kroppsspråk och kulturer

Satt idag på vägen hem från Borås och funderade på det här med kroppspsråk. Det skiljer sig en hel del hos oss människor beroende på vilken kultur vi tillhör. Tex så har vi olika avstånd till varandra vad gäller ok eller inte ok och vi kan även ha inlärda tecken som betyder vitt skiljda saker i olika delar av världen. Allt detta är ngt som vi mer eller mindre accepterar så länge vi är medvetna om dem. Första gången är det såklart jobbigt att konfronteras med en kultur som skiljer sig markant från den egna, men så snart man blivit medveten om skillnaden så brukar det lösa sig OM man är villig att göra detta. Vem utav oss som skall kompromissa beror på situation. Här i Sverige har vi ”sedan dit vi kommer” och i mångt och mycket så är det nog så vi tänker. Men… nog om männsikor, för det är inte det jag egentligen är mest intresserad utav, utan om hundar!

Vi jämför allt som ofta hunden med vargen, även om jag ifråggasätter detta en del när jag föreläser. Ok, hur kommer det sig att vi klumpar ihop alla hundraser och tycker att de ska ha samma kroppsspråk som ”normen” och vad är då egentligen normen? Här i Sverige känns det som att schäfern, som också till utseende är väldigt lik vargen, är det normala. Vi har en svans som kan uttrycka sig och läsas enkelt av många hundar och ett öronspel som just är ett spel av rörelser. Ja hela kroppen inklusive färg är tydlig. Men, nu är det så att schäfern inte är enda rasen.

Istället har vi avlat på både utseende och funktion och förändrat kroppspråket hos våra hundar – för det är just det vi har gjort! Se bara på hur olika olika hundar leker… eller gör de det? och varför leker de isf så olika? I vintras släppte vi ihop Ozz och schnauzern Oija, vilket inte var sådär väldigt populärt för Ozz, som flög som en liten vante när Oija skulle brotta Ozz så brutalt som Hon tyckte var OK. Idag fick jag se bilder från Oija leka med sin bror, och det såg härligt och helt rätt ut, men inte skulle Ozz ha trivts i det där sammanhanget – i deras kultur.

Vidare kan jag se på Ozz, som kanske inte är den mest utpräglade BCn att ta som exempel, men det går inte att komma ifrån att hon har fått en stirrande blick pga sina anlag. Detta är givetivs hotande för många hundar, och jag skulle vilja påstå att många hundar måste vänja sig vid att BCns stirrande blick inte betyder hot, men att detta kräver att de umgås och accepterar detta egentliga ”konstiga” beteende – som ju inte upplevs lika hotande för en annan vallhund.

Skulle kunna fortsätta såhär mellan olika raser och i stort sett kunna peka på en ”raskultur”, men det stämmer heller inte. För då har vi pappisen Lovis som leker som en dvärgschnauzer – ok kanske inte så brutalt – men hon låter som ett sågverk och det tar ett tag för vissa andra småhundar att vänja sig vid att det är lek och inte ngt annat som är på G. Hon har alltså formats av sin medboende Signe som just är en dvärgis. Detta innebär alltså att vi tittar på en kultur som både är rasbetingad men även betingad ifrån det sällskap hunden är uppvuxen med.

Nu har vi därför ett komplext mönster framför oss. Jag säger inte att det inte finns grundläggande beteendebitar hos hunda, men märk… en kort svans som står rakt upp i naturlig ställning KAN vara svårtolkad för en motpart som inte är van vid ett sådant utseende, precis som att greyhoundens rosenöron kan uppfattas på ett annat sätt för den oinvigde.

Vad vill jag ha sagt om detta. Jag vill skapa en tanke hos er som läser här, vill att ni skall se på era hundar med nya ögon och fundera – vad meddelar min hund och vad meddelar grannens hund? Kan vi med säkerhet säga att en hund meddelar det som vi ser, eller tror oss se? Sedan vill jag också fundera över vad en norm egentligen betyder i dagens mångkulturella samhälle – även i hundvärldens mångfacetterande samhälle!

——————————————————————————-

En annan sak, TACK så mkt Thereze och Eva för utmärkelsen!

Therezes motivation: För EM’s intressanta och spännande inlägg som alltid är välskrivna! Det är roligt att följa din blogg och bli inspirerad av det du skriver;  för Eva-Marie du inspirerar!

Tror alla bloggar jag följer har fått denna utmärkelse, så jag låter den stanna här 🙂