
Det blir mycket fokus på processen i denna julkalender, men det är för att resultat för vissa leder till prestationsångest. Ouppnådda mål till känslan av misslyckande. En del känner att de ÄR sina resultat – vad händer då när resultaten är dåliga:
Är JAG då dålig?
Jag vill få oss att se bortanför dessa begränsningar och se ett mervärde i tävlandet OCH tränandet.
Många tänker nu: men vadå?! Vi tävlar väl inte om vi inte kan vinna. Vinsten i sig är absolut EN dimension av tävlandet. Men det finns fler dimensioner att ta in. Att vara delaktig. Njuta av träningen. Att utvecklas. Känna sig stark. gemenskap med sin hund och andra.
Om vi bortser från att vinna:
För att få kicken! Älskar att stå på startlinjen, nu för tiden är jag i princip aldrig nervös men spänningen finns ju där ändå! Älskar’t!
Jag tävlar även för att se vart vi ligger i träningen, och för att motivera träning. Det är viktigt för mig att tävla, annars blir min träning mycket sämre.
GillaGilla
Jag skulle nog säga att jag tävlar för en massa anledningar.
Att se glöden och glädjen i ögonen på hundarna när dom förstår att det är deras tur. Hos Algot ses sällan samma intensitet i blicken på träning, det var den största anledningen till att han tävlade så sent som i somras med honom. Han gillar verkligen att tävla.
En mer personlig anledning är att få känna adrenalinet jag får av att ställas inför utmaningar som man inte vet om innan banvandring (om det så är agility eller barmarksdrag). Kicken som slår in när man gjort ett fantastiskt lopp vill man ju absolut inte vara utan heller. Att få mäta sig mot andra och se att man utvecklas eller känna att någon är påväg ikapp sporrar till mer och bättre träning. Sen har vi det sociala i att träffa alla vänner man lärt känna genom tävlandet.
Det här är nog de största anledningarna till att jag tävlar.
GillaGilla