Hittade det här på en av mina gamla klasskompisars blogg, tyckte också det var en bra tanke och vill dela med mig den till er.
En man håller upp en 100-lapp och frågade om om någon ville ha den.
Några räckte upp handen, han sa, ok men jag måste göra något med den först.
Han skrynklade ihop den, så frågade han igen om någon ville ha den, och händer åkte upp i vädret.
Men då tog han sedeln och lade den på golvet, trampade på den så att den blev smutsig.
Frågade igen om någon ville ha den. Händer åkte upp igen.
Han sa då att ni ha nu lärt er något precis. Oavsett vad jag gör med denna så vill någon ha den.
Det är för att ni vet värdet av den, oavsett om den är smutigt och skrynklig.
Många gånger i livet är det så att man blir ihopskrynklad och nertrampad i smutsen.
Människors avund och svartsjuka kanske får oss att känna oss modfällda eller fulla av skuldkänslor.
kommer man aldrig att förlora ditt värde!
Låt aldrig gårdagens besvikelser överskugga morgondagen.
Eva Marie Wergård 
En flitig läsare till dig och en nära nätvän till mig skickade denna länk till mig för att ge mig tänkvärda ord på vägen. Och det var dem verkligen!
GillaGilla