Årets adventskalender!

Tada! Ytterligare ett av mina projekt!

Precis som förra året kommer jag att skriva ett inlägg varje dag som ni kan följa ända fram till jul. Jag har funderat över olika teman och även på att utlysa någon form av omröstning för vad ni kan tänka er vilja läsa om under december månad. Tillslut bestämde jag mig ändå för att köra på mitt favorittema just nu: djurträning!

Välkomna till årets adventskalender som kommer att handla om

Djurträning!

En del av det jag kommer att ta upp är från min föreläsning av Hur lär djur? och en del är sådant som jag kommer att ta upp enkom för denna adventskalender. Några saker kommer ni att känna igen och några bitar kommer ni tänka ”Wow! Det där hade jag ingen aning om!”. Vad jag hoppas på är i alla fall att du varje dag skall känna ”åh, vad skall hon skriva om idag tro…”

Vi tar det hela från början och kikar på några av de orsaker varför vi egentligen arbetar med träning av djur.

Nöje/aktivering/berikning

I den här kategorin har jag klumpat ihop olika delar som jag skulle kunna tagit var för sig, men eftersom det är en del debatt kring vad som anses vara vad (där huvudfrågan är om det är berikning eller aktivering?) så tar jag dem helt sonika på en och samma gång.

Förutom olika tävlingsformer (vilket de flesta som läser denna blogg är aktiva med sina hundar i ) infattar denna del även aktivering av olika slag för våra andra hus- och tamdjur. Aktivering som vi kanske inte riktigt tänker är av godo för djuret. T ex, att träna sin kanin för kaninhoppning, som är lika mycket nöje för vår del som det är en möjlighet för kaninen att få fysiska motion. Detsamma gäller såklart alla djur i fångenskap, oavsett om vi tittar på kanin och marsvin hemma eller tvättbjörnar och sälar i djurpark. Jag har vänner som tränar sina råttor för råttagility, och vem har inte imponerats av Brain Storm ”The world’s smartest mouse”?

Det har bland annat visat sig att djur i zoomiljö som har blivit uppmuntrade till att vara aktiva under t ex matning – genom att födan har serverats på ett sådant sätt att djuren behövt anstränga sig – även blivit mer aktiva då det som startar aktiviteten (i detta fall födan) inte är närvarande. Detta är för mig inget konstigt, då rörelse och motion i sig också leder till ökad aktivitet i längden.

När jag besökte Parken Zoo Eskilstuna alldeles nyligen fick jag vara med när de lade blodspår åt varanerna. Det för att varanerna både skulle få utlopp att söka efter födan och få dem att röra på sig mer. Desto mer motion, desto mindre mage – och ingen mår bra att vara fet.

Nytta och nöje!