labbråttan

Nu är jag officiellt en labbråtta! Just labb är ngt jag under mina fem år som student  missat – beror helt på min etologiska inriktning. Är inte särskilt hemma i den miljön – egentligen. Men… faktum är att rollen som labbråtta passar mig! Det gäller att vara strukturerad och upprepande, ja inte helt olikt min egnen hundträning. Tänk er att baka en kaka, om och om och om igen. Tycler man om att baka så är det riktigt trevligt. Dessutom får jag fixa och dona i excell, och det är ganska mysigt tycker jag. Excell är för övrigt det näst bästa efter Power Point.

På tal om PwPt, så kommer nästa föreläsning vara den 24/11 hos Husdjursagronomerna i Uppsala. Då kommer det handla om hundens domesticering och om exjobbet. Nu är denna bara för studenter, men vi får se… kanske blir det ngn mer föreläsning i Uppsala när jag ändå är här =o)

Sedan får jag inte glömma att krama om allas vår Tobbe S och Nilla som idag haft rovdjuren hela dagen. Återigen har det gått kanon, och jag är så glad att det löser sig så fint. Förhoppningsvis kan jag någon gång ge tillbaka för familjens Svenssons otroliga givmildhet – ni är verkligen en underbar familj! När jag slutat – och det var mörkt – så tog vi en promenad ovanför Ulltuna. Fin stig där hundarna kunde springa lösa och skutta av sig.

Slutligen, en liten tanke – VÅGA! Har inte sett ”underbar och älskad av alla” men jag gillar konceptet att säga att man kan ngt för att få ett jobb. Vi pratade lite löst om det idag jag och Tobbe, för det stämmer – vill man göra ngt nytt behöver man ibland dra en liten liten vit lögn – klart jag kan! Hoppas inte Carin på Djurparken läser nu, men när jag jobbade där första gången för flera år sedan frågade hon om jag kunde köra häst ”självklart!” sa jag och selade på och gav mig ut – hur svårt kan det va? Tja, det är BRA mkt svårare att köra än att rida kan jag tala om… men det gick, och efter ett tag så hade jag kläm på det också. Samma sak i våras – ”har du kört elbil”, klart jag har… NOT, men iväg bar det, och både ut och tillbaka kom jag – med släp! Well hur svårt kan det vara? Bara man vågar och ger sig i kast med det med en positiv attityd så löser det sig. Ingen kan allt från början och är man bara ödmjuk och frågar så ger det mesta sig självt med sunt förnuft och lite funderingar. Så… mitt tis – våga mera! Säg JA nästa gång, även om det verkar knivigt. NI fixar det! Klart ni gör! NI är ju bäst =o)

Hälsningar från en labbråtta som vågade säga ”klart jag kan, hur svårt kan det vara att knåpa med DNA och fixa med PCR… eller hur det nu var” peppar peppar ta i trä ;o)

Ps, bilden visar en liten liten Tiger som springer mkt fort med svansen i topp! Det var under hennes första levnadsår.