Agility för de minsta

Idag mötte vi upp syrran och Gällivare-Kicki på Hundspektra: papillonträning på schemat. Superkul att se Kicki igen! Till och med Piraya fick springa runt lite hinderstöd och genom en tunnel. Även om glöden är densamma är inte orken där ❤ men godis är GOTT!

Körde delar av banan här intill; riktigt nyttig! Kul att få se Tigras mini-son Brandy – väldigt lika! Jag ser fram emot fem storleksklasser för hans skull. Äntligen kommer de minsta hundarna kunna konkurrera med varandra. Frågan är bara hur det kommer att bli med säcken för vissa två-tre-kilos hundar… En sak i taget; jag tycker att förslaget med en XS-klass är ett stort steg åt rätt håll.

Givetvis fick även de större rovdjuren träna. Tungorna hängde långt ut på båda två och jag blev riktigt sugen på att köpa ett 10-kort i hallen. Fast… mycket av den träningen som jag gör just nu kan jag fortsätta göra på våra promenader. Naturen är verkligen en enda stor agilitybana för den som ser möjligheterna. Och ja, det märks att grunderna vi gör ute smittar av sig på hindren inne. Det jag dock skulle behöva jobba ytterligare på är hindervärde, och det är inte konstigt att det är lågt. Härligt med motivationständning!