Lammet Liv inklickad – värdet av att använda rätt förstärkning!

Idag när vi var hos fåren så kunde jag såklart inte låta bli de helt underbart söta lammen! Vi satt där inne hos dem en stund tills dess de vande sig vid vår närvaro och nyfiket började smaka på våra fingrar och kläder. Jag började då så smått kela med lilla Liv, som är vårt förstfödda lamm, och upptäckte snart att hon verkligen ville att jag skulle klia henne på magen och insida lår. Snart var klickern framme och jag klickade precis innan jag kliade henne. Efter ett par klick lät jag henne fundera lite och så klickade jag för ett valt beteende som hon lätt åstadkom – gissa vilket 😉

Svansviftningar såklart! ”Munnen går som en lammarumpa” är ett uttryck jag är uppvuxen med och som starkt gjorde sig påmint när vi satt där och klickade för svansviftningar. Hon var kanonduktig och trots att vi inte höll på mer än i ett par minuter så fick jag snabbt gensvar av Liv! Jag blir lika glad varenda gång jag hittar en förstärkning som fungerar och som genererar en vilja till att kommunicera.

För 10 år sedan red jag en helt fantastisk Hanoveranare på 185cm (ni läste het rätt!) – dressyrhästen Wiktor H. Den mest underbara fyrbenta varelse som ni kan tänka er; enorm med ett lika stort hjärta. Han var lätt att ha att göra med i alla lägen, alla utom ett… att lyfta hovarna. Det var slit och bråk varenda gång.

Jag hade ridit honom i kanske två veckor när jag började fundera på hur vi skulle komma åt hans hovar på ett bättre och lättare sätt. Började klickerträna och använde morot som förstärkning. Fick dock inte alls den snabba respons som jag förväntat mig och som jag hade fått på hundarna. Istället så var han lite småavvaktande och spottade gärna ut morötterna. Slutsats: fel förstärkning!

Stod där och funderade medan jag kelade med honom. Upptäcker då att om jag rör mig så följer han efter mig med manken. Hmm… aha! Började klia honom på hästars vis; gnuggade manken ordentligt. Snart var han helt inklickad och redo att kommunicera med mig. På bara ett par pass så lyfte han hovarna på kommando, både bak och fram, och stod helt stilla medan vi jobbade med hovarna – han tycktes tänka ”jamen varför sa ni inte det på en gång!” Hans ägare, en riktigt tjurig äldre herre, skakade på huvudet och tyckte inte jag var riktigt klok, men grymtade ändå förnöjtsamt när den tidigare utslitna hovslagaren glatt överraskat talade om för honom vilken karl han måste vara som fått ordning på hästens istadighet vad gällde att lyfta hovarna. Han skulle bara vetat 😉

Vad vill jag ha sagt? Tänk efter vad du använder för förstärkningar (observera att jag använder plural). Hur värdefulla är de för din hund/ditt djur? Har du flera alternativ? Det är grymt värdefullt att ha olika sorter, med olika värde liksom med samma värde. Hittade bland annat en studie häromdagen på orangutanger som visade att värdet på godisar har en tendens att förändra sig över tid – även djur kan få nya favoriter, tröttna på en sort eller helt enkelt känna sig sugen på något annat. Något att komma ihåg, testa och analysera på sin egen hund.

Vad motiverar din hund, kanin, häst, apa etc. till att vara redo?