservat, men det finns också de som man inte får besöka. Bästa rådet, det är att visa hänsyn.

Men vad hade ni för tid?

Yeska påminde mig om att jag missat tala om tiderna vi fick, det måste jag ju såklart skriva!

Det var alltså röda sträckan på 2,6 km som vi sprang lördag och söndag. Ett av mina mål för helgen var att springa 12 km/h, ett snitt på 5 min/km – eller helt enkelt sträckan på 13 min. Vi sprang på 12.38 första dagen och 12.45 andra dagen, det vill säga ett snitt på 4,8 min/km – yey!

Den bästa känslan med tiderna är att jag känner att vi har mer att ge, mer kapacitet. Ozz behöver lära sig att dra och jag behöver träna mer fart på längre sträckor.

Jag är snabb, sprintersnabb. Upplopp är min grej. Däremot att hålla högt tempo längre sträckor behöver jag definitivt jobba mer med. Försökte lägga in ett par intervallpass, men med den steg-overload som vi var i gjorde att mina hälsenor inte pallade och jag insåg att det var bättre att inte jobba för mycket fart utan istället fokusera på att hålla igång. Bra beslut. 🙂

Tyvärr sitter jag just nu med en megaförkylning (orkar inte värma fler russin och gå runt med i öronen), så någon löpträning har det inte blivit och lär inte bli förrän nästa vecka. Löpschemat har planerats och byggts upp och världens finaste har beställt en prenumeration på en löptidning åt mig. Målmedveten träning, ett steg i taget mot nästa tävling – i vår…

Vinsten som hamnade i skymundan

Ni vet den där stegräknartävlingen mitt jobb var med i och som jag jobbade som en dåre för att vinna. Jag vann. Jag har under sex veckor snittat över 24.000 steg PER dag! Förstår ni hur mycket det är, helt fruktansvärt galet mycket.

Har tagit alla tillfällen att gå, till och med fikaraster har jag gått i cirklar. Fanatisk? Ja. Tävlingsdjävul? Ja. Sunt? Inte någonstans. Men men, i fredags fick jag mitt pris. Den står på jobbet och glänser… en JÄTTEPOKAL!

Okej,  kan villigt erkänna att jag blev besviken. Jag vill inte ha någon pokal. Laget som vann fick middag och bowlingkväll.En pokal? Hmm… lustigt det där. Pokalen vi vann på Nowegian Open, den är jag glad och stolt över. Konstigt? Så det kan va.

Men, som mina underbara Facebookvänner så snällt påminde mig om: det handlar om att vinna! Äran! Visst, ni har helt rätt. Jag ville vinna. Jag vann. Hurrey!

(En pokal… hur fantasilöst var inte det?)

Världen är upp och ner
Världen är upp och ner

Tränat liten mule, litet tryne & rovdjursnosarna

Förstå hur söta dessa små individer är! Körde en första session idag. Behöver material till en presentation för att kunna visa shaping och lite andra delar inom inlärning. Dessa båda tror jag kommer att bli perfekta kandidater: galna i mat och kelsjuka som tusan. Perfekt!

Har även tränar rovdjursnosarna i agility och sedan lite trix. Har blivit dåligt med småträningen under stegräknartävlingsveckorna. Allt har handlat om steg, steg och fler steg. Nu siktar jag på en ändring i det. Köra mer småpass med trix & fix. Börjar känna mig höstinspirerad, att träna småsaker hemma på köksgolvet.

På tal om inspiration: vi har fått in massor av anmälningar till Ken Ramirez-kursen, och nu är det bara 15 platser kvar! Hur roligt är inte det på en skala! Det skall bli så jäkla kul, längtar! Ser fram emot att bli grymt inspirerad. Vet att jag kommer längta hem ännu mer efter att ha lyssnat på Ken – han kan verkligen det där med att inspirera.