Vi gör oss redo för etapp 1

Ett pass vallning om dagen ger vallhundarna fjärilar i magen.

Nu börjar det bli rutin i hagen och hundarna jobbar på strålande, så pass strålande att jag i min galenskap anmält Ozz till en IK1 när jag ändå är en sväng i skåneland. Och där fick JAG fjärilar i magen, igen!

Vi kan inte dela – eller ok, vi kan dela våra får men de är typ de mest lättdelade små ulltottarna som vandrar på denna jord, så det räknas inte. Jag kan inte vissla, eller vissla kan jag men jag har inte ”vågat” sätta det på Ozz än. Ligg?

Det vi KAN är grymma utgångar, härliga flanker åt båda håll med 100% höger/vänster (och där är det jag som varit den svaga länken), fösa och driva – när hon går in i sitt flow-tempo är hon så jäkla urläcker! Hon känns helt enkelt väldigt samlad, fin och helt enkelt underbar att valla ihop med!

Det kommer bli massor av agility under första semesterveckan men sedan är tanken att vi skall få till en del vallning innan tävlingen. Hon behöver jobba mycket för att komma ner på jorden och mycket jobb kommer det definitivt att bli. Bära eller brista, vi kommer säkert lära oss massor och framförallt ha roligt ute på ängen.

Precis som senast vi tävlade vallning, för nästan TVÅ år sedan…, så har jag såklart gått igenom banan i huvudet flera gånger. Skulle gärna vilja dela med mig tankarna skriftligt precis som den gången, men hinner inte skriva ner allt nu. Däremot skulle jag bli evigt tacksam för ALLA tips som ni har lust att dela med er av på vägen. 🙂 Något särskilt vi skall tänka på där ute på ängen? Vid stolpen? Vid hämtet? Vid delningen? Fålla in? Är det ok att blunda? Måste man andas överhuvudtaget?

Fokus, flow och fröjd! 

De vackra bilderna är tagna under midsommarhelgen av ingen mindre än Tesa ❤