52 naturreservat (17, 18 & 19) och en toppenhelg

Hur skall jag betrakta helgen som varit? Med tanke på våra uteblivna resultat och en kvartett i disk under söndagen skulle jag kunna tycka att det var en ren skithelg. Men det är inte resultat som skall sätta betyg på hur helgen varit, utan prestationer och framförallt upplevelser! Citerar Malin med Vegas: ”Toppenhelg”

Det hela börjar egentligen i torsdags då Eva B hälsade på. Det innebar både massor av prat, löksoppa á la Simon och C.T.C.-coaching. Eva filmade träningen av världens finaste Frank, det kommer… men prioriterar annat än att redigera film just nu… (D&T: ni skall självklart få en egen visning vid tillfälle!! *kram*).

Lördagsmorgon blev det Frank-avlämning och festfrukost – wow! Vilken frukostbuffé och till det skratt så att vi grät. Bra start på dagen! Vi lämnade Stockholm kl.12 med sikte på Fyrklöverns stugby i Rättvik. Det bästa med resan skall inte bara vara målet utan självklart också resan i sig själv! Det innebar att vi rekat rv.70 och siktade på att kika närmare på Dammsjöns naturreservat (NR).

Blev en promenad rakt ut i skogen. Vi skippade stigarna och traskade runt tills vi hittade tillbaka till bilen. Det var fyra mycket nöjda rovdjur som hoppade in – redo för att åka vidare…

… till nästa NR. Bara någon mil bort låg nämligen Holmsjöarna. Hur skulle vi ens kunna försöka strunta i det? Dessutom var det helt fantastiskt väder! Sagt och gjort blev det en promenad till, denna gång främst på spångar över våtmarker. Hörde tranorna sjunga och efter lite fundering bestämde vi oss för att hoppa ner från spångarna för att ta oss fram i den blöta vegetationen och snart stod det grå paret på andra sidan vattnet. Mysigt. Mötte även två fågelskådare som berättade vilka fåglar som sjöng. Kommer ihåg när jag kunde flera fågelläten, men skulle behöva gå igenom dem igen för att kunna dem. Kanske skall köpa den där fågelboken.

Framme i Rättvik slöt vi samman med Linkangänget; åt pizza, masserade hundar och pratade. Äntligen är tävlingssäsongen igång med allt vad det innebär.

Tävlingsdagen förflöt vrålsnabbt – Rättviksgänget är verkligen rutinerade! Redan kl.14 var vi på väg hemåt, och det med sovmorgon. Eloge! Resultaten uteblev och det brann under både tassar och fötter. Är nu mer än glad över alla inplanerade träningspass med vänner under våren – och fler hoppas jag på. Det vi gläds åt: grymt sug in i mål i alla klasser, slalomingången och känslan i första klassen, fina långhopp, balansen efter omtag, Det asgrymma tighta bakombytet och hindersläppet.

På väg hem tog vi oss an ytterligare ett NR (Frostbrunnsdalen – gå in och läs, häftigt ställe!). Tänk vad gemenskap med de jag älskar och det enda som betyder något – lycka! – kan göra för humöret (var ledsen efter brännmärkena på banan). Jag har världens bästa familj som bara utstrålar LYCKA. Tänk att lycka är att bli helt grisig om nosen! Att få hoppa upp i knäet! Att klafsa i ett äckel-alg-grönt vattendrag! Att få höra ordet bänk och få syn på en STEN (självklart väljer man alltid den högsta stenen…)! Att springa med en pinne i munnen och bli jagad! Att bara få vara och njuta.

Väl hemma, tack Simon för att du körde medan en annan snarkade ikapp med hundarna, blev det den sedvanliga promenaden i Stora Skuggan därefter pannkakor och Mentalist.

En toppenhelg!

 Just ja, hur hittar ni alla reservat? Google innan man åker i all ära, men bästa vännen är iPhonen och kartfunktionen. Öppna och leta efter mörkgröna fläckar i kartan. Där har ni ett NR (eller en golfklubb…) alldeles ypperligt utmärkta på kartan. Det jag brukar göra är att följa vägen vi skall åka till dess mål och kika längst med vägen för att hitta smultronställena. Busenkelt! Lycka till!!

Vilket naturreservat är närmast dig just nu?