Norr om Polcirkeln -22°

Oj vilken resa. OJ v i l k e n resa! Oj vad vi har haft roligt. Skrattat ofantliga mängder, har kört härliga lopp och träffat massor av nya människor – vi har helt enkelt gjort Jokkmokk 2010!

På väg uppåt mot polcirkeln stannade vi till hos min älskade moster Raggen. Nog inte många som vet, men jag är född i Ytterlännäs i Kramfors, och har alla från mammas sida bosatta där. Perfekt att kunna stanna till efter 50 mil i bilen, både för oss och de fyrbenta.

Vi, jag, Simon (som gör sin egen tolkning av resan på sin blogg) och Daniel, kommer in och alla kramas och hälsar. Sedan skrattar jag till åt Svenne (Ragnas man) och säger att ”nu hämtar jag resten då!” Varpå Ragna säger ”Jag har inte sagt något…” Tystnad. Än mer tystnad. Sagt vadå? Jo att vi inte har med oss bara en, två eller tre hundar. Inte ens fyra eller fem utan hela SEX hundar! Plus då att Ragnas Karin (JRT) redan finns där. Sagt och gjort, sju hundar i huset. 🙂 That’s how the Wergårds do it!

Smurfan rymmer: Charlie, Tess & Ozz, Buffy samt Piraya & Tigra.

Innan sängdags hann vi med middag och mys. ”Skål då grabbar!” En liten norrländsk drink är kanske inte lika liten som en liten stockholmsdrink, om vi uttrycker det milt.

Dagen efter, innan fortsatt färd uppåt, tog vi en sväng till min andra älskade moster: Gun-Marie (ja, ni ser, dubbelnamn ligger i generna) och hennes fyrbenta vänner. Inne i laggår’n fick vi kramas med inte bara Birger, Tova och Sara utan också Hedvig! Riktiga mysiga små vänner och det bestämdes att vi förutom får och alpackor även får skaffa oss ett par getter när vi har egen gård.

Tova funderar på hur apa smakar.

Sedan var det bara att packa bilen igen och bege sig vidare. Vi kollade med GPS:en och det visade sig att vi skulle tjäna minst 1h genom att ta inlandsvägarna från Kramfors upp till Jokkmokk istället för E4:an… ett tips: ta ALDRIG inlandsvägen vintertid utan BRA dubbdäck! Det var en mindre mardrömstur där bilen gick som på såpa hela vägen upp. Adrenalinpåslaget var på topp mest hela tiden och vi förlorade ca 2h. Men roligt hade vi.

Väl framme i Jokkmokk, 60 mil senare, hittade vi till stugbyn och vår varma stuga – Tack, tack, tack! Det var verkligen underbart att krypa ner i sängarna och sova.

Snö, snö och ännu mer snö – vi är redo för vintern nu.

Dag 1

Piraya gjorde ett helknasigt första lopp. Ramlade ur slalom, sög inte på hinder och avslutade med att blindbyta upploppet och diska oss. Positivt var kontaktfältet som satt grymt fint! Disk-fisk. Andra loppet var hur fint som helst! MEN… fem fel på balansen kostade oss segern. Så är det, ena loppet grymma kontaktfält, i andra flyg-fisk.

 

Ozelot går in och missar i slalom i första loppet. Suck. Så jag väljer att belöna balansen. I andra loppet kör hon så det ryker. Gör ett uruselt kf på balansen, jag funderar på att ta om (bad trainer) men fortsätter… hon tar slalom. In i mål – nolla! En andra placering och vår andra pinne i agility 1. Yes! 😀

Hela första dagen gick åt agility för min del. Grabbarna gjorde stan och kom tillbaka lagom till Ozzs starter. Medan de var iväg träffade jag Johanna, som har pappiskennel uppe i Jokkmokk, och som blev smått kär  Tigras nos. 🙂 Ja, under banvandringen tror jag att det var flera som blev smått kära i Tigra (Piraya är mer svårflörtad men tog självklart korv hon också när det bjöds).

Den kvällen firade vi i stugan. Vin, chips och choklad samt smask åt hundarna. Pinne till Ozz och cert till Tess. Resan kändes väl värd.

Dag 2

Piraya gick in och körde järnet. Vinst! 😀 Guld-fisk! I andra loppet blev det fullkomligt fel och jag låg både på backen och fick Piraya rakt in i benet innan vi nådde mål. Totalt 5 fel och så var denna helg över för vår del. Oavsett resultat, Piraya ställer alltid upp. Jag älskar att köra agility med Piraya, hon är verkligen fantastisk!

Världens bästa guld-fisk!

Ozelot startade alldeles strålande men vid en krånglig sekvens efter slalom hamnade vi helt fel och det vart disk. Synd! Andra loppet kände helt underbart!! Vi bra synkade och jag är kanonnöjd! Tyvärr slant hon ur slalom och vi drog på oss en rivning på näst sista hindret. Men… döm om min förvåning när jag sedan fick veta att det trots allt räckt till vinst! Alltid trevligt med fler presentkort (någon som vill köpa?).

Medresenären Daniel L med Tess och Buffy gjorde asgrymma lopp! På lördagen satt allt i andra loppet och de kammade hem sm-pinne, cert och seger. På söndagen presterade de på topp och det var fjuttmissar som gjorde att de inte kom hem med ett gäng cert till. Synd! Extra kul var såklart också första nollan med Buffy – första gången de körde ihop.

Tävlingarna var slut för vår del redan kl.12 – hur häftigt är inte det! Väldigt bra arrangemang med klass 3 på morgonen följt av klass 2 och 1. Snabba puckar, trevliga funktionärer och suveränt uppvärmt ridhus. Enda smolket var avsaknad av prisbord, åtminstone i klass 1 tycker jag att det skall vara fler priser. Fast, allt det positiva överväger.

Dimman väller fram när ridhusdörrarna öppnas.

Under söndagen letade Kicki Blombacke sig ner till Jokkmokk från Gällivare för att hälsa på. Hon hann tyvärr inte se några av Pirayas lopp, men fick till ett superfint foto på mig och Ozz när vi värmer upp inför starten. Kolla in den karakteristiska tassen mot mitt ben i kampen.

Ozz kampar hårt.

Innan hemfärd tog vi oss alla fyra (Simon, Daniel, Kicki och jag) tillsammans med våra nio(!) hundar till Storknabben (ni trodde väl aldrig att vi skulle åka totalt över 200 mil utan att gå i ett naturreservat??) och tog en härlig vinterpromenad i -20°. Hundarna sprang och vi pulsade uppåt. Fler bilder finns att beskåda på Kickis fotohemsida. Jättekul att ses Kicki, tack för trevligt promenadsällskap! 🙂

Smurfligan som gjorde Jokkmokk 2010.

Efter det var hundarna hur nöjda som helst och vi började vår resa hemåt. Tanken var att stanna till hos moster igen, men efter en felnavigering av GPS:en valde vi att sträckköra hem. Ni kan säkert ana hur vi mådde under måndagen. Inte bra… alls! Men får väl ändå säga att det var värt det.

Har jag sagt tillräckligt många gånger hur mycket jag uppskattar Smurfan?

Hoppas verkligen på fler tillfällen att åka uppåt. Nästa gång blir det när solen inte går ner.

Som vanligt… filmer kommer!