
Ikväll har det varit fårpyssel på schemat. Dels gick vi igenom vinterns pyssel och sedan behövde vi gå igenom fåren och deras klövar så att de såg bra ut inför vintern. Det innebär att man tar en stuckatör och jämnar till dem. Första gången jag verkat klövar på får, alltid lika roligt att få lära sig något nytt. 🙂
Effektiva som sjutton var vi också, tjipp tjopp så var alla klövar fixade!

Innan fårpysslet hann Ozz och jag dessutom att träna. Det började helt fantastiskt! Ni vet sådär mjukt, lyhört och samstämt som det är när allt bara fungerar – flow. Vi föste fram och tillbaka, i olika riktningar och Ozz kändes bara bäst.

Så fick vi för oss att ta in fåren i fållan… det tyckte INTE fåren var någon bra idé, alls. Vi strulade och pysslade, grejade och styrde, men som mest fick vi in fem av elva får, ja ni ser hur det ser ut på bilden. Jädrar i mig vad svårt det kan vara då!
Felet är helt enkelt att JAG går upp i stress och då tar inte Ozz mina kommandon lika fint utan börjat snäva in vilket gör att flera av tackorna rann förbi ingången till fållan istället för att rinna in. Ute på öppet fält har jag inga ”målkrav” utan kan köra finlir och fokusera på att göra rätt. När vi t ex kör fållan blir just att få in dem i fållan målet, oavsett hur. Blir till att gå och dunka huvudet i väggen, som Bailey skulle sagt, och sedan på’t igen!
Britt kom mot slutet och peppade, så nu har vi lite saker att fokusera och träna på. Och… nästa gång vi ger oss i kast med fållan skall vi börja med den istället för att köra den sist! Skönt med en plan. Wohoo vad vallning är roligt!!
Lycka är att få tillbringa tid i fårhagen.
Visst är det underbart!!! Blir allt lite sugen jag med. Det tackar jag för!
GillaGilla