Skånetour 2009!

Så begav sig jag och Malin T oss till Skåneland för en påskhelg med agility. Väldigt trevligt resesällskap och timmarna flög iväg. Väl nere bodde jag och rovdjuren hos världens goaste familj: Eliasson. Det var påskmiddag med snaps, snack in på nätterna och härliga kramar. Tigra mådde bäst i Lottas knä efter en god tomatpaj, lite kräftstjärtar och annat gott hon hittade på hennes tallrik… galen familj, men men 😉 Kram till familjen och speciellt till Marie & Johan! Som dessutom kom och hälsade på när vi tävlade och tog massor av coola foton på hundarna, skall bli väldigt spännande att se dem!! (avundsjuk på deras kameror).

Hur gick tävlandet då? Wow! Piraya is Back! I helgen unde Gåsahoppet och i Kristianstad fick jag återuppleva superPiraya 😀 😀 😀   Alla mina misstankar från förra året rann av mig.  Hon har gått som en rem hela helgen och i kroppen har vi gjort 7 nollade lopp av 8 möjliga. På pappret blev det 4 nollade lopp (2st Ag, 1st Hopp och 1st inoff Hopp), 1st5fel (kf), 1st 10 fel(kf) och 2st disk – varav ena disken var en ”riktig” disk där Pi gjorde helt rätt när jag överdrev en bb-vridning (vilket jag inte ens ska göra) och hon såklart tolkade det som sväng! Duktig tjej-helt rätt tänkt! och den andra disken där hon tog fel tunelingång men jag bet ihop och vi fullföljde loppet prickfritt. Bästa minnena (kan inte välja ett): vinsten i Exclusive Agility Serien, andra plac i agilityklassen i K-stad och såklart när Borås BK tog 1 (Zimba),2 Viran med championat),3 (Piraya)plac 😀 ! Mycket bra helg!

Tigra var till viss del berörd och vi diskade oss i våra fyra klasser. Det som var bra var att i de tre första klasserna fixade hon slalom bra, tog säcken båda ggr den var med (varför har inte alla en sådan säck?) och jag fick känna på hur hon glänste till ett par ggr. Vi fortsätter kämpa, hon har det i sig!

Under helgen passade jag såklart på att besöka ett NR, fast det blev ett fornminne snarare. Fanns en borgruin längst v165, men vad den hette vet jag inte. Inte lång promenad runda, istället så satte vi oss och analyserade loppen. Hundarna strövade omkring på ön – ja för det var  en borgruin med vallgrav runt, hur fint som helst!

På lördagkvällen så bestämde jag och Malin oss för att försöka få till ett vallpass på söndagsmorgonen, så jag rinde Åsa och Bodde på Semeworks kennel som var typ på väg till K-stad. Åsa svarade (förmodligen ngt förundrad över det korta varselet) till vår stora glädje JA! Och det visade sig även att vår eminenta instruktör Eva var på plats! Hur bra kan det eg bli??? Först var det valpträff – Ben/Inez valparna var underbara och det är nog tur att jag inser mina begränsningar 😉 Fick pussa på Monster, Hedvigs kommande stjärna, och nog kommer det bli en stjärna alltid! Sedan efter lite fika begav vi oss ut i 25:an där Ozz visade att vi har nollkoll på lydnanden *rodnar & skäms* Fick en hel del tips av både Eva, Åsa & Malin (TACK) och mot slutet så hade jag fått en Ozelot som de facto la sig. Vi har massor av jobb framför oss… men jävlar, vi vill så gärna nå vårt uppsatta mål, så vi kommer kämpa tills jag blir blå i ansiktet – bokstavligen!! (Just ja, Ozz har fått halsband också, Mr M säger att det bara är en burka som fattas… jag säger att det är ett par fjädrar som fattas … bild kommer)

Efter tre dagars tävlande och en halvdags vallande så vart jag helt slut… resan hem gick i ett halvtöcken, och det var riktigt skönt att ha en medressenär att prata med.

Under måndagen var vi som tur var lediga, och jag sov igenom halva dagen. Steg dock upp tidigt och hämtade Mr M på flyget, så det vart inte många timmar sömn den natten, så att sova på dagen var helt OK!På kvällen åkte vi sedan till Ekerö. Åkte runt i över en timme för att hitta en bra promenad… verkade nästintill omöjligt, men så fick jag syn på en vandringsledskylt och vips vart vi på en promenad som ledde oss till Svartsjöslott förbi Svartsjöviken. Ozz hittade en fotboll och sedan var hennes kväll gjord…

Phew… en kort resumé av vad som hänt. Väldigt glad, ja rent av lycklig! Allt känns toppen och… äh jag tar det en annan dag. Jo, böcker: Johan Theorins bok Skymmnings… var till slut bra. Början var tristare än trist, mkt pga uppläsaren, men sedan kom den igång – ok ganska omständigt skriven – och slutet gav en riktig twist, precis som jag vill ha det. Just nu håller jag på att avsluta ett tips från Åsa W: ”Låt den rätte komma in” av John Ajvide – också bra.

Ha det kanon!