Bälinge

Var en snabb sväng till Bälinge ridhus efter jobbet. Någon vänlig själ hade tränat bana under helgen och lämnat kvar alltihop, toppen! Inte nog med det, så var det en väldigt trevlig klass 1 bana också, perfekt för Tigra. Lägger upp banritning här i bloggen så kan fler ta nöje av den. Någon som vet vem som ritat den?

   Kan ha missat någon vinkel, men i det stora hela så var det en flytig och inbjudande bana, ja förutom den inbjudande flicken till tunneln nr 13. Här fick jag till kommandot tunnel till Tigra och skickade henne före mig in i tunneln – vilket hon svarade bra på. Överlag så kändes hon så kanon! Hon axade verkligen i banan – delade upp den och belönade ca 1/3 i taget – och bjöd på för fullt. Bäst är det helt klart när jag håller mig bakom eller bredvid, då jobbar hon på hinder bäst och suger själv. Hamnar jag före så tenderar hon att springa till mig utan att koncentrera sig på sin uppgift. Ja… vad ska jag säga, längtar till Linköpings klass 1 i januari!

Piraya fick också köra bana, debut i agility! Jippi-kay-yey skrek hon! Helt överlycklig över att få springa igen. Hon fick köra banan, och så här efteråt ångrar jag att jag inte klockade så jag kunde jämföra henne och Tigra… Hur som så tränade vi lite ax mot godis också.

Ozelottan… tja… hon fick nöta lite liggande starter och sitt-position i starten. Hamnar leksaken för långt bort så hänger hon, men lägger jag den ngn meter framför henne så håller hon sig upprätt. Förutom med starterna kör vi efter devisen ”Är det lyckat är vi nöjda” just nu, och det går bra. Hennes backande har blivit betydligt bättre, och framförallt intensivare. Sättandet också, inga omtramp, utan rakt upp. Detta innebär att vi behöver utöka vår repertoar så att vi kan ha mer att göra. Just nu går passen väldigt fort. Vilket iofs passar in i livet just nu, effektivitet är vårt motto – kvalité före kvantitet, inget tjatande. Hon blir iaf definitivt inte uttråkad, utan går in för träningen för allt vad det går. Ja just ja, tunnel körde vi också… woooosh… DE vet Ozzkor hur de skall tas…

Kan meddela att labbandet kilar på. PCR är en nyckfull uppfinning som ibland lyckas ibland inte… Är iaf väldigt tacksam över världens bästa labassistent Christina B, hon är bäst! Får lära mig nya saker varje dag och känner mig allt säkrare på mig själv, dvs en perfekt ledsagare genom epindorfrör, pipetter och receptorer. Bästa är att det ser ut som att vi har hittat ngt intressant! Det gör hela arbetet dubbelt så kul, vi har ngt att jobba emot och jag förväntar mig ett resultat. Spännande spännande!