Vår tävlingspärm med hundarnas papper är borta, stamtavlor, pass, tävlingsböcker och alla kritiklappar från både lydnad och utställning, borta! Försvann någonstans på väg från Norge förra helgen.
Först kände jag att det var katastrof. Men… nu börjar det kännas bättre.
För det första kommer införselsreglerna att ändras vid årsskiftet, så blodprovssvaret från rabiesvaccineringen kommer inte längre behövas. För det andra visade det sig att jag lagt Charlies pass och skottska stamtavla i bilens handskfack när vi var i Danmark i somras, tjohoo! För det tredje har syrran Tigras pass, så det är vara agilityrovdjuren som behöver nya pass. För det fjärde så finns alla Ozz pinnar reggade på SBK-hunddata, vilket gör det relativt enkelt att återskapa hennes tävlingsbok. För det femte råkar jag ha scannat in Pirayas tävlingsbok och dessutom fotat utvalda delar inför reggandet av hennes finska championat!!
Så, från att ha varit en totalkatastrof blev det en helt ok läxa. Tips till er som läser min blogg: scanna hundarnas ALLA papper! Helst redan ikväll. 🙂 ta åtminstone kort på dem. Hur enkelt som helst och ovärderligt i lägen som detta.
Idag var det dags att försvara DM-titel som ju Piraya vann förra året. Tyvärr bidde det inte så i år.
Vi firar istället att vårt team lyckades med bedriften att vinna både small och large hopp! Både Piraya och Ozelot kändes super, älskade guld-rovdjur.
I agilityloppey fick Piraya fel på balansen, så där försvann DM-titeln. Fortsatte springa lite mindre på så vi missade lite hinder här och var. Men Piraya var självklart en vinnare i mål.
Räknade ut att Piraya nollat elva lopp i rad fram till dagens disk. Fantastiska lilla guld-fisk! Nu ska hon få ta det lugnt fram till Rättvik.
Ozelot tog balansen, men inte enligt utsatta kriterier och medan jag tvekade en hundradel om jag skulle ta om flög hon över fel hinder. Bra, då kunde jag ta om i lugn och ro. 😉 I övrigt har även hon känts stabil. Men, det märks att hon är skendräktig. Hon är allmänt ämlig och har inte riktigt samma tryck som vanligt. Lilla snuttan. ❤
Nu ska jag leta efter vår tävlingspärm där vi har ALLT! Den är nämligen borta. Fattar inte var den kan vara… Håll tummarna att vi hittar den!
Varit i Katrineholm och tävlat Agility 2:an. Allt gick strålande, men när vi kom i mål sa de att vi fått fem fel. Typiskt, men ett bra lopp med bra känsla är det viktigaste intalade jag mig själv.
Efter avpromenad och prat med olika vänner kollade jag resultatet och – vi hade vunnit på noll fel! Troligen ändrade domaren sitt domslut efteråt utan att jag märkte det, och vi fick vår andra pinne!
Det hela firade vi i vårt #61:e naturreservat: Srampmossens naturreservat utanför Flen. Med oss hem fick vi en tygpåse med svamp. Perfekt! Jättemysig skog med kärr och myrområden. Tjäderhöna fick vi också träffa på.
Häromdagen tog jag cykeln till Skansen (alla steg vi kan tjäna är viktiga) för att möta upp djurtränar Chris.
Fick följa med henne runt när hon tränade sina olika djur och ockuperade hela hennes förmiddag! Hur roligt som helst!
Först ut var sälarna. Jättekul att se hur hon använder namnen på allihop. De hade verkligen koll på sina namn. Det är självklart för vissa att använda namnen, men inte för alla som tränar. Kunde verkligen se nyttan.
Såklart fick jag en puss också 🙂 av ingen mindre än Moses! Tänk att det alltid är lika kul att pussas med en säl.
Efter sälbassängen for vi vidare till Jocke. Jocke är inget mindre än en duracell-mink. Jädrar vilken kille! ”Jag kan! Jag kan!” och testade hej vilt. Att han dessutom var bland det sötaste jag någonsin sett gjorde inte saken sämre. Helt klart en stor favorit! Har truten Andy Pandy en egen Facebook-sida borde Jocke få en. Kär!
Eftersom Chris är världens snällaste fick jag klicka Jocke, vilket gick OK till att börja med och sedan kasst. Vilket visar hur viktigt det är att man känner djuret man tränar. Att man skapat en relation. Kul var det i alla fall, och Jocke såg nöjd ut med alla sina mathögar. Efter han fått sin köttbit lade han undan den för att få träna mera: ”en gång till! en gång till! en gång till!” Underbar!
En sväng till de inklickade fåren hann vi med innan vi avslutade hos hennes guerezas-apor. Kär igen. Mjuka, silkeslena och alldeles jättevackra!
Tack Chris för en toppenförmiddag!! Tycker du har gjort ett kanonjobb! 😀
Var skall jag börja? Jo, såklart att berömma arrangemanget!
De var en superbra tävling som jag starkt rekommenderar er att åka på. Tänk er glada norrmän med koll på läget – Norwegian Open i ett nötskal.
Trevligt inslag var att man blev eskorterad till starten, och eskorterna var verkligen supertrevliga. Ingen stress och bara glädje. Jag kände mig glad varje gång jag kom till startlinjen.
Underlaget var underbart att köra på. Både hundar och förare hade fint fäste – inga problem att köra för fullt. Förstå att det fick plats TRE banor inne i Kongsvingerhallen och därtill utrymme att värma upp på runt omkring banorna. Klockrent! Fler konstgräshallar till agilityfolket, och gärna fler tävlingar i de hallar som redan finns.
Stor eloge till Norwegian Open-teamet! Ni är grymma!
Det var åtta lopp per dag för vår del, fyra per rovdjur. Två ”officiella” norska lopp med chans på små cert (krävs ett stort cert på en NKK (Norska Kennelklubben för att bli champion om man redan är champion i Sverige) och två cup-lopp: tunnel cupen och Norwegian Open (Norska Öppna Mästerskapen). I tunnelcupen kan ni föreställa er 17 tunnlar, tunnel på tunnel på tunnel. En dröm för tunnelidioter. Båda loppens resultat, lördag och söndag, lades ihop till ett resultat (avstod söndagens lopp med Piraya för att spara energi till Norwegian Open-cupen). Norwegian Open var som vårt SM, hopplopp på lördagen och sedan omvänd startordning i ett agilitylopp på söndagen – sammanlagda resultat. Spännande!! Mer om det längre ner…
Jo gör sig redo för final!
Extra bonus var att alla top-tre placerade fick en Norgemössa – därav alla bilder på norska mössor. Humor! Självklart sprang vi svenskar med norsk mössa i finalen.
Förvånansvärt var vi också de enda som gjorde det… Mer Norgemössor på norrmännen nästa år!
En annan tanke, vi borde verkligen ha ”Sverigekläder” när vi åker utomlands. Vår bil hade en tröja (den på bilden) Mette, Petra och Christina var erfarna och hade fixat egna. Men visst vore det kul med en ”gemensam” Sverigetröja när vi åker utomlands på till exempel Dania Cup, Norwegian Open etcetera?
Reste ju dit med Lydia och Johanna och jäklar vad vi har haft roligt. Skrattat massor och bara njutit av att tävla lopp efter lopp efter lopp efter lopp. Bästa ever! Sedan att allt har varit heltokigt gjorde det hela såklart ännu roligare.
Till att börja med kom vi iväg betydligt senare är beräknat och väl framme i stugan visar den sig vara betydligt mer spartanskt än väntat. Men what the heck, kissa i skogen är vardag för hundfolk – vi har gjort det i alla tider. No probs! Däremot… göra lunch på en kokplatta utan kastrull är något svårare. Tur att vi hade handlat mycket frukost!
Väl på tävlingsplatsen flöt det mesta på, i alla fall när jag väl förstått att L betyder LITEN och inte LARGE och att S betyder STOR och inte SMALL. Dock krockade mina klasser, som det såklart gör med flera hundar, men snälla funktionärer hjälpte till massor! Till exempel så stod en tjej (som jag tyvärr inte fick namnet på) och väntade på mig när jag kom i mål med Piraya och tog över belönandet (Piraya ville inte ens lämna henne när jag kom tillbaka) medan jag kastade mig in på banvandringen på banan intill för att få vara med de sista 3 min på banvandringen. Hur gulligt är inte det, tack vem du än var!
När dagen väl tagit slut var det tre nöjda, men också trötta, agilityförare som styrde skutan mot hytten. Dock råkade vi ut för ett yttepytte missöde… men jag tänker mig att Lydia får bjuda på det i sin blogg. Kan utlova en väldigt rolig historia. Bjuder på en sneak a peak på vad ni har att vänta. Och… för att förekomma eventuella misstankar. 1) Det var inte jag som körde. 2) Det var GPS:en som gav vägledning. 3) Johanna satt i bilen. 😉 (Notera, Jo körde inte heller).
Tävlandet då? Alla lopp vi körde kändes bra. Visst, Ozz har haft fel/disk i alla klasser, men känslan har varit oslagbar. Längtar till att få se filmerna. Känslan av vad vi lyckades med i flera situationer är, fantastisk! Ni skall få se vad jag menar. TACK Jo för kameran och alla för att ni tog er tid att filma när vi sprang. ❤
Piraya. Finns inga ord. Hon är en fullkomligt fantastisk vän! Jag har sagt det förr, men att få känna den känslan jag känner ihop med henne om och om igen är fullkomligt otrolig. Jag är väldigt tacksam över att få dela den med henne. Hon ställer alltid upp och är alltid där, ni vet DÄR. Det känns som att jag bara springer och hon helt enkelt följer mina tankar – den ultimata känslan av att vara ETT.
Resultatmässigt diskade vi oss i första loppet, tunnel cupen. Sedan… sedan gjorde vi nolla, på nolla, på nolla… sex nollor på rad. Snabba, bra och oerhört offensiva nollor. Vi gjorde vårt absolut bästa och safade inte det minsta.
Det hela resulterade i två andra placeringar i agilityklasserna med cert i båda och två tredje placeringar i hoppklasserna. Förutom de nollorna nollade hon sedan även Norwegian Open-hoppbanan på lördagen och lade sig på en fin fjärde plats, en sekund efter vinnaren. Det var en rak och snabb bana och jag är väldigt glad att tiden räckte så långt!
På söndagen när det var finaldags fladdrade fjärilarna i magen. Tankarna flög. Nu jäklar! Vi Skall in och ösa och ha så jäkla rolig! Vi skall visa norrmännen hur offensiv rovdjursagility ser ut. Vi har inte tid med en sekunds tvekan. Vi kör full fart från start till mål. Vinna eller försvinna! Vi kan det här, Piraya är min bästa vän och gör alltid sitt bästa.
På startlinjen kände jag hur Piraya gjorde sig redo och hade fullt fokus – jag gick in i hennes bubbla. Sedan sprang vi allt vi kunde. Kommer ihåg att jag pratade med henne under hela första delen av loppet. Att det tog tid i den blå tunneln, hon bara försvann. Så närmade vi oss balansen. Jag blev tyst de två hindren innan balansen. ”Nu är det bare å spring” som Stenmark skulle ha sagt hann jag tänka. Och hon sprang! Hela vägen ner och när vi gick i mål, nolla, kändes det alldeles, alldeles underbart. Vilket avslut på denna helg!
Glada vinnare på prispallen!
Tänk att min älskade nioåriga 27 centimeters höga guld-fisk fortfarande springer så jäkla fort!
Vi låter en hel del när vi kör, och det kan nog vara ganska underhållande att se på, samtidigt som det säkert kan få en del att smått chockat tänka ”Oj, vad hon ropar…”. Har bara en sak att säga om det, Piraya ÄLSKAR när jag peppar henne under loppet. Det gör henne taggad. Det är som att vi eggar och utmanar varandra! Ni får helt enkelt se det på filmerna när det kommer. Och som Anna Käll sa redan under landslagsuttagningarna 2007: ”Du får dela ut öronproppar hädanefter när du skall köra”.
I tunnelcupen kom Lydia med Dingo tvåa och Petra med Lira trea! Heja Sverige! Grattis!! Dingo tittar chockat på den stora bucklan: ”Wow! Vann lilla jag den stora!”
Hoppas ni, NO-teamet, ordnar tävlingen nästa år också. Vi kommer!
Piraya har gått strålande i Norge! Plac 2,2,3,3 och två cert! Totalt blev vi sedan tvåa i Norwegian Open!!! 😀 underbara guldfisk! Ozz har inga resultat men har gått superfint. 🙂
Ikväll åker vi mot Kongsvinger i Norge för i morgon börjr Norwegian Open! Det är Lydia, Johanna och jag som åker och bor ihop, men det är flera andra svenskar som möter upp oss.
Det skall bli grymt roligt!
Kommer högst troligt inte att uppdatera bloggen under helgen. Istället får ni följa oss på deras hemsida, där kan ni se hur det går för oss i Norge-land.
Kan också meddela att det blev en bil. Vi är nu lyckliga ägare till en liten baby blåval (Citroën Berlingo). Namn är ännu inte bestämt, men det har varit förslag som Chix, Valen eller Svalan. Får väl se. Viktigt med namn. På måndag får jag hämta hem henne, sedan skall det fixas med bur. Spännande att få inreda på riktigt och inte bara med galler som idag. Mer om det senare!
Vet inte vad jag skall skriva. Bara att allting känns väldigt bra just nu. Tittade på bil igår, kanske åker och köper den senare idag. ”Kanske åker och köper den senare idag” hur låter det egentligen? Bra. Vi får se vad som händer. Spännande!
Kom hem fylld med energi efter bilkollen, tog vallhundarna och gick ut och sprang. Var hemma vid 21.30 och efter att ha ätit somnade vi för att sedan stiga upp 5.30 för att möta upp Sofia och Äventyrs-Gunnika för att träna agility. Ozz var fantastisk på träningen! Visst, saker strular, men hon ÄR fantastisk att köra med. En dröm faktiskt.
Sedan fick Charlie springa i tunneln, och blir man inte glad av det, ja då är det något fel på en. Charlie lyser (Sprutar!) glädje när han springer tunnel.
Eva Marie Wergård 