Träna olika arter – markören
Igår visade jag att det inte finns några begränsningar vad gäller valet av art du vill träna. Tesa berättade till och med om vem hon tränar: ”Han är större än en hund men mindre än en häst…” och ni kan ju ana vad/vem det är hon syftar på. 😉
Beroende på vilken art jag tränar ser jag till att ta reda så mycket som möjligt om just den arten. Jag vill veta hur den kan använda sin kropp. Hur den tar in intryck från omvärlden; det vill säga kan den se färger? Hur uppfattar den ljud och ljus? Vad behöver jag veta för att underlätta träningen?
Till att börja med, vad vill jag använda för markör (bridge) för att markera rätt beteende? Tala om för djuret att NU gjorde du RÄTT. Idag används främst tre olika markörer: klickern (i olika tappning: boxklicker, I-click och flera andra på marknaden), visselpipa och laserljus. Eller rösten.
–
De är alla bra på olika sätt och kan även användas på samma art för olika ändamål. Om jag till exempel behöver båda mina händer kan visselpipan vara perfekt medan klickern fungerar alldeles utmärkt annars. Dessutom, vem har sagt att klickern måste vara i handen? Kan lika gärna sätta I-clickern under foten och trycka till när djuret gör rätt, om det är så att jag vill ha händerna fria. Vid träning av fiskar används i första hand lasern som är en visuell signal. Något som de lätt kan uppfatta och därmed snabbt kan associera med belöningen. När delfiner tränas används visselpipan, som är lättuppfattad både på långt håll och under vatten.
Ibland kan man behöva tänka ett extra varv kring sin markör. Har en vän som jobbar med delfiner och som hade svårt att få till träning med en nyinflyttad individ. Ingen förstod varför han var svårtränad, för ibland fungerade det utmärkt och ibland mindre bra… var han bara ”nonchalant”?
Eftersom de hade tillgång till olika tekniska attiraljer hände det sig en dag att de testade hans hörsel. Då visade det sig att han var döv! Inte konstigt att han var ojämn i träningen; han hörde ju inte visslan när han hade gjort rätt! De fick helt enkelt byte markören till visuella signaler, och så snart detta var utrett så gick träning superbra!
Detsamma gäller självklart hundträning. vissa hundar reagerar negativt på klicket och tycker att det är obehagligt med det höga ljudet. Testa då antingen en I-click som har ett mjukare ljud eller att göra som Simon gör när jag är bortrest och han inte hittar några klickers (de har en tendens att ligga i alla mina fickor…): ta en bläckpenna! Fungerar precis lika bra. 🙂
Har du använt någon ”alternativ” markör – varför och vad?
Eva Marie Wergård 
Bläckpenna är ju en superbra idé! Saknar ibland klicker på jobbet och får jag då tid över för träning kan ju en penna lösa det problemet. Mycket bra och tänkvärt i denna kalender!
GillaGilla
Jag har använt de små burkarna man får godis i från Systembolaget när man visar leg innan de ber om det. Det var hundarna som visade att det var en markör, jag hade hundgodis i en sådan och så gjorde de nått bra (innan de visste att det var godis i dem) och jag skulle öppna burken och den knäppte till och hundarna reagerade likadant som på klickern, timingen var dock inte excellent, men ändå 😉
Gillar din adventskalender, ska bli bättre på att kommentera bara 😉
GillaGilla
Åsa: ja bläckpennor finns ju (nästan) alltid till hands! Kul att du får nya idéer 🙂
Lovisa: smart! Ja, kommentarer är alltid roligt att läsa!
Förresten glömde jag skriva om när de tränar genom glas – i ett annat rum – på Shedds. Där finns det möjlighet att gå neråt längst vattendjupet och hamna i samma nivå som djuren, precis som på Bråddjupet hos sälarna på Kolmården.
För att denna träning skall fungera är de fyra personer som tränar: den första tränar djuren aktivt genom glaset och använder en visuell handsignal som markör vilket betyder ”rätt, gå och hämta din belöning vid ytan”, samtidigt talar den andra personen om detta till en tredje person ovanför vattenytan som i sin tur talar om det för personen som belönar – som då vet att djuren inte kom upp till ytan ”bara för att”.
Snacka samarbete!
GillaGilla
Själv använder jag mig av munljud. Båda hundarna har ett eget ljud. Detta för att underlätta när vi är på promenad och jag vill ha en mer exakt markör än ett Bra! och när det bara är den ena jag vill belöna. Fungerade kanon när jag hade en hund som hade problem med hundmöten och den andra inte!
GillaGilla
Har hamnat i situationer när klickern ligger i någon annan jack ficka, i bilen eller att man helt enkelt har tappat bort den i behövande stund.
Jag har missat en del ”bra belöningstillfällen” som retat ihjäl mig..:)
Tills en dag då jag knäppte med fingrarna ”tumme-pekfinger” ni vet… då fick jag en reaktion liknande klickern. Fördelen är att man har ju lite fingerträning genom klickern så det fungerar alla tiders för mig och hundarna. Timingen blir inte så stor skillnad faktiskt och det går att träna upp sig 🙂 Händerna är med dygnet runt…lite knepigt på vintern men då får man slita av sig vantarna, eller ha lite större lovika vantar som man kan ”knäppa” i vanten….funkar..:)
Härlig läsning ser fram emot din kalender läsning varje dag Eva-Marie…det var länge sedan julkalendern gav mig en kick !! typ 35 år sedan…:)
GillaGilla