Lucka #10

Negativ förstärkning!

Bra svarat allihop! Eva var absolut närmast och Åsa snuddande nära min tanke 🙂 Vet att de använder utmattningsmetoden på hästar i vissa horsemanship-sammanhang, men jag kan inte riktigt se att det skulle vara pålitligt att genomföra med en björn eller annat stort rovdjur… tyvärr tror jag dock att det ofta är den metoden som används på många cirkusar. I alla fall om man skall tro på youtube.

Det jag hade i åtanke var att utnyttja det faktumet att djuret inte vill ha mig nära. Det hela handlar om förstärkningar. Till en början har man ett djur som visar olika signaler som betyder ”Lämna mig, GÅ!” Om jag då går ifrån djuret när det ryter kommer det att uppleva en lättnad och associera min backning med rytningen > vill jag ha bort människan ryter jag!

Ni känner säkert igen det hos någon av ridskolehästarna när ni var mindre. Det fanns alltid en ”djävul” som hotade så fort man närmade sig spiltan och som man definitivt inte gick in till om man inte var absolut tvungen. För varje gång du gick, förstärktes hotandet.

Nu har vi ett djur som hotar oss, eller visar rädsla, när vi går mot det. Vad göra? Hitta det avstånd där djuret slappnar av, om så bara för en sekund. DEN sekunden fångar vi upp och backar undan. Vi markerar denna plats på något sätt och jobbar på att minska detta avstånd till djuret.

Efter ett par gånger kommer vi märka att vi kan ta ett eller två steg närmare innan djuret ryter. Vi står stilla. Väntar. Djuret slappnar av och vi backar undan. Steg för steg närmar vi oss – vad djuret nu associerar är > om jag inte visar ilska kommer människan att lämna mig ifred.

När vi kommit så pass nära att vi kan, när djuret slappnar av, lägga en godis på burkanten innan vi går därifrån börjar vi närma oss den gräns där negativ förstärkningen ändras till att gå över till positiv förstärkning. Allt eftersom kommer djuret förvänta sig att ”icke-hot/rädsle-beteendet” betyder att det otäcka går OCH det kommer att komma en belöning! Nu har vi börjat väcka nyfikenhet.

Det kommer inte dröja länge förrän vi har ett djur som möter oss med alerta öron och nyfiken blick – det förväntar sig att något positivt skall ske. Snart kommer det också möta upp oss, kanske till och med ta ett steg i vår riktning. Dax för träning!

Jag föreläste på Kvinnerstaskolan för knappt ett år sedan, där jag mötte en kvinna som drev ett kattpensionat. Minns att hon frågade om träning och bland annat funderade hon kring just socialiseringsbiten – hur den skulle kunna förbättras när de fick in rädda och vilda katter.  OM hon (eller någon som kan tänkas känna henne) möjligen läser detta skulle jag vilja tipsa henne, och andra som driver ”rescue-homes”, att kika på Feraful-to-friendly (F2F).

Slutligen, en tjej berättade nyligen för mig att hon använt just denna metod på en av hästarna i stallet. Det tog bara ett par träningstillfällen under EN dag så mötte hon stallets djävul med öronen framåt och en positiv attityd istället för det omvända. 🙂 Lycka till!