Kistamässans matta är hal. Punkt. Mija gjorde en omröstning på sin blogg angående vilka faktorer som påverkar hundens sätt att ta sig an underlaget: personlighet, erfarenhet, stresshantering samt anatomi/fysik. De flesta svarade erfarenhet tätt följt av fysik.
När det gäller mina bägge hundar så tror jag absolut att det har med erfarenhet att göra. Det tillsammans med förberedelser.
Nytrimmade tassar. Jag tar bort allt hår mellan trampdynorna på Piraya – Ozz är förskonad som korthårs BC. Piraya däremot ser ut som en pudel under tassarna när jag inte har ansat dem, och med mycket päls är det inte konstigt om de halkar omkring. Märker STOR skillnad när de är ansade och när de är som vanligt.
Vatten på trampdynorna. Här går åsikterna isär och det är bara att gå efter sina egna erfarenheter. Piraya tycker INTE om vatten och skulle jag sätta ner henne i en balja med vatten skulle hon inte vara världens ärtigaste på banan 😉 Istället går jag en extra promenad innan start ute i snön och sedan in. På det sättet har trampdynorna moisat till sig lite i alla fall.
Ozelot står jag och belönar för bad i baljan och hon tycker det är helfränt att stå i vattnet. Tyckte att det hjälpte lite grand med vatten i helgen, men tror att Ozz erfarenhet av mattan var den största faktorn till att hon inte sladdade allt för mycket. På träning har jag inte vattnat tassarna och det har fungerat.
Vet ni vad jag längtar till? Skurups inomhushall. Där har vi grymt underlag. Konstgräs. Precis som i Eckeröhallen på Åland. Och Drammen i Norge. Nu saknas bara en konstgräshall i DK för att ha fylla min nordiska kvot av inomhushallar. Får försöka hitta en sådan. Tips, någon?
Eva Marie Wergård 
Kistamattan är verkligen sjukt hal, anmälde ju inte ens Rallygalningen av just den anledningen. Minns dock att det funkade ok att köra Rulle där, han anpassade sig fint, men visst höll vi på med tassklippning och -blötning.
En till smart grej som funkade fint var att låta klorna bli lite långa och så klippa till dem i små ”spetsar” några dagar innan tävling, Rulle fick faktiskt lite bättre fäste då.
GillaGilla
Ja erfarenhet skulle jag också rösta på. Både vad gäller hund och förare, det blir ju lite annorlunda handling när det är halt.
Det svider lite att jag inte kunde vara med med Knut men jag ansåg att hans avsaknad av erfarenhet kombinerat med hans brutala framfart knappast skulle bli bra. Men i Kungsör, där det också är halt även om det är otroligt mycket mindre halt, där klarade han faktiskt underlaget bra. Han kanske är lite agilitysmart i alla fall 🙂
I Sverige finns det ju en hall i Gagnef (? Dalarna i alla fall) där Lena Dyrsmeds hade tävlingar för några år sen. Den mattan var väl i klass med Skurup vill jag minnas…
GillaGilla
snyftblir varken pinne eller jamjam säger coach….disk!!! Men snart måste chefen inse att vi måste ha med oss jamjam på alla våra lagtvlinga så vi orkar. Var nog det som var felet….sockerbrist; (
GillaGilla
Kan ju myckte väl vara erfarenhet Perrin saknar, men hans typ av hund på matta är verkligen ingen hit. OPerrin hade ändå bra fäste, jämfört med Titti som mest såg ut som en seriefigur…
Jag tror det beror på en rasbunden brist av självbevarelsedrift, ingen staff fixade mattan bra. Sen springer dom ju som få andra, hade dom inte tagit i ända från tåspetsarna i sprången hade det nog varit en klar fördel.
GillaGilla