Knutvakt=vallning!!

Sitter just nu och tittar ut över stallplan hemma hos Eva. Medan Eva är i Rättvik och tävlar har jag fått äran att vakta Knut, och inte nog med det… dessutom valla! TACK Eva!! Eftersom vi inte kan ta in fåren själva än jag och Ozz, så får Knut hjäla oss. Verkligen kanon att få känna på en ”riktig” vallhund, få in känsla Hur det verkligen ska kännas – lite som att sätta sig upp på en genomriden häst=lyxkänsla!! Så hemma på Evas köksbänk ligger en lapp med fyra kommandon, allt vi behöver för att jobba ihop =o) Come by, away, walk on och ligg – diskuterar kommandon längre ner.

 

Hur går det då? Jo, vi har ganska precis kommit in från vårt tredje pass; ett kl 10.00, ett kl 12.30 och så ett nu kl.14.00. Tanken är att hinna minst ett pass till idag.  Passen börjar med en uppvärmningspromenad, och sedan får Ozz sitta bunden mendan Knut och jag tar in fåren i 25:an. Första vändan var de på andra sidan skogen, så det tog ett tag för oss att hitta dem, men det var bra! För när vi lämnade Ozz stod hon och skällde, men när vi kom tillbaka så satt hon helt tyst – hon hade gett upp. Så har det sedan varit de två andra gångerna vi hämtat fråen, hon skäller till precis när jag binder upp, för att sedan tystan medan jag och Knut jobbar – duktig tjej!

 

Vi har fått ngr övningar av Eva att träna på, tänkte försöka förklara dem så som Jag tolkat dem – obs att jag kan anv fel betäckning etc, för jag är inte helt säker på allt än, men snart så! En annan sak, guuuud vad jag önskade att jag hette Anna Käll just nu, och kunde göra lika fina små figurer som hon – ni får helt enkelt stå ut med mina ”får”, ”hund” och… ”Eva Marie”, obs röda jackan!

  Här skall vi jobba på en rak linje mot fåren, som står stilla. Vi får börja på ett sådant avstånd och sluta på ett sådant avstånd så att vi inte stör fåren, tanken är att de skall stå stilla och inte dra iväg… Smackning skall i förlängningen betyda ”gå rakt mot fåren”, så det är det vi jobbar med här, och såklart stop=stanna i vår värld. Eftersom Ozz hellre står än ligger så får hon göra det, när hon stannar så stannar hon bra, när hon stannar vill säga. Arbeta henne liksidigt!

 

   Nästa övning handlar om att försöka få henne förstå att stanna är OK. Fåren står återigen still – i ett hörn av 25:an och jag står emellan fåren och Ozz. Det innebär att jag för att starta ”bjuder” fåren genom att öppna upp och bjuda henne rätt rikting, som jag försöker illustrera så fint på bilden. Precis som ovan så ska vi såklart jobba från båda håll, precis som i agilityn. Jag ”pyshhhhar” igång henne och bjuder henne att flankera. I själva vändningen är dte lättast att få ett bra/naturligt stop, eftersom de i vändningen saktar ner och … ja, ni förstår, alltid lättare att få stop på ngt som vänder – vad annars göra när en häst sticker…

 

Slutligen har vi en form av grundövning, där Ozz får röra på sig – hon klassas som en ”kroppsvallare”, vilket innebär att hon gärna går ut på flankerna och kolla läget istället för att trycka på bakifrån. Detta behöver vi då jobba på genom att gå raka sträckor och belöna/lägga på kommando när hon gör rätt=smackningar. Såklart måste vi vända flocken, och då är det klart hon skall runda upp och balansera dem mot mig. Kan väl enkelt säga att går jag medsols så ska hon gå medsols och vice versa – hela tiden en balans mellan henne och mig så att vi tillsammans kontrollerar var flocken rör sig åt för håll. Obs att jag går baklänges större delen av tiden.

 

Återigen – HUR går det då?? Det går kanon!! Första passet började med lite grundövning och flyttning. Helt klart svårt att gå rakt på. Vi kom även på att får i hörn är ”FÅRHÖRN!”. När de väl var i ett hörn, så var de där!! hmm… jag agerade trängare och fick ut dem så Ozz kunde flytta dem mot mitten. Funderade lite, vad göra. Kan ju inte belöna henne med får i hörn – belöning är att få flytta dem lite. Så vi körde lite grundövning och avslutade. För övrigt så vart hon väldigt samlad och fin, kände ett lugn hos både henne mig och fåren :o)

 

Nästa pass så jobbade jag inte på övning 2, utan bara 1 och 3, och det fungerade att ha fåren lite ifrån hörnet utan att de gick in, så länge vi hela tiden höll koll på att inte trycka för hårt. När hon gjort ett fint stop så physsade jag iväg henne och hon fick hämta dem. Stoen gick också bättre, bara jag lungt stod och mediterade och sedan fick henne att komma in i mitt mode – tillsammans med fåren såklart. Det jag utäckte under detta pass var att hon har en förkärlek för motsols, och även gör bäst stop på den flanken = vi har inga stop i balans än.

 

Sista passet då – som sagt inte det sista – så gjorde vi samma sak igen. Jo, just det ja, vi tränar såklart att gå ifrån fåren emellanåt, för att vila båda två (fåren bli en i detta sammanhang eftersom de är i flock…). Då kom jag på att belöningen blev att dricka, eller… tja jag vet inte, det är inte som att det står högre än får, men dricka emmellan varven ville hon, och ngn form av belöning är det ju iaf. Hur som så kommer vi bara i rätt mode så kan jag bara klappa på min rumpa och säga ”kom Ozz” – kanon!! Återigen märkte jag att hon hade lättare för att stanna motsols, dvs på min vänstra sida. Det jag gjorde då var att de gånger vi lämnade flcoken det var då hon stannade på den sidan, när hon stannade medsols, ja då fick hon pyshas igång igen – känns som en bra linje att gå på.

 

Hmm… har jag missat ngt, ja, kommandon! Tänkte på det när Eva gav mig Knuts kommandon. Jag kan inte höger och vänster, eller, klart jag kan, OM jag får tänka, men det har jag inte tid med i hagen. Det jag insåg då är att come by och away är fullkomligt logiska kommandon att använda utan att behöva tänka. Det enda man behöver koncentrera sig på är med- och motsols! Away är motsols, och hunden skall jobba ifrån mig, Come by är medsols och hunden skall jobba emot mig… hur logiskt som helst! När jag tagit in och ut fåren med Knut – även tagit ut dem mha av honom för att få träning själv, så föll det sig naturligt – härlig känsla! Ska jag vara helt ärlig så sa jag ett par Away och Come by på sista passet när hon vände om självmant – dvs hon gör beteendet och jag bara säger kommandot, ngn gång kommer hon att märka att de hör ihop, iaf så länge kjag lägger dem på rätt ställe!

 

Vilket leder mig till intelligenta ord från min kära underbara mor, efter en låååång diskussion om hundträning när hon var här i lördags och hälsade på

”Bättre att UTESLUTA belöningen om du inte är 100 % säker på att det är rätt, än att belöna ett felaktigt beteende”. Mamma Doris

 

Skall jag imlementera detta i dagens träning så är det bättre att INTE säga kommandot om jag inte är helt säker på att Ozz kommer att stanna eller svänga (eller på TAG teachiska bättre att BARA säga kommandot när jag VET)… svårt när man tror att de ska göra rätt beteende, men så i sista stund… nope de gjorde det inte, skulle vara mind-reader, men vi jobbar på det :o) Nä, 40min kvar till sista passet, mörkret börjar komma, skall gå en runda med mini-tjejerna först… kram på er