En dag i Hufvudstaden

   Ok, kl är inte mer än 16, men solen är på väg ner och det ger en härlig stämning här i lägenheten, så det känns lägligt att skriva nu. Sitter nu här i sängen och försöker skriva ihop det sista på projetet, eller… har presentation först på torsdag så inlämning är inte förrän efter det, men jag vill ha det mesta klart på en gång, så är det med det. Hundarna ligger bredvid och gnager på märgben, himla trevligt hälsar de.

   Idag har det varit promenader för att se på omgivningen och jag blir bara gladare och gladare. Det är inte alls som jag trodde det skulle vara – har en hemsk bild av storstaden med bara asfaltspromenader och koppel, men icke. Jag bor i en liten oas här, med både ridskola och bassäng in på knuten. De har preppat ridvägar och det finns t.o.m backar här! Har hittat två ställen som jag kan preppa för en bra power walk åt hundarna, så snart finns det studs här i ”skogarna” – ska bara låta våren komma först. Träffat hundmänniskor, fick mitt första lösa hundmöte igår som avlöpte fint, och pratat en hel del om området – mycket trevliga. Lyfter jag bara upp Piraya så är vi nästan inga lantisar… fast vi ser definitivt ut som lantisar här när vi går och flanerar bland alla som skyndar på, men snart kommer vi nog in i tempot vi också, jag är ganska bra på tempo… ja, och sedan finns det söta caféer lägst strandvägen (du bara måste komma och hälsa på Marie!) som bara längtar till att våren skall spricka upp!!

Har dessutom tagit ett steg mot mitt ena mål 2009 – men det avslöjar jag inte förrän på onsdag, då jag tänkte hoppa det största steget, wee… sååå nära nu så jag kan känna hettan, galet spännande!! Ok, kanske förstorar det ngt för den icke invigde, men för mig är det STORT… galet stort! well well… kul med streckbänk, men det finns annat att skriva om.

Som attityder istället. Har inte tagit mig tiden att hitta referenser för det jag skriver, men mkt är nog relativt vedertaget eller så får det bli min framtida uppgift att ta fram rätt fakta och utveckla det hela. Hur som, häromnatten låg jag och tänkte på attityder. För ngr år sedan var det på mode med skrattgymnastik, och det finns studier som visar att skratt friger ämnen i kroppen som gör oss gladare – en helt naturlig betigning just för att ofta när vi skrattar så har det varit pga en trevlig upplevelse… etc…

Jo, om jag då går vidare, så tog Ken Ramirez upp en intressant tanke när han pratade om inlärningen av ett aggressivt beteende hos delfinerna (Tanken var att låta dem klappra med käkarna för att ta reda på varifrån ljudet kommer ifrån. Klapprande är ett hotbeteende gentemot andra delfiner. Resultatet visade att själva ljudet inte hörde ihop med sjävla rörelsen utan genererades utav delfinen själv) – han funderade själv på hur det egentligen påverkar djuret att lära sig se tex arg ut? Jag har inte själv gått teaterskola, men många vänner till mig har gjort det och det handlar mycket om stora känslosvängar och att ta fram den rätta känslan i en viss situation – det är inte alltid lök som används när tårar kommer på film. De blir ledsna, för de har lärt sig bli det, hur är det då när vi skall träna djur att se ut på ett visst sätt?

Men det var heller inte tråkiga korrelationer som jag skulle prata om, utan betydelsen att träna hunden att ha rätt attityd och att betinga rätt attityd med ngt positivt för att därigenom bringa hela träningen positiv! Jaha, vadådå, gör vi inte redan det? Ja kanske, men allt tåls att upprepas även det mest självklara för det är inte alltid självklart för alla. Så, om vi tittar på hunden. Hur såg hundens attityd ut under dagens träning? Hur ser den ut när den gör ngt som den gillar? Hur ser den ut när den tittar på dig förväntansfullt etc. Dvs – Hur vill du att hunden ska se ut i en träningssituation? Skapar jag en sådan målbild innan jag ger mig ut på träning så är det för mig högst troligt att jag har lättare att uppnå denna bild också. För att sedan återkoppla till min start – kan vi få samma attityd i träningen som i andra positiva sammanhang så kommer det förmodligen liksom hos oss frigöras ämnen som gör hunden mer positiv och därmed förbättra dennes attityd till hela situationen.

Kan utveckla detta betydligt mer, men det hinner jag inte just nu, så jag nosar lite på det så hoppas jag att det väcker ngn tanke hos er och att ni målar upp den där drömbilen av dig och hunden. Att ni sedan går ut och har roligt och inser vilken skillnad en attityd gör på helheten!

Klart slut från rovdjuren i Hufvudstaden – we will be back…

ps bilderna syrran tog på My dog – Piraya har alltid rätt attityd!