Under Gotlandstävlingarna stod det klart – vi hade en konflikt i slalom, på tävling. Ja, för på träning, oavsett var eller hur, så är hon en guldklimp i slalom. Därför visste jag att det var något som hade blivit bundet till tävlingssituationen, och framför allt tävlingsstressen.
Ok, vad fanns det att göra? I inlärning finns det tre metoder att ta till när man vill lösa ett problem: ignorera, bestraffa och förstärka.
I korthet:
- Ignorera – om ett beteende inte uppmärksammas och därmed inte får några förstärkningar kan det försvinna av sig självt (det svåra här är att råda över förstärkningarna).
- positiv bestraffning – att ge djuret något dåligt, t ex slå hunden på tassarna när den river ett hinder.
- negativ bestraffning – att ta bort möjligheten till förstärkning, t ex ta bort skålen med godis om hunden missar hindret.
- positiv förstärkning – att ge hunden något den vill ha, t ex en leksak.
- negativ förstärkning – att ta bort något dåligt, t ex nypa hunden i örat för att få den att öppna munnen, när hunden öppnar munnen slutar du nypa den i örat, dvs hunden får smärtan att upphöra om rätt beteende visas. (förr lärde man in apportering på det sättet…).
Obs, i dagens hundträning använder sig allt färre av positiv bestraffning och negativ förstärkning.
Ignorera gjorde jag genom att i början inte bry mig om att det blev fel, antingen genom att köra vidare eller genom att ta om. När vi tog om så lyckades hon alltid och jag började att känna att det blev ett beteendemönster: kasta dig in-missa portar-kalla tillbaka-lugn-in igen-lyckas. Ok, det här var mindre bra. Tankarna börjar rumla.
Då kom idén om Time Out. Vad är en T.O.? Det är en negativ bestraffning som går ut på att jag tar bort antingen bara mig själv eller både mig och djuret från situationen och därmed möjligheten till förstärkning för djuret. I detta fall tog jag helt enkelt av Ozz från banan när hon missade i slalom. Detta gjorde jag vid två tillfällen. Jag har tidigare bara använt mig av T.O. vid aggression hos andra arter jag tränat.
Aggression: om ett djur hotar mig kan ett alternativ vara att helt sonika gå därifrån. Detta fungerar enbart om 1) djuret vill ha vad jag har och 2) djuret vill ha mig närvarande. I flera fall ser man hos t ex djurparksdjur att de hotar för att bli lämnade i fred. Ni som varit i stallet känner säkert till någon ilsken bitsk ponny som folk undvek. Förmodligen betedde den sig så för att bli lämnad i fred. Uppfylls däremot punkterna kan en T.O. ge positiva effekter – ”nej jag kan inte hota henne för att få tag på förstärkningen(resursen), jag får hitta på något annat”.
Varför funderade jag över T.O. i detta fall? Eftersom slalom har ett högt värde i sig för Ozz – hemma händer det att jag använder slalom som en form av belöning – kände jag att det blev belönande för henne att gå ur. Att gå ur innebar ytterligare en chans att få ta slalom.
Vad hände när jag tog av Ozz banan? Hon gick upp i mer stress och blev mer osäker. Kände efteråt ”det här är inte rätt metod för oss”. Någonstans visste jag det redan innan. Har alltid vetat. Ken, min guru, sa alltid att T.O. är något man skall använda sig av ytterst varsamt då det har en tendens att skapa frustration hos djuret, och frustration leder inte till bättre beteende. Ändå… ändå gick jag i fällan. Men problem är till för att lösas!
Ok. Vad göra? Jo, stoppa en frisbee i brallan!
Sagt och gjort. I Bollnäs åkte frisbeen ner i brallan och upp redan i första klassen. Ozz hade ändå rivit ett hinder i början och vi hade ingen chans på pinne *belöning*. Nästa klass var lagklass, samma sak igen *belöning*. Sedan kom lagklass igen och vi satte slalom! Yeah! Sista klassen för dagen går hon ur, jag tar om och *belönar*. Dagen efter satte hon slalom i två klasser, tog om i en klass utan att belöna och i en klass höll frisbeen på att åka ur redan innan vilket resulterade i *belöning* vare sig jag ville eller ej.
Nu i helgen har vi varit i Österåker. Första klassen går hon ur, vi tar om och fortsätter. Andra klassen går hon ur, jag tar om och *belönar*. Tredje klassen fixar hon slalom – yes!! Idag har hon satt slalom i båda klasserna OCH haft härligt tryck båda gånger. Två helger, 13 klasser – fem belöningar och fem satta slalom.
Vad vill jag ha sagt med detta inlägg?
Att det är med FÖRSTÄRKNINGAR inlärning sker! Vill vi öka frekvensen av ett beteende skall vi förstärka det och förstärka det ytterligare.
“Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts.”
W.Churchill
smart inlägg! Kate har också haft problem med slalom på tävling. Jag har haft med mig leksak på banan och belönat – förstärkt – fungerar super! Hon har ändrat attityd men kan ändå missa (förhoppningsvis inte nästa gång 😉 ) men hellre att hon kastar sig in i slalom med fart och missar än är osäker och gör rätt. 😀 Lycka till!
GillaGilla
Kul att det löste sig och vilket bra inlägg du har skrivit! Bra jobbat både på banan och vid datorn!
GillaGilla
Tack för tänkvärt inlägg!
GillaGilla
Jag måste vara trög, men vad och när belönade du? INte när hon gick ur, väl?
GillaGilla
Åh va bra, åh va inspirerande!
GillaGilla