Idag var vi en snabbissväng till klubben och körde igenom A3:an – utan stress. Nästa vecka skall vi köra med stress , dvs Rasken och Mija är med 😉 Ett steg i taget. Mer stress innebär svårare att stå kvar. Mer stadga behövs. Sedan vill jag jobba på hennes fokus framåt, så snart jag hamnar efter så vrider hon om huvudet. Bara att jobba vidare.
Bakombytena känns kanon!
Haha, jasså det är vi som står för stressen. 😉
GillaGilla